Betties resa 2013

Sextio-någonting år gamla Bettie är en före detta skönhetsmiss som lever tillsammans med sin åldrade mor. De arbetar ihop och några andra planer än att bara slentrianmässigt fortsätta göra det, finns väl egentligen inte. Men när Bettie blir bedragen av sin gifte älskare, får hon nog av allt och sticker planlöst från både jobb och hem. På kuppen börjar hon röka igen och en jakt på cigaretter leder henne till krogen Le Ranch. Där blir hon, glad på Caipirinha, uppraggad av den hälften så gamla cigarettsmugglaren Marco i några fantastiskt minnesvärda scener. Nästa dag ringer plötsligt hennes dotter som hon inte haft kontakt med på länge och frågar om hon kan hämta barnbarnet Charly och köra honom till hans farfar. Varefter resan på riktigt börjar.

Det är mycket trevligt att se filmer med äldre karismatiska kvinnor i huvudrollen. Och det behövs inte så mycket mer än Catherine Deneuve och en smutsfärgad, gammal Mercedes för att göra detta åtminstone en aning intressant. 
"Betties resa" är ett drama om att hitta sig själv. Bettie är bitter och vi får skymtar av hennes bakgrund presenterade för oss under färdens gång, vilka ger oss en insyn i varför. Hon blir som ett pussel vars bitar en efter annan hittar sin plats i takt med att hon hittar sig själv.

Manuset är inte helt strukturerat vilket i och för sig fungerar väl för agerandet, som på sina håll nästan känns improviserat. Replikerna faller utan minsta ansträngning och det är mötena och relationerna personerna emellan som är drivet i storyn med Bettie i mitten. Jag tycker om den biten, men samtidigt är det tyvärr inte helt konsekvent. Dessutom väcks flera väsentliga frågor som aldrig får några svar och det blir otydligt vad som egentligen är regissörens budskap med filmen. Väl många stopp på vägen och mänga karaktärer som aldrig får ett fäste i historien gör dessutom intrigen spretig och mitt intresse hinner stundvis falna.

Ändå är det, på det stora hela, en väldigt trivsam resa. Deneuve med kollegor är trovärdiga och kemin mellan mormor och barnbarnet Charly (som spelas av en utmärkt liten begåvning Nemo Schiffman) är otroligt fint. 
Jag tycker om Bettie mer och mer i och med att hon tinar upp och jag ömmar för hennes tafatta försök att lappa ihop det som gått sönder. Även om det är något oklart varför det från början pajat.

"Betties resa" blir en skön resa hem. Och med den förtjusande Deneuve bakom ratten blir det en väldigt sevärd tripp. Fast en halvtimme kortare och färden hade rullat ännu lite lättare.