Comedy Queen 2022

Sashas mamma har nyligen tagit livet av sig. På kvällarna hör hon pappa gråta i duschen. Precis som mamma grät. Alltid. Folk säger att Sasha är lik mamma, men det vill hon absolut inte vara. Därför bestämmer hon sig för fyra saker. 1 – hon ska klippa av sig allt håret, 2 – hon ska aldrig mera läsa en bok, 3 - hon ska aldrig ta hand om något levande, 4 – hon ska bli comedy queen. Det första visar sig vara relativt enkelt att genomföra. Förutom att pappas rakapparat går sönder. Böckerna skänker hon till second hand. Nummer tre tvingas hon konfrontera på sin 13-årsdag och nummer 4 visar sig svårare än hon först trott. Att få folk att skratta. Särskilt pappa. Som inte skrattat sedan mamma dog.

Jenny Jägerfeld är inte bara författare utan också psykolog. Hon är känd för att ta sig ann laddade ämnen som frågor kring könsidentitet, barnfattigdom och psykisk ohälsa. Förmågan att sätta ord på, och uttrycka våra känslor, samt dess betydelse för vårt välmående, är det element som bär berättelsen. Gråten som rinner tillbaka in i tårkanalen om man ligger alldeles still på golvet, aggressiviteten som exploderar när taskiga ord sparkat en i magen, glädjen som bubblar över till skratt som smittar, nervositeten som överröstar alla sinnesintryck. ”Comedy Queen” är en berg- och dalbana av sinnesstämningar, men också en otroligt livsbejakande upplevelse. Sashas resa mot läkning vibrerar av finstämdhet som plötsligt slår bakut i dramatiska utsvävningar. En klassik tripp genom vårt emotionella spektrum med en fantastisk skådespelarinsats av bland andra Sigrid Johnson.

Berättelsen följer annars en enkel struktur där födelsedagsmontage med bästa kompisen följer på första-romansen häng i parken, busstreck på tunnelbanan och utbrott på oförstående vuxna. Den balanserar mellan tungt familjedrama och snällt tweenmys. Boken är riktad till 9-12-åringar, en ålderskategori som ofta glöms bort i filmsammanhang, men som är spännande för sitt gränstillstånd. Den får mig onekligen att tänka på ”My Girl”, ”Coraline”, ”Om du lyssnar noga” och ”Trollkarlen från Oz” som också varvar alvarliga ämnen och upplevelser med en barnslig förtjusning inför livet. ”Comedy Queen” delar dessutom signaturmelodi med ”Om du lyssnar noga” vars båda tolkningar av ”Country Road” är gråtmilt sockersöta. Scenerna har sådan emotionell likhet att jag föreställer mig att Jenny Jägerfeld måste sett Yoshifumi Kondôs film innan hon skrev boken.

En ytlig observation, men likväl smått enerverande, är dock att designsverige skiner igenom i varje bildruta. Samtliga karaktärer är perfekt omedvetna fashionistas, från matchande scrunchies till magtröja och urtvättade Joy Division T-shirts. Familjens hem är som ett ljuvligt, lagom färgglatt inredningsflöde på instagram. Till och med deras bil är coolt retro. När Sasha så kommenterar att enda sättet att veta om någonting är riktigt ute är om hennes pappa tycker det är snyggt, blir det mångbottnat humoristiskt.

Annars är ”Comedy Queen”, trots Sashas intentioner att bli ståuppkomiker, inte särskilt rolig. Men det är också det som gör den charmig. För hon är inget komedigeni. Hon är bara en dotter som vill få sin pappa att skratta. Och för sin målgrupp tror jag den kommer kännas. Överallt och ingenstans, precis som det ska.