Duellen 1971

Duellen poster

Synopsis

David försöker köra om en rostig oljetankbil, men den okände föraren trappar då upp något som från början ser ut som lek... till att bli en regelrätt, och högst dödlig duell på vägarna.
Ditt betyg
3.2 av 229 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Duel
Biopremiär
21 mars 1973
DVD-premiär
3 november 2004
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Universal Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd

Recensent

Andreas Samuelson

11 december 2021 | 12:00

Spielbergs debut är en lång, skrämmande biljakt

Det är inte konstigt att se hur Steven Spielberg fick guldnyckeln till Hollywoods finrum efter sin debut. Hans 50 år gamla ”Duellen” är en intensiv, spännande thriller med ett skrämmande monster - i form av en lastbil.
Den rör sig snabbt och högljutt, och frustar argt med destruktion och död i sikte. Men det är inget vanligt monster som hotar i Steven Spielbergs filmdebut, utan en vanlig lastbil. Trots det enkla upplägget förvandlas fordonet till ett skrämmande rovdjur utan nåd när det motivlöst och allt mer aggressivt terroriserar vår praktiskt taget oskyldiga hjälte.
 
I en av de tidigare exemplen på filmer med en näst intill ensam protagonist, briljerar dessutom Dennis Weaver, vars roll i ”En djävulsk fälla” övertygade Spielberg att ge honom huvudrollen. Med få undantag spelar han mest mot sig själv eller mot den monstruösa lastbilen och dess anonyma chaufför. Däri ligger också bland det mest geniala och otäcka med filmen - vi får aldrig veta vem som kör eller vad dennes motiv är. Likt i en giallo skymtar vi endast skurkens händer och fötter vid enstaka tillfällen.
 
Storyn är egentligen av typen som platsar på en servett. En bilresande säljare (Weaver) kör i Mojaveöknen om en lastbil vars chaufför blir så uppretad att denne börjar förfölja, terrorisera och uppenbarligen försöka döda vår stackars hjälte. Men liksom Spielbergs stora genombrott ”Hajen” skapar han mer spänning och drama ur det enkla upplägget än vad många andra, speciellt så färska filmskapare, kunnat göra.
 
Det är med små, enkla men väldigt effektiva medel Spielberg bygger upp spänningen. Mycket perspektivfilmning samt den sparsamma musiken ger en autentisk känsla som att vi är eller åtminstone sitter med Weaver i bilen. Att det egentligen inte händer så mycket händer gör ingenting när regissören har så tacksamt proffsiga medarbetare som fotografen Jack A. Marta (”Sheriffen rensar stan”) och Oscarsnominerade klipparen Frank Morriss (”Den vilda jakten på stenen”).
 
När väl musik börjar bidra till stämningen är det kittlande toner av begåvade TV-veteranen Billy Goldenberg, tydligt inspirerade av Bernard Herrmanns ikoniska Hitchcock-musik som passar perfekt för sammanhanget. Men trots gott sällskap så är det här ändå Spielbergs ultimata examensfilm som satte honom på Hollywoods karta.
 
