All Good Children 2010

På ytan händer det egentligen inte mycket i regissören Alicia Duffys långfilmsdebut. Däremot spritter det av känslor och konflikter inne i huvudkaraktärernas huvuden och pubertetsgängliga kroppar. Här är det nämligen hjärta och hormoner som styr framför hjärna och förnuft, något som kommer att visa sig vara direkt livsfarligt.

När deras mamma dör skickas brittiska bröderna Dara och Eoin till en släkting på den franska landsbygden. Här bekantar de sig med en annan brittisk familj som bor i ett slott med renoveringsbehov i närheten. Det som i början är lekfull vänskap mellan Dara och dottern Bella i slottet blir snart hjärtekrossande förälskelse för honom. Den förvirrade kärleksrelationen, att han misstolkar verkliga händelser och situationer, ihop med sorgen från moderns död skapar till slut en sorts känslomässig labyrint som Dara inte hittar ut ur. Resultatet är förödande.

Trots fin insats av framförallt Jack Gleeson i rollen som den känsliga Dara och skickligt foto så lyfter aldrig riktigt All Good Children till några högra höjder. Kanske för att här inte finns en riktig intrig, kanske för att den tragiska upplösningen är planterad så långt innan, att spänningen och därmed intresset faktiskt försvinner. Det är synd att berättelsens upplägg hanteras så klumpigt, tonårskärlek som spårar ur kan ju annars vara filmisk dynamit.