Ant-Man and the Wasp 2018

Action Komedi Sci-Fi
USA
118 MIN
Engelska
Ant-Man and the Wasp poster

Synopsis

I efterdyningarna av "Captain America: Civil War" tampas Scott Lang med konsekvenserna av sina val, både som superhjälte och som pappa. Han kämpar för att få balans mellan sitt familjeliv och sina plikter som Ant-Man. Hope van Dyne och Dr Hank Pym kontaktar honom gällande ett nytt, brådskande uppdrag. Scott måste återigen sätta på sig dräkten och lära sig att slåss sida vid sida med the Wasp för att nysta upp det förflutnas hemligheter.
Ditt betyg
3.7 av 34 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Jonna Vanhatalo

3 juli 2018 | 20:30

Väldigt roligt och jäkligt underhållande

”Ant-Man and the Wasp” är kanske på vissa sätt inte riktigt lika vass som sin föregångare, men på andra är den desto bättre. Detta är en välspelad och riktigt underhållande uppföljare och en kanonbra actionkomedi om Marvels minsta superhjältar.
Som del av Marvels universum bidrar såklart också filmerna om Ant-Man med några pusselbitar till helheten. Jag skulle inte säga att det i denna handlar om särskilt betydande bitar, fast de finns där. Ett hett tips är därför att inte lämna salongen förrän eftertexterna rullat helt klart…

Handlingen utspelas kort efter ”Civil War” och Scott Lang (Ant-Man) sitter i husarrest med inte lång tid kvar av sitt straff. En dag får han oväntat besök av sin gamla vän Hope Van Dyne (The Wasp) som behöver hans hjälp för att bygga klart en tunnel till kvantdimensionen, där hennes mamma Janet Van Dyne varit fången i över 30 år. Lang som själv varit i djupet och vänt, går med på att hjälpa Hope och hennes pappa Dr. Hank Pym så länge hans annalkande frihet inte äventyras. Snart inser de dock att projektet kommer ta mer tid och energi än planerat och förstår dessutom att någon annan också gärna vill ha hem Janet, fast av helt andra anledningar.

”Ant-Man and the Wasp” är en härligt ösig rulle och det är verkligen full fart från start. 
Detta är en helgjuten ensemblefilm som mer handlar om gruppen och samarbetet deltagarna emellan än själva Myrmannen och hans bravader. Ant-Man blir nästan en bifigur i sammanhanget, framförallt till kompetenta The Wasp som i Evangeline Lillys gestalt kickar röv så det står härliga till. Ingen skugga över Paul Rudd som också han fortsatt är väldigt bra i rollen som Lang, men det är ändå The Wasp som jag mest hejar på och myser till.


Vi får den här gången även möta Ghost, en intressant karaktär som garanterat kommer återkomma fler gånger. Hon spelas av en övertygande och otroligt ball Hannah John-Kamen och jag gillar verkligen att det är brudarna som är de klart tuffaste i detta. 
För en stor del av humorn står dock snubbarna för. Rudd har bra tajming på sina one-liners och hans parhäst Michael Pena är ett välkommet och livat tillskott.

Peyton Reed står återigen för regin och har än en gång skapat ett roligt och fartfyllt fantasiäventyr för hela familjen (om barnen är runt 10 år och uppåt). Det är underhållande och riktigt snyggt, varför filmen också gör sig extra bra på bio. Jag tycker inte nödvändigtvis att 3D tillför något den här gången, fast blir hela tiden blown away av de sanslöst häftiga visuella effekterna och de hisnande storleksförändringarna. För jag älskar verkligen sådant! Det som jag kanske inte älskar lika mycket den här gången är storyn som känns småkrystad på sina håll. Manuset är väl komplicerat och några repliker faller fel, samtidigt som det också saknas en superskurk att passionerat avsky. Här har vi förvisso ett par antagonister fast ingen känns tillräckligt trovärdig.

