Final Call (2004)

Larry Cohen som skrev manus till telefonfilmen “Phone Booth” utvecklar nu sitt tema och lämnar telefonkiosken i New York för mobiltelefonen i Los Angeles. Trots att Herr Cohen snart är 70 år gammal har han knåpat ihop ett manus med högteknologiska mobiltelefoner och ett rafflande tempo som får PRO att framstå som länge sedan avlidna.

Jessica (Kim Basinger) blir hastigt kidnappad av ett gäng män och blir sen förvarad på en vind någonstans i Los Angeles. På den tomma vinden så finns en sönderslagen telefon som hon lyckas koppla samman och snart så lyckas hon också slå ett slumpvalt nummer. I andra änden av luren svarar en ung kille vid namn Ryan (Chris Evans) som utan val dras in i ett kidnappardrama där han själv hamnar i centrum. Jessicas enda hopp är Ryan hindra samtalet från att brytas och samtidigt försöka hjälpa Jessica och hennes familj.

Jag gillade Larry Cohens förra film med telefonanknytning, ”Phone Booth”. En film som var väldigt dialogdriven och med en minst sagt begränsad spelyta, men tack vare en rapp klippning och ett välskrivet manus överraskade den stort. ”Cellular” eller rättare sagt ”Final Call” som den svenska titeln blev (varför byter man en engelsk titel till en annan?) skiljer sig helt och hållet från ”PB” och istället för att slipa dialogen så har man här lagt det mesta av logik åt sidan och satsat helhjärtat på en ren underhållningsthriller. I sann B- filmsanda fungerar det fruktansvärt bra och trots att man ibland retar sig på lite billiga händelser i manuset så tar helheten över. Inte ens ett överexponerat Nokia lyckas störra spänningsmomenten.

Det finns inga högre ambitioner att vara en djupsinnad psykologisk thriller utan här är det bokstavligen gasen i botten från första början. Men den här typen av film fyller också sitt syfte väldigt bra, det behövs helt enkelt något lättuggat för hjärnan ibland. Och eftersom man har lyckats med att bygga upp en spänning som hela tiden stegrar (känns påtagligt likt stora delar av säsong 1 av ”24”) och pulsen likaså så är det bara att konstatera att det här är en thriller som uppfyller vad den lovar.

Full fart från början till slut och med distans till genren gör ”Final Call” till den bästa B- filmen på väldigt länge. Och hur skötte sig Kim Basinger då? Jag missade hela hennes agerande för varje gång hon syntes i bild så funderade jag bara på alla skönhetsoperationer hon måste ha gjort. Det är inte få det.