Arrival (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Ett antal mystiska rymdskepp landar samtidigt på olika platser över hela världen. I USA sätts en elitstyrka samman under ledning av expert inom lingvistik, Dr Louise Banks, för att undersöka om rymdskeppets besättning har fientliga avsikter eller inte. Hon och hennes team arbetar dock under extrem tidspress då utomjordingarnas besök orsakat globala krisstituationer. Banks måste ensam fatta ett beslut som kan hota hennes liv - och förmodligen hela mänskligheten
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: ARRIVAL

Ren och skär filmmagi
”Arrival” är gripande och rejält omtumlande science fiction som tänjer på gränser både vad gäller berättande och innehåll. Regissören Denis Villeneuve lyckas med konststycket att från början till filmens slut överraska och samtidigt hålla oss åskådare hela vägen på halster.
När ett antal rymdskepp landar på olika platser på jorden hämtas lingvistikprofessorn Louise Banks av amerikanska militären för att hjälpa dem försöka förstå besökarnas uppsåt. Som om hotet från ovan inte var nog börjar dessutom världens länder mobilisera sig och bråka sinsemellan om vilka åtgärder som borde tas inför den potentiella katastrofen, något som riskerar bli ett minst lika stort hot mot mänskligheten som det utomjordingarnas närvaro möjligen kan innebära. Louise ställs inför svåra beslut och en kamp mot tiden, bokstavligen, inleds.

Till skillnad mot många andra science fiction-filmer utspelas denna på jorden där handlingen egentligen kretsar kring en enda persons upplevelser om det som sker mot bakgrund av något mycket större. Budskapet om kontakt över språkbarriär och öppenhet inför det nya, känns nästan kusligt aktuellt med tanke på att vår rädsla för det främmande och fördomar som rädslan medför. Men också beträffande de spända relationerna olika länder emellan som alldeles för lätt uppstår framförallt vid globala kriser, som istället borde ena oss.

”Arrival” är en laddad, känslomässigt engagerande och med små medel väldigt spännande dramathriller. Filmen tar upp svåra men intressanta filosofiska frågor om oss själva och vår existens i tiden. Villeneuve värjer inte för att använda ett annorlunda berättargrepp och liksom parallellskildra historien och vad den vill säga på ett smart och till synes komplicerat, men till sist ändå fullständigt begripligt och otroligt tankeväckande sätt.

Bildspråket är poetiskt och fotot varvar snyggt skärpa med oskärpa och närbilder med fantastiska vyer. Vi vaggas in i filmens värld i ett tidigt stadie och sedan sitter vi där - fast. Jag är lätt lite allergisk mot att se aliens och monster på film och tycker i regel att det är mer otäckt med det man inte ser, men i ”Arrival” är utomjordingarna ovanligt suggestivt framställda, något som kittlar fantasin istället för att ta udden av den.

Manuset är skrivet av Erik Heisserer efter novellförlagan ”Story Of Your Life” av Ted Chiang och han lyckas ypperligt skapa en berättelse om den lilla människan i ett ofantligt mycket större sammanhang. Ibland sjunker tempot något, men mitt intresse förblir konstant och även om det mot slutet levereras några förhastade förenklingar av storyn så håller ändå helheten ända till slutet väldigt hög klass.

Liksom i ”Sicario” från 2015 väljer Villeneuve att ännu en gång ha en kvinnlig hjälte i centrum och Amy Adams passar perfekt i rollen. Hon är lysande som Louise med sin till synes naturliga skörhet och de där trevande men ack så talande blickarna som utan omvägar förmedlar till oss det vi med största sannolikhet själva skulle känna i en liknande situation. Också Jeremy Renner och Forest Whitaker är likaledes trovärdiga i viktiga biroller. 

