Ensam i Berlin 2016
Drama
Storbritannien
103 MIN
Engelska
Ensam i Berlin poster
Synopsis
Berlin, 1940. Arbetarklass paret Otto och Anna Quangel får nyheten om att deras ende son har dött på slagfältet och bestämmer sig därför att stå emot den nazistiska regimen på deras alldeles eget sätt. 
Ditt betyg
3.0 av 4 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg
Info
Originaltitel
Alone in Berlin
Biopremiär
DVD-premiär
13 mars 2017
Språk
Engelska
Land
Storbritannien
Distributör
SF Film
Ålder
15 år
Längd
Recensent
19 februari 2016 | 10:00

Skildring av småskaligt motstånd i Nazityskland

Om det är någonting vi har lärt oss efter filmer som “Schindler's list”, “Inglourious Basterds” och “Pianisten” är det att blodtörstiga tider lockar fram de vidrigaste, mest inhumana kvalitéerna hos oss. Men Vincent Pérezs film fokuserar mer på legimiteten i att bryta mot ett politiserat rättsväsende än chockeffekter. “Alone in Berlin” kretsar kring ett tyskt par som ger fingret åt Führerns propaganda.

Det är andra världskriget och en soldat i de franska skogarna har precis stupat. Herr och fru Quangel förlorar sin enda son och får besked om det i ett brev på posten. Otto Quangel (Brendan Gleeson), en enkel man som arbetar på ett sågverk, börjar efter sonens död placera ut vykort med regimkritiska budskap på offentliga platser runt om i Berlin. Tidningarna sprider bara lögner och någon måste väl för bövelen berätta sanningen, resonerar han och äkta makan Anna Quangel (Emma Thompson) som hjälps åt med distributionen. Under tre års tid pågår denna hemliga operation och resulterar i en utdelning på över 200 vykort. Ett sådant landsförräderi kommer man inte undan med så enkelt och en Gestapo-polis, spelad av Daniel Brühl, blir ansvarig att hitta den skyldige.

Efter roller som Beorn i "Hobbit"-filmerna fortsätter Mikael Persbrandt att söka sin plats i den stora vida världen och har den här gången landat på rollen som en galen SS-officer. Det finns egentligen inte så mycket att säga om hans medverkan men eftersom närhetsprincipen ligger till grund för allt journalistiskt arbete kan jag sammafatta scentiden som a) väldigt kort – med andra ord mer eller mindre tio minuter och b) sprattlig. 

Berättelsen täcker inte vad som hände ute på fronten, den har inte som intention att ge en utblick över kriget och tar för givet att vi känner till bakgrunden om förintelsens offer. I en tidig scen hoppar judinnan från Quangels trapphus, fru Rosenthal, ut genom fönstret och en granne knycker smycket runt hennes handled innan någon hinner upptäcka den döda kroppen, men det är det enda elementet som tar upp denna aspekt av 1940-talets gräsligheter. Filmen är baserad på Hans Falladas sista roman om de två verkliga inrikestyskarna som utförde dessa modiga handlingar och tillämpade olydnad. 

“Alone in Berlins” färgskala är top-notch och filmen kan läsas som en uppmaning till att visa civilkurage i en tid då bruna vindar blåser lika starkt över Europa som då. Vi får aldrig svar på vilka dessa människor som plockade upp och läste korten var och hur de påverkades av meningar som “stoppa Hitlers krigsmaskin“ men frågorna dröjer kvar och situationens komplexiteter likaså.