Crazy, Not Insane 2020

HBO-dokumentären “Crazy, Not Insane” har en slogan som lyder att “mördare inte föds, utan blir till”. Under nästan två timmar får vi en inblick i hur detta möjligtvis kan gå till, alltihop berättat genom rättspsykiatrikern Dorothy Lewis. Sedan ett antal decennier tillbaka har hon specialiserat sig inom studier av våldsamma individer, och har blivit lite av ett kontroversiellt expertvittne i rättegångssammanhang. Nu får även den bredare publiken ta del av hennes studier, när man försöker besvara den stora frågan: Varför blir vissa mördare, men andra inte?

Dokumentären blir allra främst ett porträtt av just Lewis liv, karriär och forskning. Studierna hon bedriver har i stor utsträckning varit inriktad på människor som uppvisar en dissociativ identitetsstörning – när samma person visar på att ha flera separata alter egon – och så fort dokumentären rör sig in på detta spåret höjs intresset en grad. Implikationen att en person styrs av en distinkt personlighet när den begår våldsamma handlingar, och att det “verkliga” jaget ej har möjlighet att kontrollerardetta, leder filmen till att ställa en hel del frågor om skuld och oskuld.

Genom arkivmaterial, ackompanjerat av nutida intervjuer med Lewis, möter vi ett antal olika gärningsmän som hon har studerat under sin karriär, de flesta troligtvis inte så kända sedan tididare. Närmare slutet går vi däremot in i en sektion om Ted Bundy – som många av oss lär vara bekanta med från förra årets dokumentär-serie såväl som spelfilm – som här studeras ur ett någorlunda annat perspektiv. Under filmens gång väcks tittarens engagemang på nytt varje gång vi introduceras till ett nytt studieobjekt (även om övergångarna kan kännas något plötsliga eller förvirrande ibland), och man hinner genomgå en känsloväxling från svag fascination till förskräckelse och illamående ett flertal gånger. 

Allt innehåll vi får ta del av kommer i en snygg förpackning, där utformning och stilvar blir en del av vad som håller igång ett intresse. Mest bärande är kanske intervjuerna och berättandet från Lewis själv, ibland kompletterat med en voice-over av ingen mindre än Laura Dern, samtidigt som mängder av varierat visuellt material förstärker vad som sägs. Vi ser såväl illustrationer och inskannade brev som brutalt grafiska bilder och andra arkivklipp, men viktigast av allt är nog arkivvideorna från Lewis möten med de olika mördarna, som allihop är kusligt fängslande.

När vi börjar närma oss slutet finns ännu en fråga kvar i luften: Kan egentligen vem som helst bli en mördare? De två senaste timmarna har gett en hel del underlag för att fundera vidare kring detta, tillsammans med en rad andra frågor, där vi själva får möjlighet att göra egna tolkningar även om filmen tar viss ställning ibland. Sammantaget är “Crazy, not insane” en fängslande studie av våld, ondska och skuld i en för det mesta snygg och sammanhängande utstyrsel, och ett minst sagt intressant tillägg till true crime-genren. 

"Crazy, Not Insane" finns nu att streama på HBO Nordic.