Bram med myror i brallorna (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Bram är en livlig sexåring som tänker mycket. Han är smart och kreativ, men har svårt att sitta still. I skolan går det inte så bra, då Brams nya lärare mest är intresserad av att få honom att lugna ner sig. Brams föräldrar frågar sig hur mycket deras son kan anpassa sig utan att bli väldigt olycklig.
Visa hela synopsis
Betyg
Läs recension
2.0 av 3 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BRAM MED MYROR I BRALLORNA

Stojigt om ADHD-barn
Den här holländska barnfilmen handlar om en pojke vars ADHD aldrig nämns men känns desto mer uppenbar. Dessvärre så tar den med undantag för några illa fungerande dramasekvenser aldrig sig själv på allvar och det tar emot att omfamna både huvudkaraktären och filmen i sig.

Liksom att Jim Parsons sitcomfigur i "Big Bang Theory" outtalat men ganska uppenbart lider av Aspergers syndrom så finns det ingen rimlig tvekan att den här filmens titelkaraktär Bram har ADHD. Förstaklassaren är så sprallig, tankspridd och ofokuserad att man i publiken blir minst lika frustrerad - och stundtals irriterad - som hans stackars föräldrar och lärare.

Samtidigt är detta en barnfilm. Det är gjort med ett sött skimmer och tokiga infall som slowmotion, roliga ljudeffekter, animerade detaljer och fantasisekvenser som ofta får den att likna ett stojigt barnprogram. Glimten i ögat är väl övertydlig och charmen ansträngd, allt för att man ska tvingas att gilla den här rätt enerverande ungen.

Storyn är knappast heller originell. Bram ska börja skolan och blir hopplöst kär i en söt tjej med flätor men finner en skoningslös fiende i sin magister. Herr Fisk (på den nivån ligger det) vill ju att Bram ska göra mattetal istället för att springa runt och leka - tänka sig. Här är tanken att man ska sympatisera med krabaten trots att ens medkänslor går till hans lärare. I slutändan är det svårt att bestämma sig för vem man stör sig på mest - en unge som aldrig sitter still eller är tyst, eller hans lärare som stundtals liknar en barntillåten variant på Stig Järrel i "Hets".

Sen har vi föräldrar som tagna ur valfri reklamfilm. Pappan som lite förvirrat inte riktigt förstår vad som pågår men säger till när det gäller. Och mamman som rart ler när sonen har sönder den femtioelfte blomkrukan och troget dyker upp med dammsugaren i högsta hugg. Att de sedan lämnar sin sjuåring ensam hemma när han är sjuk är lätt ifrågasättbart.

Hade filmen likt "I rymden finns inga känslor" anammat problemet och tagit det på större allvar hade den faktiskt kunnat bli både intressant och sevärd. Men lättare försök att faktiskt handla om något självdör när trovärdigheten haltar, som i en scen där föräldrarna utan förvarning får äktenskapsproblem. Det är en smått roande, färgglad film vars avslappnade humor möjligen kan gå hem hos vissa i sin målgrupp men här finns varken en fungerande kombo av barnfilm och drama eller en originell historia.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!

Veckans populära filmer

Visa fler