Den allvarsamma leken (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
"Den allvarsamma leken" är en berättelse om journalisten Arvid Stjärnblom och konstnärsdottern Lydia Stille som blir blixtförälskade. Drömmen om den rena, stora och oförstörda kärleken är magnetisk men priset för kärleken kräver större offer än vad Lydia och Arvid kunnat ana. En passionerad och brinnande kärlekshistoria om vilka val vi gör och dess konsekvenser.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: DEN ALLVARSAMMA LEKEN

En flamma som aldrig slocknar
Den klassiskt förbannade kärlekshistorien är temat i Hjalmar Söderbergs högt aktade “Den allvarsamma leken” som är förlagd i Gammelsverige i början av 1900-talet. Filmatiseringar av litterära klassiker fastnar ofta i en högtravande och främmande form men Pernilla August visar prov på elegant filmskapande – filmen känns varken blek eller tråkig fastän den håller sig relativt trogen till originalet.
Mellan konstnärsdottern Lydia Stille (Karin Franz Körlöf) och värmlandsgossen Arvid Stjärnblom (Sverrir Gudnason) är det kärlek vid första ögonkastet. De möts för första gången över middag med sill, snaps och potäter i Stockholms skärgård, men deras förening är en omöjlig sådan enligt dåtidens måttstock. Efter faderns bortgång blir Lydia arvslös och Arvid som kommer från en fattig familj har inget erbjuda henne.  

Åren går och nästa gång de träffas har Stille gift sig rik och Stjärnblom gått från att vara korrekturläsare till operarecensent på dagstidningen Nationalbladet. Historien fortlöper på detta vemodiga vis med oregelbundna möten fyllda av passion och svartsjuka. Stjärnblom skaffar fru och barn men kan ändå inte släppa taget om sin älskade och de inleder en romans i hemlighet. 

“Den allvarsamma leken” är den första filmen Pernilla August regisserar sedan långfilmsdebuten “Svinalängorna”. Hjalmar Söderbergs roman vilar tryggt i händerna på henne och manusförfattaren Lone Scherfig (“An Education”, “En dag”, “The Riot Club”) som tack och lov inte görs till en manlig angelägenhet. Stjärnbloms hustru Dagmar (Liv Mjönes) får stort spelrum i berättelsen och åskådare får möjlighet att sätta sig in i samtligas situation. Varje bildruta är som en vacker oljemålning och tonsättaren Matti Bye har fångat upp handlingens alla nyanser i sin melodislinga – det är kanske den mest perfekta filmmusiken jag har haft nöje att stöta på hittills. Regin är drabbande även den, och skiner som starkast i scenerna mellan Lydia och Arvid. Där är lusten och attraktionen så stark att den ger sammandragningar och brännande hud. En talpaus är här aldrig bara en talpaus utan en tystnad som säger flera tusen ord.

“Man väljer inte sitt öde eller hustru eller sin älskarinna eller barn. Man får dem, och man har dem, och det händer att man mister dem. Man väljer inte.” Citatet ligger tilll grund för boken och upprepas i filmen av Mikael Nyqvist som spelar chefredaktören på Nationalbladet. Meningarna ekar genom livet på karaktärerna. Är kärleken värd att offra allt för eller har den blott blivit ett minne att hålla kvar vid? 
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +

Relaterade filmer