Damsel 2018

Ibland kan snubbar vara riktigt jobbiga. En kvinna kan le, skratta åt ett skämt eller bara vara allmänt trevlig åt en man och vips så tror han att något emotionellt utbyte har utlovats. I dessa #MeToo-tider är det inte konstigt att vi börjar se filmer som attackerar och berör ämnen kring detta – men att årets hittills mest talande film kring detta område skulle komma i form av en westernkomedi full av miniatyrhästar och slapstick var inte riktigt det en väntade sig.

I regiduon David och Nathan Zellners nya film ”Damsel” får vi följa Samuel Alabaster (Robert Pattinson) – en inte så traditionsenlig cowboy som är på en resa genom den amerikanska vildmarken för att hitta sitt livs kärlek Penelope (Mia Wasikowska) som enligt hans egna utsago har blivit kidnappad av en skoningslös man. Vid sin sida har han miniatyrhästen Butterscotch, sin gitarr och en motvillig präst (David Zellner) som ska viga kärleksparet vid deras återförening.

Precis som brödernas förra film ”Kumiko the Treasure Hunter” skildras en i grunden ganska tragisk historia på ett väldigt humoristiskt sätt. Trots alla miniatyrhästar, snoppskämt och slapstickhumor får Zellner-bröderna in en intressant poäng om mäns tvångsföreställningar kring hur de ses ur kvinnors ögon, och lyckas i slutändan skapa en ganska ball feministisk western.

Tyvärr är vägen dit ganska lång, skakig och spretig. Trots många väldigt fina och innovativa westerninfluenser (och ett härligt score av The Octopus Project) tar filmen väldigt lång tid på sig att hitta sitt spår och humorn faller ganska platt emellanåt.