Fanny, Alexander & jag (2013)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
I år är det 30 år sedan Ingmar Bergmans film "Fanny och Alexander" hade premiär. I Stig Björkmans dokumentär får vi följa hur några av Skandinaviens främsta skådespelare närmar sig materialet och reflekterar över deras relation till Bergmans mästerverk.
Visa hela synopsis

ALTERNATIV SAKNAS

ALTERNATIV SAKNAS

Betyg
Läs recension
2.3 av 6 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: FANNY, ALEXANDER & JAG

Intressant för de invigda
"Fanny, Alexander & jag" är en dokumentär som egentligen inte ger några svar på frågor som inte ställs, men den lyckas ändå vara underhållande och intressant. Att följa repetitionerna av "Fanny och Alexander", teaterpjäsen från häromåret, är fängslande för den som redan innan är intresserad av teater, men kanske främst av Ingmar Bergman. Jag är inte övertygad om att filmen har så mycket för så många andra att ge och tyvärr tappar den till och med bort Bergman på vägen och mest kommer att fokusera på skådespeleri och teater i allmänhet. Vilket inte är tråkigt, fast inte heller så bra som det kunde ha varit.

Ingmar Bergmans film "Fanny och Alexander" hade premiär 1982. På Dramatens stora scen samlas 30 år senare en stor del av Sveriges skådespelarelit för att sätta upp pjäsen med samma namn under ledning av regissören Stefan Larsson. Att filmen blir teater är inte alls osökt då scenrummet är en viktig del i dramat och Bergman själv som både dramatiker och regissör var känd för att ofta befinna sig i gränslandet de två konstarterna emellan. Det blir inte minst tydligt i "Fanny och Alexander" både vad gäller filmens form och innehållet i texten.

Regissören Stefan Larsson säger att han på 80-talet gick i Bergman-skola på Dramaten, att det var där han fick sin utbildning när han såg mästaren regissera pjäser. Bergmanarvet lever tydligt kvar också i teateruppsättningens skådespelare och det är fascinerande att höra Jonas Karlsson och Ellen Jelinek samtala om på vilket sätt originalverket påverkar, inspirerar men också håller tillbaka kreativiteten hos dem som aktörer. Det är i dessa partier som dokumentärfilmen öppnar upp sig, tillåter mig som åskådare kliva in i berättelsen och ta del av funderingarna kring filmen då och teatern nu, men dessa är tyvärr i slutändan för få. Det heter att skådespelarna reflekterar över sin relation till Bergmans mästerverk, men det känns med några få undantag alltså, som att de mest reflekterar över sig själva och sitt rollspelande.

Jag saknar filmen. Prat om den, men framförallt klipp ifrån den. Vet inte om det eventuellt kan ha funnits någon typ av rättighetsproblematik, men det hade helt klart tillfört en hel del att visa upp exempel på hur det såg ut när det begav sig i jämförelse med hur det senare blev på scenen. Dessutom fattas en mer övergripande struktur och tydligare ramar för det som berättas. Det är mycket repetitioner filmade rakt upp och ner och deras intressevärde till trots vill jag efter nittio minuters tittande ha något mer. Stefan Larsson säger mot slutet att med närbilder lyckades Bergman med Nykvists foto kliva in i själen på karaktärerna och ge berättelsen ett djup, något som på teaterscenen inte är möjligt att återskapa. Jag vet inte om det kanske är detta som är dokumentärens syfte, att tillföra det där djupet, och det lyckas den också till viss mån med.

Men även om jag verkligen får lust att se teateruppsättningen (fastän det nog tyvärr nu är försent) så saknar jag fortfarande något med dessa dokumenterande bilder, något som inte riktigt kommer fram hur goda intentionerna än är.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Senaste kommentarer
David Brent
En liten besvikelse. Blev inte alls så intressant och närgånget som jag hoppats utan det kändes ganska distanserat och smått ointressant faktiskt. Blir bara 2/5.
David Brent
Visas på SVT ikväll kl. 20 för de som är intresserade. Tänkte definitivt spana in den själv.

Veckans populära filmer

Visa fler