Becker - Kungen av Tingsryd 2017

Filmen handlar om Johan Becker, en respekterad och populär smågangster i en liten ort i Småland. Becker ser både till att hålla egna fickor fyllda, men hjälper också sitt samhälles övriga medborgare. Han har det rätt bra i livet, men när ett par illvilliga danskar flyttar in och vill sälja knark på hans område, får han problem. Inte blir något lättare av att hans ex från 10 år tillbaka plötsligt dumpar deras dotter hos honom.

Tingsryd, en liten ort någonstans i södra Småland. Jag var tvungen att googla platsen efter filmvisningen och möttes på kommunens hemsida av den föga övertygande sloganen: "Där livet är härligt!" Jag vet helt ärligt inte hur livet är där och ska inte spekulera kring det, men kan samtidigt inte låta bli att le åt det. Livet i filmen ter sig i och för sig väldigt härligt, tills det inte längre gör det och jag hade kanske hellre sett den sloganen som filmens titel. Fast oavsett titel och trots min försiktiga tveksamhet till härligheten på den faktiska orten, så blir jag med tiden ändå förtjust i filmen och de små liven med de stora drömmarna som utspelas där.


Allt faller mig såklart inte i smaken och ibland känns det väl simpelt och svartvitt. Men jag gillar det lite skakiga fotot och den också i övrigt enkla tekniska inramningen, liksom karaktärerna som trots väldigt lite kött på benen på sina håll, känns tillräckligt genuina för att få mitt engagemang på sin sida.


Manuset hade behövt korrläsas ett par gånger till och vissa repliker låter tafatta och skämten känns inte direkt roliga eller värst genomtänkta heller på alla håll. Dessutom är det en hel del väldigt allvarliga saker som händer i periferin, som bara snuddas lite lätt på och det är vanskligt att inte fördjupa sig på håll som faktiskt förtjänar eller nästan kräver det.

Johan Becker spelas av Henrik Lilliér, en för mig ny bekantskap och han gör en trovärdig karaktär som trots hans enda oberörda ansiktsuttryck verkar vara en ganska sympatisk person. Jag gillar honom utan att jag egentligen riktigt vet varför, eller så är det bara för att han helt enkelt känns som en sådan där schysst snubbe på fel sida lag och ordning, men med hjärtat på rätt ställe. Shanti Roney och Torkel Petersson känns såklart igen i ett par biroller och är som de brukar övertygande, liksom är Helen Sjöholm och Nour El-Refai, fastän att båda, inte minst El-Refai, tyvärr har alldeles för lite speltid för att på allvar göra intryck.

”Becker - Kungen av Tingsryd” är en lagom sevärd svensk film som sätter ett litet samhälle på kartan och belyser problem där, som vid närmare inblick speglar problemen i resten av vårt avlånga land. 
Jag hade önskat att manuset fått lite mer tid att mogna och att problemen fått mer nyanseringar och fokus samtidigt som jag får känslan att detta nog som serie hade funkat bättre. I långfilmsformatet upplever jag det vara något forcerat, även om jag i slutändan när jag lämnar salongen känner mig rätt glad och till och med inspirerad.