Blade Runner 1982

Sci-Fi Thriller
USA
112 MIN
Engelska
Blade Runner poster

Synopsis

Året är 2019. Mänskligheten har skapat kloner som arbetar på rymdkolonier utanför jorden. Men efter ett blodigt myteri på en av kolonierna förbjuds användandet av kloner och de direktiv ges att de ska förstöras. När några av klonerna kapar ett rymdskepp och beger sig till jorden dyker Rick Deckard upp. Deckard tillhör en specialstyrka inom polisen, Blade runner, vars enda uppgift är att förstöra kloner.
Ditt betyg
3.7 av 1,474 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Kim Nilsson

17 april 2011 | 17:15

Scott regerar i rymden

I rymden kan alla höra Ridley regera. När det gäller science fiction har britten en fingertoppskänsla som ingen annan. Inte minst i denna futuristiska thriller som fortfarande analyseras och förundrar oss.

Det är svårt att göra en recension av "Blade Runner". Inte för att filmen i sig egentligen kräver att man inte vet ett skvatt om handlingen för att kunna njuta av den mest, utan för att det faktiskt finns flera versioner av denna rulle. Att dessa dessutom nästan ändrar historien helt gör det inte lättare. I skrivande läge har cirka (!) sju olika varianter visats upp. Den senaste av dessa är Ridley Scotts så kallade "Final Cut" som släpptes så sent som för fyra år sedan. För er som inte vet vilken av filmerna ni har sett så tänker jag inte inte analysera skillnaderna, men låt oss säga att de två senaste versionerna, som båda personligen godkänts av Scott själv, har ett slut som är betydligt mörkare än sina föregångare.

Detta betyder naturligtvis att regissören i fråga inte hade det så lätt när det gällde att få ut sin film från början. Framför allt var det filmbolaget som började bråka, ansåg att filmen var för våldsam och otydlig och, som sagt, hade ett alldeles för okommersiellt slut.

Handlingen utspelar sig faktiskt inte så fasligt långt ifrån oss i dag. Året är 2019 när filmen kickar igång och vi följer där den pensionerade poliskommissarien Rick Deckard (Harrison Ford i en av sina mest ikoniska roller). Som aktiv arbetare jobbade han med att söka upp så kallade replikanter som befinner sig på jorden och "pensionera" dem. Låt oss säga att det inte betyder att de får ett rött kuvert på posten. Replikanter är biologiskt skapade humanoider som används som soldater och slavar i kolonier på andra planeter. När de nu har kommit till jorden finns det ett kontroversiellt sätt att urskilja dem från riktiga människor genom att testa deras empatiska förmåga i olika frågor. När en av replikanterna rymmer och i flykten skjuter testledaren får Deckard i uppdrag att hitta honom.

En ganska rak historia alltså, men "Blade Runner" lyfter sig ordentligt från futurisk thriller-träsket genom att Ridley Scotts fantastiska bildspråk. Som vi redan hade sett i "Alien" så skildrar han framtiden på ett annat än ett "Star Wars". Här är det skitigt, svettigt och inte allt speciellt "futuristiskt". Folk dricker öl i barer och äter nudlar. Men samtidigt är det just i de häftiga detaljerna som Scott briljerar. De så kallade Spinners, flygande bilar, låter som en larvig idé, men sättet som de skildras på gör att det både blir kittlande och rätt häftigt att se dem. En annan fräck detalj är den så kallade Voight-Kampff-maskinen där replikanter testas. Ett sorts lögndetektortest som bidrar till ett par spännande scener.

Harrison Ford är solid i huvudrollen, men den man faktiskt minns mest är Rutger Hauer som replikanten Roy Batty som är hård, men eftertänksam. Ett mycket fint porträtt av en antagonist som visar att allt inte behöver vara svart eller vitt. En ung Daryl Hannah har egentligen aldrig varit bättre, med undantag för "Kill Bill" och Sean Young gör väl sin bästa roll här.

Inspelningen blev som sagt en ganska turbulent affär eftersom Scott inte fick göra exakt som han ville, han hamnade ofta i bråk med Ford som själv har sagt att han själv inte är alltför imponerad av filmen och när den väl släpptes med ett annorlunda slut så försökte han glömma den helt. Han fick dock upprättelse och personligen tycker jag att "hans" version är bättre än den som släpptes direkt på bio. Den ger mer djup och en mer intressant ton och då såg jag ändå den "första" först.

