Doctor Strange in the Multiverse of Madness 2022

Doctor Strange in the Multiverse of Madness poster

Synopsis

Dr. Stephen Strange använder sig av en förbjuden formel vilken öppnar porten till multiversumet, inklusive en alternativ version av honom själv. Hans alter ego är ett hot mot mänskligheten och även mot Strange, Wong och Wanda Maximoff, trots deras gemensamma krafter.
Ditt betyg
3.2 av 70 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Doctor Strange in the Multiverse of Madness
Biopremiär
4 maj 2022
DVD-premiär
25 juli 2022
Digitalpremiär
22 juni 2022
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Walt Disney Pictures
Ålder
11 år
Längd

Recensent

Alexander Kardelo

3 maj 2022 | 15:00

Fartfyllt och snyggt när Marvel gör mysrysare

Andra solofilmen med Doctor Strange tar den mäktige magikern mot bizarroland. Regissören Sam Raimi hittar en fin balans mellan svindlande superhjälteaction och mörka mardrömmar, där mycket trots allt känns tryggt och bekant för MCU-publiken.
Först, en gigantisk enögd bläckfisk som anfaller Manhattan. Sen, en ond magisk bok som bara kan bekämpas med en god magisk bok. En bitter häxa med destruktiva vanor drabbar samman med en trollkarl som kan resa mellan världar, och universums öde står på spel. Igen. 
 
Den som skulle kliva in blint i Marvels universum efter femtielva filmer skulle nog inte fatta ett smack. Vi som hängt med genom åren är härdade, och om inte alltid på banan med allt som sker på bioduken, så åtminstone vana vid att förvänta oss det oväntade. 
 
För här skruvar man upp det bisarra lite extra när Doctor Strange kastar sig genom parallella universum för att stoppa Wanda Maximoff (Elisabeth Olsen), Avengers-polaren som gått över till den mörka sidan och blivit Scarlet Witch (en direkt fortsättning på händelserna i tv-serien "WandaVision"). Handlingen kickas igång när en jagad ung superhjälte, America Chavez, ber om Stranges hjälp att försvara henne. Magin och mystiken får ta ännu mer plats än i första "Doctor Strange", medan Marvels välbekanta trollformel - praktfulla specialeffekter och en stor dos humor - såklart levererar som den ska.
 
Tack och lov för regissören Sam Raimi, känd för "Evil Dead" och den ursprungliga "Spider-Man"-trilogin, som ju kan ett och annat både om groteska demoner och superhjältar. Med ena foten i serietidningarnas färgspäckade sidor och den andra i en grotesk, gotisk mardröm skapar han ett popcornäventyr lika lekfullt som småruggigt (utan att rucka på den barnvänliga PG-13-stämpeln såklart). Tillsammans med Benedict Cumberbatch, som nu hunnit bli en viktig pelare i detta megabygge som stavas MCU, leder de sin publik genom en del rätt bisarra scener. Favoriten måste vara en duell med musiknoter (!) som får hela biosalongen att vibrera till tonerna av Beethoven och Bach.
 
Andra scener bjuder på skön nördgasm när (spoiler) möter (spoiler) och du kan aldrig ana att (spoiler) spelas av (spoiler)! Om "Spider-Man: No Way Home" har lärt oss något så är det att parallella världar öppnar upp för spännande filmiska möjligheter... och att Marvel är bra på att hålla en hemlighet. Är det några hintar om filmseriens framtid vi ser, eller mest ett roligt inslag? Bara att börja spekulera.
 
På ett mer jordnära plan lyckas Raimi att skildra Scarlet och Strange som två sidor av samma mynt. Både hjälten och skurken är tragiska figurer som håller uppe en fasad som ett försök att hantera sorgen efter en förlorad kärlek. I hans fall handlar det om exet Christine, som gått och gift sig med någon annan. I hennes fall om det hemmaliv med två söner som trollades fram i en sevärd serie på Disney+. Den goda Wanda verkar ännu finnas kvar djupt där inne, samtidigt som Stephen Strange själv känns kapabel till, ska vi säga moraliskt tveksamma beslut - det bevisar inte minst hans dubbelgångare från andra världar. 
 
Men några mer komplexa psykologiska analyser finns det inte tid för, när vi kastas mellan actionpackade jakter och svindlande strider. Det är två fartfyllda timmar som väntar, om än inget direkt uppseendeväckande i denna massiva franchise så iallafall energisk underhållning enligt ett välbekant recept. 
 
Vissa Marvelfilmer fördjupar och utvecklar mytologin, andra är bara rent tidsfördriv och ett sätt att sälja fler lunchlådor och plastfigurer. "Doctor Strange in the Multiverse of Madness" faller i den senare kategorin. Å andra sidan skrev jag "tryggt och snyggt" i min recension av första "Doctor Strange" för sex år sen, och så mycket har inte förändrats. 
| 3 maj 2022 15:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (7)
3
Blir aldrig särskilt fängslande eller engagerande storymässigt tycker inte jag. Pluspoäng dock för att Raimi fått gå loss såpass hårt. Det lyfte filmen snäppet över det mediokra.
Läs mer
5
får nog g e en 5 a då jag inte kunde sluta se från start te slut vuxen barn film men bra otroligt bra spelat filmat opps
Läs mer
4
Mycket underhållande om man tar det för den CGi-fest det är. Sam Raimi hittar snabbt det tempo som behövs för att man ska förundras och ha kul snarare än börja tänka på att filmen inte handlar om särskilt mycket. För det här är en berg- och dalbana, tanken är att ha kul, och speciellt mot slutet känns det som man befinner sig på ett nöjesfält när Raimi släpper lös hela den skräckblandade paletten av virrvarv. Man både förfasas och lider med Strange och Wanda hela filmen igenom och jag tycker Raimi för filmen vidare med mästerlig hand, utan att måla upp någon som varken helt god eller helt ond. Det känns sympatiskt och moget.
Läs mer
Visa fler