”Arrival” är en fullständigt magisk filmupplevelse som håller sina åskådare i ett fast grepp från början till slut. Jag lever mig in med hull och hår och har nästan svårt att andas stundvis då jag likt huvudpersonerna svävar mellan rädsla, ångest och en stundom groende känsla av försiktig optimism. Även om jag aldrig riktigt vet vart vi är på väg så bryr jag mig heller inte särskilt om det, då det inte är målet så mycket som resan dit som här är det viktigaste. Till sist knyts ändå säcken, som det brukar heta, ihop och lösa trådar stoppas undan även om det såklart finns en hel del att fortsätta klura på när ljuset till sist tänds i salongen. Väl hemma snurrar tankarna fortfarande och på ett sätt tror jag inte de slutar snurra förrän jag får se filmen igen, då de med största sannolikhet åter kommer börja veva runt i skallen. Fast just så är det med visuell magi, den tar inte slut bara för att filmen gör det.
MÄSTERLIG OCH MER PSYKOLOGISK MYSTIK KRING ETT UTOMJORDISKT BESÖK.
Jag har varit och sett science fiction filmen "Arrival" som jag inte visste så mycket om mer än det minimala man fått se i trailern som inte avslöjade jättemycket. Jag hade därför inga direkt hajpade förväntningar. Nu ska jag med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Ett antal mystiska rymdskepp landar samtidigt på olika platser över hela världen. I USA sätts en elitstyrka samman under ledning av expert inom lingvistik, Dr Louise Banks (Amy Adams), för att undersöka om rymdskeppets besättning har fientliga avsikter eller inte. Hon och hennes team arbetar dock under extrem tidspress då utomjordingarnas besök orsakat globala krissituationer. Banks måste ensam fatta ett beslut som kan hota hennes liv och förmodligen hela mänskligheten. Förväntar man sig en klassisk rymdinvasionsfilm i stil med "War of the Worlds" eller "Independence Day"så blir man djupt besviken. Filmen "Arrival" kan beskrivas som en mix av filmerna "Close Encounters of the Third Kind" och "Interstellar". Det är inte invaderande och storögda utomjordingar som attackerar jorden i en actionspäckad actionfilm. Detta betyder inte att filmen är mindre spännande. Den vågar ta lite mer risker genom långsamt berättande och sena svar på det gåtor man har kring utomjordingarnas syfte kring sitt besök på Jorden. Man har inte stor glädje av den här filmen om man sitter och oengagerat slötittar utan att använda hjärnan. Man kanske till och med behöver se om filmen för att förstå alla bitar som leder till det ganska oväntade slutet. Med en helt skärpt hjärna kanske man kan ana vad som komma skall och gissa den kommande twisten. Tillräckligt skärpt var uppenbarligen inte min hjärna eftersom jag inte anade det oväntade slut som jag inte tänker berätta om. Det är nog bäst att inte säga så mycket mer om filmen mer än att det är en mycket ovanlig film som man antingen tycker är tråkig eller älskar. Jag gillade den. Jag gillade till viss del filmen "Interstellar" som är en liknande djup film inom samma kategori. Problemet med den filmen var att den gjorde sig för komplicerad för sitt eget bästa så att man kanske måste se om den en massa gånger för att förstå den. Så är inte fallet med "Arrival". Man får tänkta lite och lite klurigt är det. Men i slutändan förstår man vad det hela går ut på. Budskapet blir tydligt. Utan att säga för mycket så berörs ämnet hur världen skulle se ut om vi fick bättre kommunikationsmedel och om vi skulle veta hur vi skulle använda dem. Men nu har jag nästan sagt för mycket. Jag avrundar beskrivningen av vilken typ av SciFi film det rör sig om. Istället kan jag nämna lite om filmens skådespelarprestationer. Det här är helt klart en Amy Adams film. Det är hon som får glänsa i huvudrollen. Jeremy Renner som är det andra stora affischnamnet blir bara en bra sidekick att bolla repliker med. Det tredje affischnamnet är Forest Whitaker som hamnar ännu mer i bakgrunden tillsammans med den armé av soldater som han leder i utforskandet kring vad det är för budskap som utomjordingarna vill förmedla. Som sagt så är det Amy Adams som är stjärnan och får leverera ännu ett starkt kvinnoporträtt. Något hon även visat tidigare att hon är duktig på. Det finns faktiskt inget negativt direkt att säga om den här filmen. Jag tror att den blir bättre dessutom andra gången man ser den. Då kanske man kan upptäcka mer detaljer som man inte har tänkt på tidigare som knyter ihop alla trådar i filmens handling. En speciell grej med filmen var det avslutningsvis som jag gillade och det är hur utomjordingarna visas upp. Man får i större delen av filmen se dem som suddiga tentakelförsedda skuggor dolda i dimma. Det skapar ännu mera mystik då man knappt får se ens hur de ser ut. Många kanske kan störa sig på det. Men jag tycker att utomjordingarnas plats i det fördolda skapade mer spänning. Jag kan verkligen rekommendera filmen "Arrival" om ni inte föredrar mer explosiva science fiction filmer som på ett konkret sätt med action och 3D-effekter berättar att det är rymdinvasion det handlar om. Det här är en film som mer berättar psykologiskt vad som händer med mänskligheten då den anar hot ifrån främmande galaxer. Jag gillar både typerna. Därför tycker jag att "Arrival" känns som en mycket trevlig kontrast till "Independence Day" som har gått på bio tidigare i år". "Arrival" kan lätt tolkas som en av de mest säregna storfilmerna detta bioår och trevligt var det dessutom att den vågade satsa på att inte vara inspelad i 3D. Mästerligt bra är min åsikt om denna film. Så en femma av fem möjliga ger jag filmen i betyg.
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
engmar
Äntligen en jämbördig film till interstellar. Älskar när man får sitta hela filmen genom och fundera på vad som egentligen sker. Har inte gillat villenues tidigare filmer men här sätter han allt rätt.

Musiken, skådespeleriet, miljön, scenerna allt är genomtänkt! En film där man går dagar efter och fortfarande grubblar på. En existensiell film i yppersta klass 5/5
Sky Keith
Tråkig och sömnig chick-flick. Redan i introt kände jag att filmen kanske inte var för mig. 
Musiken och sceneriet var för mycket drama och inte mycket Sci-Fi. Sedan anländer "dem" och ser som ngt som ett litet barn hade kladdat ihop. Och filmen fortlöper med en extremt långsökt idé om att Amy Adams kan tolka bläckfiskars språk i tal och skrift... Och det visar sig att titeln Arrival som på svenska betyder ankomst syftar på hennes egen avkomma. Riktigt, riktigt besviken på denna melodram. 
Tacka vet jag Contact med Jodie Foster, den är riktigt bra och rörande. 
Betyget blir en ETTA av FEM möjliga, alltså 1/5. Usel kvasi-scifi.
MagnusP
Besvikelse. Svårt att förstå det höga betyget. Frågetecken är så mycket större än aliens lakritsbåtar.  Långsam film med omöjliga uppdrag som.förklaras med mumbo jumbo. 
Trots detta ger jag filmen godkänt.
Visa fler (10)

Veckans populära filmer

Visa fler