American Sniper 2014

Säga vad man vill om Clint Eastwood, han har aldrig hymlat med sin högerideologi. Den nu 84-åriga veteranen har ändå byggt en imponerande regissörskarriär på filmer som kanske inte alltid varit särskilt subtila, men kompenserat det med en god skåpa nerv och med en skicklig förmåga för effektivt berättande. När han nu, i sin kanske sista film, tar sig an berättelsen om den amerikanske krypskytten Chris Kyle och dennes fyra vändor i Irak är det därför inte konstigt att man har ganska stora förväntningar. Tyvärr blev slutresultatet en patriotisk klyschfest till film.

Chris Kyles historia bygger på riktiga händelser. Den forna Navy Seal-krypskytten gav för ett par år sedan ut sin självbiografi där han i stor detalj berättar om varför han kallades för "legenden" av sina kamrater nere i Irak. Kyle är nämligen den dödligaste krypskytten i amerikansk militärhistoria med 160 bekräftade dödsoffer. Det är klart och tydligt att Eastwood ser Kyle som en amerikansk hjälte och hela filmen är en enda stor hyllning till den amerikanske soldaten.

Det börjar riktigt bra, vi kastas rakt in i krigets Irak och soldaternas vardag. Vi ser Kyle tveka inför sitt första skarpa skott och sen, pang! hoppar Eastwood tillbaka till Kyles barndom. Det är bra klippt och ekonomiskt berättat. Vi förstår varifrån han kommer, vem han älskar och varför han gör det han gör. Och så: tillbaka i Irak igen, och nu börjar det på allvar.

De fyra episoderna i Irak är i grunden fyra långa actionsekvenser. Det är snyggt filmat, tajt berättat och stundtals riktigt spännande. Efter ett tag klarnar något sorts narrativ. Kyles hjälte-krypskytt ställs mot en syrisk prickskytt vid namn Mustafa. En dödlig duell tar sin början. Samtidigt jagar Kyles Seal-enhet en känd upprorsman som går under öknamnet Slaktaren. 

"American Sniper" är i grunden uppbyggd kring Kyles fyra tjänstgöringsperioder i Irak. Mellan dem får vi följa honom i vardagslivet tillsammans med frun (Sienna Miller) och barnen hemma i Texas. Först action, sen vardagsdrama. Och så tillbaka till kriget. Här någonstans börjar tvivlet komma smygande, vad handlar filmen om egentligen? Vi får se hur Kyle blir allt mer påverkad av kriget, han vill tillbaka så fort han landat i USA, han vill rädda fler soldater, döda fler irakier. För Kyle ser allt i gott och ont. Marinkårssoldaterna är hjältar, irakerna är "barbarer" som förtjänar att dö. Hela tiden väntar jag på att Eastwood ska nyansera bilden, problematisera de muskelstinna soldaternas världsbild. Men det händer aldrig. Kyles syn, är filmens.

Ett stort nummer görs av Kyles problem att anpassa sig till vardagslivet, hans fru blir olycklig av att han ständigt tänker på kriget. Kyle sitter med blicken i fjärran och tänker, inte på de han har dödat, utan de han skulle kunna om bara han var där. Men också här väljer Eastwood den enkla vägen ut, och låter Kyle helt sonika bara bestämma sig för att bli en god äkta man igen. Som om det bara handlade om enkel vilja. 

Det har snackats en hel del om Bradley Coopers rollprestation som Chris Kyle, och visst han är bra. Han har fysiken, närvaron och den sorglösa gung ho-attityden som krävs för rollen. Han är en av filmens höjdpunkter men egentligen inte mycket mer än så. Mer oväntad är Sienna Miller som är riktigt bra i rollen som hans kärleksfulla men bekymrade fru. Hon står för filmens enda emotionella tyngd.

När ljuset tänds i salongen och de sorgsna trumpeterna tystnat dröjer en olustig känsla kvar. "American Sniper" är en ogenerad hyllning till den amerikanske soldaten och med sin förenklade och svartvita bild av kriget i Irak, smått fördummande. Samtidigt är den skickligt gjord och kompetent iscensatt. Men jag kan inte annat än bli besviken över att den gamle Eastwood i sin kanske sista film gjort det för enkelt för sig. En stilig propagandafilm för den amerikanska krigsmakten var inte den svansång jag hade tänkt mig.