Blue Valentine (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Det gifta paret Dean och Cindy har kommit till en punkt där familjelivet har blivit en ständig kamp. Under en helg flyr de vardagen för att försöka rädda sitt äktenskap. I tillbakablickar får vi se vad som en gång fick dem att bli passionerat förälskade och då inga hinder var oövervinneliga.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BLUE VALENTINE

En film som svider
Äntligen en trovärdig film om kärlek. Om det underbara med att bli förälskad och det hemska med att förlora känslorna. "Blue Valentine" tar i så det gör ont och det svider ordentligt.

Vad Oscarsjuryn har emot Ryan Gosling är förbryllande men det är uppenbart att ett rån av nominering skett. (Samma gäller Robert Duvalls prestation i "Get Low" men vilka nominerade som bör ryka är en diskussionsfråga.) Att Gosling, liksom i underskattade pärlan "Lars and the Real Girl", gör en järnstark rolltolkning verkar inte bita på Akademin som är mer intresserad av verklighetsbaserade kungar, bergsklättrare och Internetmiljonärer. Vanliga människor är helt enkelt inte lika spännande.

Men faktum kvarstår att trots många verklighetsbaserade filmer så är det sällan man ser filmer som känns äkta, sanna, realistiska. Det gör "Blue Valentine", en kärlekshistoria som följer ett förhållande från den stora förälskelsen vid första ögonkastet till det miserabla familjelivet ingen ville ha som mynnar ut i ett kärlekslöst, desperat försök att hålla lågan vid liv.

Dean (Gosling) och Cindy (Michelle Williams) bor med sin dotter i en trevlig villa där allt puttrar på lite halvlagom. Han är slapp målare, hon hårt arbetande sjuksköterska. När de försöker styra upp en romantisk kväll i försök att koppla bort vardagen och få lite kvalitetstid så gör sig minnena av hur de träffades bekanta och inblicken i känslor i som svalnat - och kanske försvunnit helt.

Filmen skiftar galant mellan både nu- och dåtid, även i stämning och stil (de båda delarna är filmade med olika kameror). Igenkänningsfaktorn är oroväckande hög när man ser, och känner, de fina stunderna i början när Cindy och Dean är unga, optimistiska och bekymmersfria människor med gott om kärlek att ösa över varandra för att sedan skifta till nutid där svartsjukegräl, oregelbundna arbetstider och ett sinande sexliv gjort sitt för att kyla de heta känslorna.

Många dialogscener är starkt improviserade och filmen känns ovanligt och befriande icke-teatralisk, speciellt i jämförelse med mer pompösa snyftfilmer om olycklig kärlek. Här finns inget uppsåt att beröra publiken med falska tårar och stråkar i bakgrunden. Det är en ärlig, realistisk film som känns.  Hjärtat hoppar lika glatt när Cindy steppar till Deans ukulelesolo som det gråter när Cindy känslokallt avvisar Deans romantiska uppvaktning.

Gosling och Williams har imponerande gått från mjäkiga tonårsroller i lättuggade TV-serier som "Young Hercules" och "Dawson's Creek" till att bli två av sin generations absolut bästa skådespelare. Deras karaktärer är rakt igenom trovärdiga och gripande. Inte tillräckligt intressanta för en Oscar men definitivt för att göra den här sevärda filmen en av de bästa i sin genre.

Senaste kommentarer
magiul
Nu har jag sett filmen och den var ungefär så bra som jag hade trott. Det är härligt att se lite method acting igen, Gosling och Williams känns verkligen som ett par och endast några få gånger brister illusionen något. Jag var inte helt nöjd med slutet som kändes lite överspelat och inte helt trovärdigt på samma sätt som övriga filmen. Men det är finjusteringar vi pratar om. I övrigt är det skådespeleri på toppnivå rakt igenom och det är även det som är filmens stora behållning. Man blir glad av de charmiga tillbakablickarna, men hade gärna velat se lite mer förklaring till varför förhållandet förändras så. Filmen är inget mästerverk i mina ögon då det nutida dramat kunde engagerat mer än det gör. Men 4/5 blir det från mig!
Eric Kurzydlo
Kul att du älskar den lika mycket som jag gör Brent! Jag kan inte heller få nog av det här mästerverket. Själva arbetet bakom filmen är lika imponerande som filmen själv, är man således bekant med filmens bakgrund så blir filmupplevelsen starkare, så är det i alla fall för mig.

Det här med att Cianfrance på ett innovativt sätt valde att experimentera för att ge huvudkaraktärerna Dean och Cindy en autentisk relation. Innan filmens inspelningsstart hade Gosling knappt träffat Williams, så Cianfrance ville hålla dem så långt borta från varandra som möjligt för att senare få dem att verkligen lära känna varandra framför kameran. Mycket av det vi får se i filmen är alltså äkta. Han hyrde till exempel ett hus där Ryan Gosling och Michelle Williams fick bo i en hel månad tillsammans för att lära känna varandra och skapa så mycket minnen som möjligt, så att scenerna som utspelar sig i nutid ska kännas realistiska. Så mycket passion och hjärta alltså. Cianfrance är redan nu - efter en film - en favorit och den här filmen är precis som du säger Brent en personlig "all-time high" :)

Kan inte ens tänka mig hur bra "The Place Beyond The Pines" blir, den mest efterlängtade filmen för mig. Utan tvekan.
David Brent
Håller med dig helt Eric! Tycker aldrig att det skildrats så äkta och framförallt känts så mycket som det gör i detta mästerverk. 

Går fortfarande och tänker på filmen titt som tätt, vilket inte händer allt för ofta. Det är magiskt på alla sätt och denna film klättrara hela tiden stadigt uppåt på en personlig all-time high!
Visa fler (48)

Veckans populära filmer

Visa fler