Likt många av hans klassiker så är det en David och Goliath-historia med den vanliga Svensson-hjälten vi alla kan relatera till som konfronteras av ett stort, bullrigt, smutsigt och ilsket monster. Filmskaparen själv har liknat det vid sin egen Godzilla och det är en talande, rättvis liknelse. Lastbilen i ”Duellen” är ett underskattat, skrämmande skräckfilmsmonster minst lika effektivt idag som för 50 år sedan.
| 11 december 2021 12:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
3
Innan Steven Spielberg kom att etablera sig som filmregissör som ett stort namn inom filmvärlden finns det en hel del intressanta verk att hitta i hans filmografi, “Duellen” är en av dom som är en udda thriller med ett otroligt enkelt koncept, som enbart blev en tv-film och ej någon biofilm. Filmen är baserad på Richard Mathesons (1926-2013) text med samma namn som utkom samma år i ett sådant simpelt medium som i en Playboy tidning och i filmformat finns det kioskiga vibbar men som lyckas balanseras av dess engagerande kraft och dess banala storhet. David är ute och kör sin röda bil på den ödsliga vägen längst den heta öde amerikanska öknen. Framför honom kör en stor och långsam tankbil som han kör om. I och med denna omkörningen visar föraren i långtradaren ett allt större hot och börjar förfölja David och det hela utvecklas snart till en dödlig duell helt utan mening och dess enda mål är överlevnad. Huvudrollsinnehavaren är Dennis Weaver (1924-2006) som ges mycket utrymme då han är enda karaktären i filmen som är med mer än i ett fåtal minuter, filmer som har dessa premisser och i synnerhet i thrillergenren faller i en riskzon baserat på att dess tempo ofta faller i och med utfyllnad för att handlingen ej fyller speltiden, “Duellen” är en av få filmer med denna uppbyggnad som undviker detta, dom enda jag kan komma på som också lyckats med det är “Phone both” (2002) och “Buried” (2010), på så sätt är “Duellen” en föregångare i denna ytterst illa thriller subgenren. Vad gäller Dennis Weaver dra hans rolltolkning och utformning ner filmens helhet något baserat på hans otrovärdiga skrik, gester och pratande med sig själv, dock gör inte detta lika stor skada som det kan tyckas göra då “Duellen” egentligen inte alls är karaktärsdrivande trots dess enmannafokus utan bygger helt på situationen, huvudkaraktären är enbart intressant för sin rådande situation ej som person, detta är bristande karaktärsgestaltande men också imponerande uppvisning och utformning av den huvudsakliga handlingen. Soundtracket är skapat av Billy Golden och är drivande i filmen men egentligen ganska uppenbart och fantasilöst i sitt sammanhang, musiken överraskar aldrig utan gör vad den förväntas hela vägen, men det är effektiviserande vilket ändock gör det till en hyfsad filmmusikalisk insats. Fotots hotfulla färger och dess pulserande värme fångas in starkt och obehagligt men infångandet av solen på bild känns något amatörmässigt då det lyser som en stråle rakt in i kameran vid jämna tillfällen vilket är tröttsamt och störande moment för tittarens inlevelse i bilden. I och med filmens simpla och närmast banala huvudpremiss är det svårt att inte vilja lägga in symboliska tolkningar i denna enkelhet. Det är inte svårt att vara nyanserad i “Duellens” fall dock, det är fullt möjligt och uppenbarligen dess mest troliga tolkning att det är en thriller om en psykiskt sjuk man som lyckas dölja sig i sin långtradare som tar otroligt illa upp av omkörningar, men dom möjliga symboliska uttrycket är för lockande att tolka för att låta bli – är långtradaren en symbol för den makt och det våld den lilla människan få utstå, eller är det en enkel symbol för kampen mellan det goda och det onda, eller är det en historisk tolkning satt i roadmovie-format? Oavsett i fall en väljer att se det som en rak thriller eller riskera att sitta med foliehatt och dra paralleller mellan historia och samhälle är det en kamp mellan det lilla maktlösa som tvingas att kämpa mot det stora maktfulla i en våldsam uppgörelse. Vad som även bör nämnas är att föraren till tankbilen enbart ses som en skugga, vi ser aldrig föraren på nära håll, att hålla hotet dolt applicerade ju även Steven Spielberg på “Hajen” (1975), och är mycket effektivt och när dessa filmer gjordes ett originellt grepp. Det som är så intressant med “Duellen” är att dess simpelhet skapar en storhet i dess helhet och det är så jag väljer att se “Duellen” i stället för att enbart se den som macho-spänning utan någon form av förmedling. För även fast filmens situation i sig kan ske under flera former är dess extremitet som tar sig uttryck tvivelaktig men ändock är det enkelt för tittaren att sjunka in i handlingen och utformningen och acceptera dom flesta inslagen och en lyckad och utmärkande thriller är svårt att inte benämna “Duellen” för. Anton Carlson Ursprungligen skriven i Maj 2014
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu