Det enda rationella 2009
Drama Komedi
Sverige
98 MIN
Svenska
Det enda rationella poster
Synopsis
Erland och May är gifta och driver en äktenskapsskola på fritiden. Erlands arbetskamrat Sven-Erik är gift med Karin. På Sven-Eriks födelsedagsfest blir Erland och Karin förälskade i varandra, vilket vänder upp och ner på deras relationer. De sätter sig för att diskutera den mest rationella lösningen och beslutar att de ska flytta ihop alla fyra tills allt återgår till det normala. De upprättar ordningsregler för sitt gemensamma samliv vilket fungerar en kort tid innan allt ställs på sin spets och de tvingas ge efter för sina känslor och ta egna beslut.
Ditt betyg
2.4 av 62 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg
Recensent
22 september 2009 | 15:35

Svensk film i sitt esse

"Det enda rationella" är det bisarraste inom svensk film på ett tag. En fascinerande konstellation som utforskar gränserna mellan lust, hat och kärlek och porträtterar människor i sina värsta men också finaste stunder.

Det gör ont när knoppar brister skrev Karin Boye med smått legendarisk penna 1935. Utan någon vidare metaforik visar Jens Jansson och Jörgen Bergmark att det även gör ont när äktenskap brister. Jävligt ont. Och med en imponerande filmisk poesi.

Makarna Erland (Rolf Lassgård) och May (Stina Ekblad) får minst sagt stora problem när kärleken oväntat slår till. För när det visar sig att det är Karin (Pernilla August) som är gift med Sven-Erik (Claes Ljungmark), som är målet för detta obändiga svärmeri, brakar helvetet löst. Erland får se sin fru förtäras av ilska och deras äktenskapsrådgivning tycks med ens hycklande ihålig. Allt medan Karin får se sin makes livslust förångas av sorg. Från de första trevande känslorna till det samvetslösa stötandet i baksätet av en bil som får ödesdigra konsekvenser. Allt i ett sammanhängande pussel som med pretentiös tillgjordhet kan kallas livet.

Jansson och Bergmark har samlat den svenska skådespelarkårens yrkesstolthet i "Det enda rationella". Pernilla August, Stina Ekblad, Claes Ljungmark och Rolf Lassgård. En magisk kvartett som överför en teatraliskt laddad atmosfär där vissa sekvenser känns så fokuserat utlämnande, avskalade, att det lika gärna kunde varit ett gäng fantastiska skådisar, en välputsad dialog och en kamera. Med andra ord ett så rent skådespeleri som man bara njuter av.

Visst känns det för all del typiskt svenskt att behandla ett så ångestladdat ämne som det här. Där goda intentioner faller till föga för egoism och en bisarr grundhistoria får fler bottnar än bara en simpel kärlek. När Erland, May, Karin och Sven-Erik bestämmer sig för att prova på polygami är den religiöst sektiska känslan inte långt borta och i synnerhet Rolf Lassgård spelar på ett obehagligt register när han antar rollen som barnsligt självisk alfahanne.

Och "Det enda rationella" känns lite smått ordvitsigt inte som den mest rationella filmen men väl tänkvärd. Med ett medvetet fascinerande kameraarbete är det just karaktärerna som står i fokus med ett snitsigt och mörkt roande manus. Obehagligt realistiska i en befängd situation som tänjer på gränserna för all rim och reson. Det här är jobbig film i sitt esse, fantastiskt skådespeleri i sitt esse och ett svenskt stycke film i sitt esse.