December Boys (2007)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Filmen utspelar sig i Australien under sent 1960-tal. Fyra föräldrarlösa pojkar lämnar barnhemmet för att semestra vid havet. Ryktet att ett par på orten funderar på att adoptera ett av barnen sätter vänskapen mellan de fyra pojkarna på prov.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: DECEMBER BOYS

Coming of age vid australienska kusten
Daniel Radcliffe, som gemene man bättre känner till som Harry Potter, tar här för första gången sedan han sögs in i Hogwarts magiska sfär, ett kliv utanför sin trollkarlskaraktär. Han ger ett relativt blekt intryck, men en del av magin tycks dock ha fastnat på honom. För något är det som gör att den australiensiska backdropen i ”December Boys” stundtals glittrar kittlande sagolikt.

Ibland måste man resa en lång och omständig väg för att förstå vad det är som faktiskt betyder något för en här i livet. Den föräldralösa kvartetten och de bästa vännerna Misty, Maps, Sparks och Spit, beger sig en sommar ut på just en sådan resa, utan att vara medvetna om det själva förstås. Barnhemmet de bor på och som drivs av ett katolskt nunnekloster, ger dem en varm decemberdag den bästa möjliga födelsedagspresenten, efter den att bli adopterad förstås. De ska få åka ut till en liten stad vid kusten på sitt livs första semester och bli inhysta hos ett äldre par.

Den långa och dammiga ökenvägen leder dessa decemberpojkar genom vackra och ödesmättade landskap ner till något av en märklig stad och en märklig, om än sympatisk, samling individer vid ett ändlöst glittrande hav. ”Det var som att komma till en helt annan värld där allt var möjligt”, yttrar Misty, filmens berättare, vid ett tillfälle. Inte helt konstigt med tanke på att de knappt sett något av världen utanför klostret. Allt är bäddat för en sommar av magi. Hållbarheten i de djupa vänskapsbanden pojkarna emellan testas dock ordentligt, då ett rykte om att ett ungt par i byn planerar att adoptera en av pojkarna, börjar spridas med havsbrisen. En inbördes tävlan om parets gunst tar här sin början.

Efter den sommaren skulle ingenting bli sig likt lyder filmens tagline och en av de bästa filmerna i den kategorin måste väl ändå vara ”Stand by Me”. Bättre film om vänskap, äventyr och coming of age har nog sällan, om någonsin, skådats. Den rör mig fotfarande till tårar mot slutet. Samma sak kan jag inte riktigt säga om ”December Boys” trots att det bränner till lite bakom ögonlocken av all sentimentalitet precis vid slutet. Det är en sådan härlig barndomssentimentalitet som jag är väldigt svag för.

På det stora hela kommer jag aldrig in i handlingen eller karaktärerna och det mesta är sig likt när slutmusiken bleknar bort. Filmen har en fin svävande och drömlik kvalitet och Australien blir stundtals vackert och nästan mystifierat i denna för mig tidlösa film, mycket tack vare den småmelankoliska musiken och det vackra fotot. Kanske är det även det som gör den så vag och otydlig. Om man hade tagit ut svängarna ordentligt, gått djupare in i karaktärernas känsloliv och till exempel vågat låta de småkufiga karaktärerna utvecklas eller de antydda myterna blomma ut mer, hade nog denna sommar känts riktigt magisk även för mig.

Lina Jokelainen Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Lito
Bra gjort, 3 av 5. Teresa Palmer är så snygg oo.
Lito
dan radcliffe e ju den som gör det hela bra? men du kanske inte tycker om harry potter
7869
Jag trodde denna film skulle vara värdelös, enbart på grund av Daniel Radcliffe. Fotot är bra, musiken likaså men "Harry Potter" förstör den. (2/5)
Visa fler (1)

Veckans populära filmer

Visa fler