Deepwater Horizon (2016)

2010 inträffade det som inte fick ske. En flytande oljerigg exploderade och tog eld, vilket ledde till flera människors död och orsakade dessutom en enorm naturkatastrof då uppskattningsvis 800 liter spilldes ut i havet med förödande konsekvenser. Deepwater Horizon är riggen och detta är filmen om vad som hände den.

Vi får i huvudsak följa Michael Williams som lämnar fru och dotter hemma för att åka och arbeta på riggen i tre veckor. När han väl anländer ut dit tycker han att något känns fel. Och han kunde inte haft mer rätt.

Det tar ett tag innan det som vi alla vet ska ske, sker och under tiden blir några karaktärer presenterade men ännu mer själva kärnan i dramat beskrivet. Det är också där det direkt går lite fel. Visserligen är spänningen väl uppbyggd och fotot liksom klippen snygga, men alldeles för mycket tid spills på att försöka förklara det, som för en lekman ter sig fullständigt oförklarligt hur väl det än klarläggs och jag hade önskat att jag istället för att se och höra om diverse pumpar, borrar och tryck i hundra olika variabler, hade fått veta mer om relationerna manskapet emellan, men också sett hur livet ombord tedde sig. Vilket hade kittlat mitt engagemang mer.

 

När det väl sen smäller, smäller det onekligen högt, men det är lite som att det drabbar mest själva riggen och inte så mycket människorna på och i den. Det är snyggt och blir väldigt effektfullt med flammor och sprutande oljeslam ur diverse håligheter, men samtidigt känns det något forcerat och jag tappar i sörjan bort vem som är vem och vet inte riktigt vem jag ska hålla ögonen på.

Det är överlag en väldigt trovärdig cast och jag tror på alla för sig, men också tillsammans. Mark Wahlberg och Kate Hudson är det äkta paret där hon, som brukligt är, får vara den oroliga frun hemmavid medan han slåss mot eldslågor och räddar kollegor från flammorna. Gina Rodriguez spelar Andrea, kollega till Wahlberg och även hon är riktigt bra och sådär behagligt naturlig i sin utstrålning som vissa skådisar fortfarande kan vara och jag hade gärna velat se henne få mer speltid som den till synes enda kvinnan på den flytande kolossen. John Malkowich är en av de känslokalla oljepamparna och är det såklart väldigt övertygande.

 

”Deepwater Horizon” är en på många sätt ganska klassisk katastrofrulle som lyfter tack vare de schyssta explosionerna och den tighta välspelande ensemblen. Det blir starkt och stundvis berörande, utan att kännas exploaterande eller smörigt, fast även om jag gråter några tårar mot slutet, saknas något och jag känner inte riktigt att historien på allvar lyckas gripa tag i mig. Dels för att det som sagt är en något förhastad utveckling mot slutet och dels för att det känns som att regissören Peter Berg velat skildra händelsen ur ett större perspektiv och inte dyka in i några särskilda individers öden, förutom då kanske Michael Williams. En tanke som är trevlig och rättvis i baserad-på-verkliga-händelser-historier, men som riskerar att inte funka särskilt väl på film. Här funkar det förvisso hyfsat, fast det hade med annat fokus funkat bättre. Dock är ”Deepwater Horizon” en absolut sevärd film som med fördel ska ses på bio. 

Jonna Vanhatalo Skribent