Det finns absolut bättre Marvel-filmer, men ”Ant-Man and the Wasp” sällar sig ändå i slutändan till några av de, om inte bästa i genren, så åtminstone riktigt bra. Detta är en stor film om små hjältar för både de större och något mindre åskådarna. Skön underhållning för de flesta med andra ord. Se den!
| 3 juli 2018 20:30 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
5
Man kan få tycka olika angående filmerna i det nu 10-åriga Marvel Cinematic Universe (MCU). Vissa filmer är väldigt underhållande för en del men kanske inte tilltalar andra lika mycket. "Ant-Man and The Wasp" är ett sådant exempel. Personligen tycker jag att filmen är Marvels bästa superhjältefilm sedan "Captain America: Civil War" ("Deadpool 2" räknas inte hit eftersom den tillhör "X-Men"-serien och ingår således inte i MCU). Självklart finns det skillnader mellan dessa två. Den sista "Cap"-filmen är ju en episk film som handlar om konflikten mellan superhjältar p.g.a. deras meningsskiljaktigheter medan Ant-Mans två filmer handlar inte lika mycket om Gott mot Ont. Men det spelar ingen roll här. Filmen är otroligt underhållande enligt mig p.g.a. flera faktorer: personkemin mellan samtliga skådespelare, lagom mycket actionscener, en handling som man lätt kan hänga med i samt de många skämten. Jag har inte skrattat så mycket under en familjevänlig superhjältefilm ("Deadpool 2" är ju långt ifrån familjevänlig) på ett långt tag. En mycket viktig sak som jag gillar med "Ant-Man and the Wasp" är att det inte gör något om man inte har sett de tidigare MCU-filmerna förut, något som normalt brukar vara ett krav för att kunna förstå de andra MCU-filmerna (om man inte läst serietidningarna). Att "Ant-Man and the Wasp" utspelas efter "Captain America: Civil War" är en självklarhet - information om händelserna upprepas ungefär två till tre gånger under filmens gång, så har man missat den filmen totalt gör det inget. Man hänger med ändå. Har ni missat "Avengers: Infinity War"? Tja, om ni tillhör skaran som brukar direkt lämna biosalongen så fort eftertexterna börja rulla upp så har ni inte missat något viktigt. Det är bara vi andra som får den där "aha"-upplevelsen när vi sitter kvar hela vägen. Det känns som att Marvel/Disney börjar förstå att alla är inte serienördar, så då ska man inte tvingas se varenda film för att förstå vad som händer i MCU. Eller så är det regissören Peyton Reeds förtjänst att filmens handling blivit så lyckad enligt mig. Rekommenderas varmt!
Läs mer
4
Nu har jag varit och sett Marvels nya storfilm "Ant-Man and The Wasp" och ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Kort efter handlingen i "Captain America: Civil War" sitter Scott Lang (Ant-Man) i husarrest med inte lång tid kvar av sitt straff. En dag får han oväntat besök av sin gamla vän Hope Van Dyne (The Wasp) som behöver hans hjälp för att bygga klart en tunnel till kvantdimensionen, där hennes mamma Janet Van Dyne varit fången i över 30 år. Lang som själv varit i djupet och vänt, går med på att hjälpa Hope och hennes pappa Dr. Hank Pym så länge hans annalkande frihet inte äventyras. Snart inser de dock att projektet kommer ta mer tid och energi än planerat och förstår dessutom att någon annan också gärna vill ha hem Janet, fast av helt andra anledningar. Man får vad man förväntar sig. Ett underhållande och actionspäckat äventyr med snygga effekter. Framför allt scenerna där Ant-Man och Wasp krymper eller i Ant-Mans fall även växer är väldigt snygga och välgjorda. Och scenerna som utspelar sig i kvantdimensionen är väldigt visuellt vackra och fantasifullt skapade. Paul Rudd och Evangeline Lilly funkar väldigt bra i kontrast till varandra som filmens titelpar. Michael Douglas och Michelle Pfeiffer levererar även i sina roller som Hank Pym och hans fru Janet Van Dyne. Spekulationerna kring vilken tidslinje filmen följer i förhållande till det där otippade slutet i "Avengers: Infinity Wars" får man också om man sitter kvar tills en bit in i filmens eftertexter. Jag har inget direkt negativt att säga om "Ant-Man and The Wasp". Det är inte direkt en av de bästa Marvelfilmerna men den är väldigt underhållande och välgjord. Man har aldrig tråkigt under filmens gång när man ser den. Så mitt betyg är en fyra av fem möjliga.
Läs mer