Efter bröllopet (2006)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Jakob har vigt sitt liv till att hjälpa gatubarn i Indien. Väl tillbaka i Danmark får han en dag en inbjudan till ett bröllop. När han väl anländer börjar Jakob undra vem som egentligen har bjudit in honom. Och varför.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: EFTER BRöLLOPET

Bier gör ett familje- drama för mycket

Susanne Bier är en av danskarnas allra främsta riksklenoder.  Hon ses av många som dansk films framtid och många av hennes filmer ligger danskarna varmt om hjärtat. Så man får passa sig för att snacka skit om henne, annars kanske man får Mads Mikkelsens bondskurk Le Chiffre i hälarna. För fyra år sen fann Bier en partner-in-crime i manusförfattaren Anders Thomas Jensen och tillsammans gjorde de dogmafilmen ”Älskar dig för evigt” där både Mikkelsen och Sonja Richter fick visa upp sina talanger för såväl den danska som den svenska biopubliken.

Bier och Jensen fortsatte samarbetet med det årets hyllade drama ”Bröder” som hade premiär i Sverige häromåret och nu fullbordar de alltså ett hat-trick med deras senaste film ”Efter Bröllopet”. Duon Bier och Jensen tillsammans med Mads Mikkelsen och Sidse Babett Knudsen utgör väl ganska tveklöst vad man kan kalla för ett danskt dreamteam och som väntat blev det succé hemma i Legoland.

”Efter Bröllopet” handlar om Jacob (Mikkelsen) en smånaiv idealist som inte satt sin fot hemma i Danmark på närmare 20 år. Istället har han vigt sitt liv åt att driva ett barnhem för gatubarn i Indien. Men när pengarna börjar sina blir Jacob tvungen att kamma sig och motvilligt flyga till Danmark för att skaka hand med den stenrike och smått excentriske miljardären Jörgen (Rolf Lassgård) som kan tänka sig att donera en fet summa pengar till hans projekt. Väl i Danmark verkar Jörgen inte ha direkt bråttom med affärerna. Trots att alla papper kan var klara på stubinen så säger sig Jörgen vilja ta sig några dagars funderare och bjuder därför in Jacob till sin dotters bröllop för att hålla honom sysselsatt. Jacob som tänker på de stackars små barnen kan bara tacka och bocka. Han anar då inte att detta bröllop kommer förändra hans liv för evigt och riva upp många glömda delar av hans förflutna när dolda sanningar nystas upp.

Filmen för tankarna till Thomas Vinterbergs ”Festen”, där en till ytan fin födelsedagsfest urartar till rena vansinnet. Även här kommer mörkare sanningar fram under festliga och lyxiga tillfällen. Det är ett effektivt sätt att spela med folks känslor. Det är känsloladdat och oerhört danskt, på gott och ont. Allt bygger på att skådespelarna spelar på sin spets och så är tyvärr inte fallet här. Den endimensionella storyn ger skådespelarna ingen ärlig chans till att ta form på riktigt. Det blir lite för mycket känslor och för få fötter på jorden. Lite som att slå på teven mitt på dagen och komma mitt in i en amerikansk såpopera där rika familjer tjafsar om sina pengar och känslokval. Jag menar hela grejen med familjeproblem och mörka hemligheter i en miljardärfamilj känns så himla formgjutet. Om man sen har lite Bier-vana så vet man att man får en dos av lögner, hemligheter, otrohet, tragedier och dödsfall innan eftertexterna träder fram.

Det hela känns helt enkelt inte lika färskt längre och när skådespelare som Mads Mikkelsen inte levererar så blir det aldrig riktigt så bra som man förväntat sig. Men det finns undantag, bäst är Stine Fischer Christensen som spelar den sårbara och utsatta dottern Anna på ett hedersamt sätt. Även Rolf Lassgård passar fint som den känslosamme fyllebulten Jörgen, tyvärr får han ingen ärlig chans att utvecklas men energin finns där.

Visst kan man ana lite kreativa drag, bland annat i fotot där Bier låter blickarna tala, med ständiga närbilder på ögon, men det räcker inte riktigt. Det hela känns allt för uppstyltat och det blåser aldrig riktigt stormar i ”Efter Bröllopet”.

Dansk form, design, inredning och film har länge legat långt före de svenska motsvarigheterna när det gäller kreativitet och nytänkande. Men när nu danskarna satsar allt på ett kort blir det mest tråkig pannkaka av alltihop och det känns mest som ett Bier-familjedrama för mycket.

Senaste kommentarer
Wugllabang
Så sjukt överdriven och löjlig film, det blir så ofattbart överdramatiskt att man till slut inte kan ta filmen på allvar längre. Bier attackerar alla smärtpunkter på ett så sjukt billigt och lätt sätt utan att ens anstränga sig för att göra filmen engagerande eller intressant, blir bara skittråkigt och intetsägande. 

2/5.
lindersson
Bra och gripande film. Mikkelsen och Lassgård glänser. 
Betyget blir en stark trea.
Jesse
Mästerligt skådespeleri, där Lassgård (som inte är en av mina favoriter) ger tårar, ilska, glädje och nagelbitande. Mikkelsen fashinerar med mer övertygelse än tidigare. Gripen och fastnaglad ger filmen en annorlunda vinkling om hur man kan tackla en livskris och hur den i sin tur kan förändra livet för många andra inblandade likaväl. Även Stine Fischer Christensen bör granskas för sin otroliga insats....en kommande storstjärna!? Mycket sevärd och framför allt tänkvärd.
Visa fler (1)

Veckans populära filmer

Visa fler