Copshop 2021

I inledningsscenen står rookie-snuten Valerie Young (Alexis Louder) och provdrar sin sprillans nya revolver. Med den menar hon sig kunna gå segrande ur vilken eldstrid som helst. När hennes kollega påpekar att vapnet är teknologiskt underlägset en automatkarbin svarar hon att utgången i ett sådant scenario inte avgörs av ”penseln”, utan av konstnären. Som film betraktat arbetar ”Copshop” med en Etch A Sketch. Är det förresten någon som tror att Valeries pickadoll kommer att spela en avgörande roll i filmens slutscen, som kanske hette ”Skottlossning #28 eller #29” i manuset?

För det måste ju ändå finnas ett manus. Här är den bärande idén att en polisarrest blir invaderad av skurkar, ett grepp som har gjorts mycket bättre ett otal gånger, till och med 2005 års onödiga remake av ”Assault on Precinct 13” pepprar i åttor runt det här tramset. Gerard Butler spelar en jättetuff och strävt karismatisk yrkesmördare som vill ta kål på den jättetuffe och strävt karismatiske maffialiraren Teddy Moretto, som spelas jättetufft och strävt karismatiskt av Frank Grillo (i manbun!). Det är lite oklart vem av machosnubbarna det är meningen att vi ska heja på, och Valerie är så självgod och forcerat handlingskraftig att man omedelbart tröttnar på henne.

Det är svårt att lyckas i actiongenren, något som regissören Joe Carnahan måste vara högst medveten om. Bland hans i sammanhanget bättre bidrag finns ”The Grey” (2011), där Liam Neeson slåss mot en diabolisk vargflock och Frank Grillo slipper ha svår frisyr. Carnahan, vars hela CV består av actionrullar, står också bakom några riktiga bottennapp. ”Copshop” hör tveksamt till den kategorin.

Ändå har detta sammelsurium av otyglad vapenfetischism, utnötta klichéer och förnuftsvidriga handlingsutvecklingar mottagits förhållandevis väl av amerikanska filmkritiker. Någon får gärna skriva en avhandling om varför. Det sackande tempot imploderar flera gånger, dialogen (som vill vara jättetuff och strävt karismatisk) saknar både stuns och pregnans, och det tekniska hantverket är oinspirerat. Snutliken staplas på hög och Gerald Butler fyrar av sitt sneda leende för sjuttioelfte gången. Frank Grillo svarar med sitt. Sedan skjuts det igen. Man tittar på klockan och upptäcker förtvivlat att återkopplingen till Valerie och hennes förmodade revolverartisteri är minst en halvtimme bort.