En studie i hämnd (2006)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Tioåriga Mélanie Prouvost är en stor pianisttalang som investerat allt i sitt spelande. När dagen kommer för provspelningen till den prestigefyllda musikskolan tas det för givet att hon ska komma in. Men någonting händer. En av jurymedlemmarna, den stora pianisten Ariane Fouchécourt, gör Mélanie distraherad och hon misslyckas kapitalt. Tio år senare lyckas Mélanie få anställning hos Arianes man och snart har hon tagit sig in i deras liv och gjort sig oumbärlig som notbladsvändare. Åren efter att drömmen krossades har hon inte rört ett piano, istället har hon bidat sin tid.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: EN STUDIE I HäMND

Hämnden är ljuv
Det börjar när tioåriga Mélanie Provoust sitter vid pianot och övar. En staty av Beethoven blickar ned på henne och hon förväntas bli en stor pianist. Men när provspelningen på den berömda skolan äger rum distraheras hon av en av jurymedlemmarna – misslyckandet och besvikelsen blir ett faktum som övverraskar alla.

Statyn av Beethoven låses in tillsammans med drömmarna som förträngs. Pianot ställs undan och talangen glöms bort.

Men när Mélanie (Deborah Francois) senare i livet får tjänst hos samma jurymedlems (Catherine Frot) man och erbjuder sig att jobba som barnflicka i deras hem är målsättningen obeveklig. Och hämnden, den är ljuv.  Den klassiska musikens inverkan på filmen är ofrånkomlig.

Regissören Denis Dercourt är från början professionell violinist och vet om vilka anspänningar som blir när all koncentration riktas åt ett hål, på ett instrument eller en talang. Framförallt vet han om det känslomässiga tomrum som gapar tomt efter ett misslyckande, inte minst för ett litet barn. Hela filmen är förutom detta invävd i en slags musikalisk harmoni och Denis Dercourt regisserar med en dirigents tempo och känsla; ibland ligger kameran kvar några extra sekunder som för att markera en paus, men framförallt byggs den suggestiva stämningen succesivt upp för att fullständigt dra undan stolen på en i slutscenen. Det är en dramatisk höjdpunkt som är värd den sävliga anslaget i början av filmen och som dessutom rättfärdigar det.

Men på vägen dit ligger dramatiken snarare inombords. Deborah Francois och Catherine Frot - den senare en stjärna inom fransk film – gestaltar två mycket olika roller men som delar en inneboende ansträngning och intensitet. Enskilt och återhållsamt uttrycker det tonvis av sprängkraft. Denis Francois som debuterade i ”Barnet” förra året håller ned spelet till en nästan stum roll – på ett sätt är hon en Europas Scarlett Johansen – emedan Catherine Frots ångestladdade och mycket sårbara konsertpianist luras in i Mélanies fälla.

Den mycket intelligent uppbyggda filmen rör sig metodiskt långsamt, och hittar en alldeles egen stil i dramaturgi och berättande. Den går på nervkittlande sparlåga ända fram till slutet, men är också ända dit väldigt lyckad. Ett skickligt uppvisande som förutsätter mycket av varje komponent, och två av dessa - Deborah Francois och Catherine Frot – som med sitt minimalistiska spel och laddade energi nockar mig fullständigt av hämndens ljuva andetag. En egenartad thriller som rekommenderas!

Björn S. Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
2211
Lågmält intensiv, engagerande, fullkomligt uppslukande!

Veckans populära filmer

Visa fler