Borat (2006)

Med fasansfull engelska, en höna i bagaget och sin fete producentvän Azamat Bagatov vid sin sida, tar Borat med oss på en minst sagt oförglömlig road trip, där han noga studerar allt från det amerikanska folkets seder och traditioner till deras humor, gästvänlighet och kvinnfolk. Den oundvikliga kulturkrocken blir en frontalkollision i 200 km/h, då den oförskämde, fördomsfulle och helt galne kazakstaniern testar samtliga sina intervjuoffers gränser till det yttersta.

Det är inte alltid lätt att komma ihåg att en skådespelare faktiskt döljer sig bakom mustaschen och den roliga brytningen. Sacha Baron Cohen visade senast i ”Talladega Nights” prov på sina komiska talanger, och den sköna rapparen Ali G kan väl inte ha undgått någon. Hans senaste karaktär Borat har tidigare gästspelat i Ali G’s show och fått äran att leda en MTV-gala, och redan långt innan filmen haft premiär retat gallfeber på Kazakstans regering, som förfäras över att världens befolkning nu ska få fel bild av landet (till skillnad från den bild vi tidigare hade av Kazakstan…?). Numera är det ju föga hemligt att det är Rumänien som fått agera stand-in för Borats hemland i filmens inledande scener, och flera av hans berömda uttryck är lånade från Polen, så vad har vi lärt oss utav det? Enbart att Kazakstan är lika befriade från humor och självdistans som vår kära kungafamilj.

Men det är ju inte Kazakstan som bör oroa sig, utan snarare ”U, S and A”. Borat hånar allt och alla – från konservativa Texasbor, fanatiska frireligiösa, politiker, överklasskärringar, hillbillies, bögar, zigenare, handikappade, mentalt störda, judar, horor och tjocka till körskolelärare. Inget ämne är tabu, ingen fördom för känslig för att drivas med, och ingen folkgrupp undkommer Borats enträgna kamera. Jag vill ogärna använda termen ”geni”, men Cohens förmåga att till 100 procent gå upp i sina karaktärer är helt otrolig, och begåvningen för improviserad komik likaså. I sina bästa stunder är han som ”Jackass”-gänget, Michael Moore och Filip & Fredrik i en och samma person.

I syfte att binda ihop vad som annars hade varit en bunt lösa sketcher och dolda-kameran-inslag, har regissören Larry Charles (från tv-serierna ”Entourage” och ”Simma lugnt, Larry”) lagt till en låtsasdokumentär historia, där Borat zappar in "Baywatch" på hotell-tv:n, blir kär i den blonda tuttdrottning vi alla känner som Pamela Anderson, och bestämmer sig för att gifta sig med henne. De uppenbart agerade sekvenserna som dyker upp med jämna mellanrum är klart till filmens nackdel och möjligen också det enda som hindrar mig från att ge ”Borat” full pott i betyg, men de är lyckligtvis också rätt få.

Då och då kommer Sacha Baron Cohen farligt nära överdrift med sin karaktär, och riskerar då att tappa trovärdighet. Men så kommer ännu ett härligt inslag, som brottningsscenen på hotellet (tänk bort kläder och självbehärskning; lägg till Borats kraftigt överviktige vän och ett hundratal oanande konferensgäster…), och hakorna åker i golvet ytterligare en gång medan gapskratten fyller salongen. Jag minns inte när jag senast – om någonsin – satt chockad i en biograf och undrade vad i h-e huvudpersonen höll på med. Borat Sagdiyev är helvild, och den tveklöst roligaste filmkaraktären på mycket länge. Trodde du att du hade sett allt? Tänk om. Du har ännu inte sett Borat in action!