Vilken ni väljer först är så klart en smaksak, men vet ni ingenting, titta på den senaste "Final Cut" som enligt min mening är den som ger mest. Samtidigt har tekniken inte varit alltför snäll mot "Blade Runner". Där "Alien" fortfarande håller överraskande bra i dag känns den här filmen betydligt mer daterad till 1980-talet. Vad det beror på går inte riktigt att sätta fingret på. "Blade Runner" är spännande, intressant och gripande, men känns lite väl distanserad. Man får inte samma empati för karaktärerna som man fick för Sigourney Weavers Ripley.

Men ändå, Scotts film går absolut att rekommendera i dag. Och för filmhistoriken finns ju sju olika versioner att analysera. Kan det bli bättre?

| 17 april 2011 17:15 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
5
Svart himmel, regn och stark neon, där individen inte spelar roll under mega företagens kalla oförlåtliga skugga. Det är med viss skräckfylld förtjusning vi ser filmer som den här och fångas i både historia och värld, men ingen har gjort det bättre än Ridley Scott, han fångar Philip k. Dicks mardröms framtid som om han varit där, med släpande syntar och nästan klaustrofobisk inramning av scener fångar han den näst intill obekväma ångesten av att leva i en värld där ett simpelt emotionellt provokativt test bestämmer om du är människa eller inte. Det här är Blade Runner. Djupa filosofiska frågor ligger tungt över berättandet och frågar både karaktärer och tittare vad som är vad, är Harrison Fords karaktär en Replicant (filmens namn på androider) på spåren eller är han på väg att göra ett misstag?, Även om filmen skiljer sig markant från boken den är baserad på (Do Androids dream of electric sheep) så finns hjärtat och intrigen kvar där viss osäkerhet föds fram hos åskådaren och svart och vitt moral blir utsmetad till en grå massa och med det driver historien framåt. Att förklara Blade Runner inom ramen av genre är svårt om inte lite orättvist, den är så unik att den egentligen inte faller bra i någon direkt genre, inte perfekt iallafall, men film noir är väl kanske den bästa beskrivningen man kan ge, det är en otroligt klassiskt regisserad film, med inre monologer, starka kontraster och djupa dilemman, en tuff polis med tungt sinne (Harrison Ford) och en sten kall dam som värvar självständighet med nästan barnslig naivitet (Sean Young) med faran och ich nästan maniska överlevnadsinstinkten hos antagonisten (Rutger Hauer) jag skulle nästan kalla det Sci fi världens svar på Casablanca… fast med fler robotar och flygande bilar. Till denna klassiska bildhistoria tillhör ett lika klassiskt soundtrack, och ingen kunde ha gjort det bättre än Vangelis, likt trumpeterna och saxofonerna i filmer som The killing och Double Indemnity lägger Vangelis sin egen spin med en stark och nästan mystisk synt ansambel, passande elektroniskt med en mästerlig blick bakåt med trumpeter och saxofoner men istället för ett storband eller grupp musiker håller han allt smakfullt framtidsblickande med syntar och datorer. Vangelis musik används nästan mer som ambient ljud än klassisk filmmusik, man hör musiken men den sticker inte ut, utan snarare blir en del av världen, det är inga stora bwaaa eller pompa, det är släpande, mystiskt, sensuellt, och det gör ljudbilden till det perfekta mediet för att ackompanjera filmens framsteg. Jag kommer inte skriva om story, för jag anser att det är att göra filmen en otjänst, för hur jag upplever storyn är kanske inte alls hur du kommer uppleva den, och det är det fantastiska med Blade Runner, det är en film som får en att tänka, och ifrågasätta vissa moraliska frågor och det är viktigt att du får chans att tänka på det utan att bli influerad av en okänd snubbe på internet. Men gör dig själv en tjänst och se Blade Runner, för det är filmhistoria som aldrig varit mer aktuell än nu.
Läs mer
5
BLADE RUNNER är ett filosofiskt och visuellt mästerverk och musiken gör halva filmen. Det här en film som jag aldrig tröttnar på. Många olika versioner har släppts och personligen tycker jag samtliga funkar. Vill du ha den traditionella berättarrösten som är typisk för noir-genren, då ska du se biooriginalet. Personligen föredrar jag FINAL CUT, som förmodligen den sista versionen av filmen. Jag läser att några finner filmen daterad, men det gör inte jag. BLADE RUNNER är för mig en film som håller lika bra idag som då. Gillar du långsam noir med sci-fi element, då är detta filmen för dig. Om du fördrar snabba klipp och saker som händer bara för att det måste hända något, då rekommenderar jag att du söker vidare.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu