Be Cool 2005

”I hate sequels” konstaterar John Travolta. Det borde han göra. ”Be Cool” är nämligen precis lika bedrövligt dålig som ”Staying Alive” och uppföljarna till ”Look Who’s Talking”. Likt hans inledande monolog i ”Swordfish” känns den avväpnande självkritiken ansträngd och daterad. Bara för att en film kommenterar sina brister försvinner dom inte.

”Basic” marknadsfördes som återföreningen med Samuel L. Jackson, ”Be Cool” som återföreningen med Uma Thurman. Givetvis dansar de tillsammans. Det känns lika desperat och smaklöst som när Travolta och Olivia Newton-John återförenades i ”Two Of A Kind”. Travolta har haft två guldperioder (76-81, 94-98), blir det en tredje?

Förutom dansscenen är ”Be Cool” scen för scen en skrikig och slarvig kopia på ”Get Shorty”. Det man har bytt ut är de som faktiskt skrev, spelade och regisserade de här scenerna. James Gandolfinis minnesvärda livvakt med skådespelarambitioner görs till exempel av The Rock. If you can’t get the star, wait! Förutom Travolta är det bara Danny De Vito (producent tillika Shorty himself) och Harvey Keitel (som spelade sig själv i första filmen) som återvänder. Att båda var inblandade i ”Pulp Fiction” behöver väl knappast tilläggas. Den enda som lämnar ”Be Cool” med hedern i behåll är Anna Nicole Smith.

Om Christina Milian och Aerosmith är ens uppfattning om bra musik ska man inte försöka sig på en satir om musikbranschen. Då blir det bara utdragna sång- och dansnummer och fördomsfulla skämt, mer utdragna och mer fördomsfulla än ni kan ana. Ingenting blir bättre av att Cedric The Entertainer håller ett brandtal om rasism direkt efter att han, lite sådär i förbifarten, kallat en östeuropeisk man för Vladimir.

Filmen är PG-13 vilket, precis som i förra årets nyinspelning av ”The Big Bounce”, gör att Elmore Leonards dialog inte kommer till sin rätt. ”Be Cool” har femtioen ”fuck” färre än ”Get Shorty” och jag saknar vartenda ett. Det är coolt att svära. Glöm aldrig det.

Jo, en gång skrattade jag faktiskt. När den vanligtvis geniale Vince Vaughn spottar ur sig: ”Nice arse won’t get you through life. When you turn thirty, you better get a personality.”

Så! Nu har ni absolut ingen anledning att se den här filmen. Vänta på ”Sin City” och ”Domino” istället. 2005 tillhör Mickey Rourke, Travolta får fortsätta drömma om ”The Vega Brothers”.

ONÖDIGT VETANDE Regissören F. Gary Gray har tidigare gjort "The Italian Job" och "A Man Apart".