Baby Mama (2008)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Kate är en framgångsrik kärriärskvinna som känner att den biologiska klockan börjar ticka. Hon är singel och upptäcker dessutom att hon inte kan få barn. Beslutet tas därför att skaffa en surrogatmamma som får flytta in hos henne tills barnet är fött, så Angie flyttar in. Och Angie är Kates raka motsats - i allt, vilket bidrar till att samboskapet blir en rejäl prövning. Komedi med Tina Fey och Amy Poehler.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BABY MAMA

Humorns powerkvinnor lyckas inte leverera
Den kvinnliga powerduon som tränat våra skrattmuskler i "Saturday Night Live" gör film om barn, föräldraskap och vänskap. Fast mest blir det en ljummen blandning mellan slapstickhumor hämtad från närmsta hood och söt sockervaddsromantik.

RECENSION Kate Holbrook (Tina Fey) är en framgångsrik kvinna. Hon har satsat allt på sitt arbete. Närt den med ambition och utkasserat sina befodringar. Under tiden verkar hennes livmoder ha torkat igen från vad som skulle kunna vara brist på sex, men har en mer släktartad förklaring (lång historia). Med sin nästintill psykotiska längtan efter barn blir det här helt klart ett problem. Lösningen blir Angie (Amy Poehler). Ett whitetrash-skank som tillsammans med sin redneck till pojkvän upptäckt det lukrativa i att som surrogat föda andras barn och casha ut check efter check under tiden. Där har ni upplägget för komedin ”Baby Mama”.

Föreställ er nu följande scenario. Michael McCullers slappar framför TV:n. Mannen bakom Austin Powers-filmerna och "Thunderbirds" (googlade fram det sista). När han så zappar sig mellan kanalerna snubblar han över något. "Vad är detta?" tänker vit medelålders glasögonorm. På rutan syns en show med en svart kille vid namn Chappelle. Han är grov i mun. Skämtar om droger, sex och prostitution. Efter en stunds tveksamhet kommer fascinationen. "Riktigt kul" tänker vit medelålders glasögonorm. Så är en idé född. Historien om hur vit medelålders glasögonorm hörde uttrycket "Baby Mama" och fick tanken till en film. En överraskande okej sådan med tanke på... ja det mesta.

Och "Baby Mama" är en lättviktare till komedi. Från Feys rosa pinsamhetshumor till Poehlers mer grovartade ghettowannabe och framförallt Romany Malco som blir svartare än svartast med sin stereotypiserade roll. Och även om det är bitch-skämten som i en alltför simpel smak får starkast gensvar, känns det inte vidare relevant. Ungefär som att ge Peter Siepen streetcred för att ha åkt förbi Tensta med tuben. Ett skämt är ett skämt även om det är snott. Men det innebär inte att tjyven ska få cred för det. Så ganska så snabbt anammar "Baby Mama" de drag som gör amerikansk komedi så irriterande och framförallt så förutsägbar. Den stora överraskningen ligger just i skratten. Billigt men funktionellt.

Samtidigt handlar det ju såklart om att skaffa barn. Om graviditetstester, barnvagnsmarodörer och bebisblöjor. ”Baby Mama” hyllar otvivelaktigt la famiglia i alla dess storlekar och former. Något som med radarparet Fey och Poehler i huvudrollerna antingen gör det till den ultimata chickflicken eller bara ännu ett DVD-offer. Ensamma, förvirrade och kärlekstörstande förenas de två tjejerna över Cyndi Laupers ”Girl's just wanna have fun”. Medan jag undrar ”If this could have been more fun?”.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
magiul
Småmysig, men så mycket skratt blir det inte. De flesta står Steve Martin för som gör en skönt överflummig chef. Jag gillar Tina Fey grymt mycket, men manus är lite för trist för att det ska tända till. Så mycket på kärleksfronten hinner det inte bli heller, så tyvärr inte tillräckligt för att nå över betyg 2/5. Godkänt och mysig men inte så bra.

Veckans populära filmer

Visa fler