Ali (2001)

Ibland är det helt klart så att en enskild skådespelare kan lyfta en hel film. Och ibland är själva poängen med filmen att få se en skådespelare briljera. Julia Roberts gjorde sitt livs roll i "Erin Brokovich", vars verklighetsbaserade handling egentligen bara var en ursäkt för att aktrisen äntligen skulle få använda sina skådespelartalanger på rätt sätt. Att skicklige Steven Soderbergh skulle göra en annars så trist film var en liten chock, men han hade fattat poängen. Det var Julias stund från  början till slut.

I fallet med "Ali" finns det mycket som påminner om just samarbetet Soderbergh/Roberts, men med det lilla undantaget att Mann faktiskt hade möjligheten att göra något rätt intressant av den minst sagt fantastiska historien om boxaren Mohammed Alis liv. Finns det någon idrottsman vars öden och sportframgånger passar på film så är det Alis. Men i stället valde han att nästan uteslutande fokusera på huvudkaratären på ett sådant sätt att resten av filmen nästan glöms bort innan eftertexterna kommit fram. Och på ett sätt är det inte ett helt felaktigt beslut. För Will Smith knäcker verkligen både ben och hela filmbranschen i sitt fantastiska porträtt.

Smith ska själv ha pluggat på om Alis liv i över ett år för att riktigt kunna sätta sig in i sin karaktärs psyke och hemläxan ger gott resultat för även om de rent utseendemässigt inte är dubbelgångare så råder det ingen tvekan om att Smiths tolkning av Ali blir en människa av kött och blod snarare än en myt. När filmen börjar har Ali fortfarande sitt klassika slavnamn Cassius Clay, vilket han sedan bytte för sitt mer välkända namn. Spännande historiska aspekter som hans fascination för islam och vänskap med Malcom X är två viktiga punkter i filmen.

Och i just de händelserna hade Mann verkligen kunnat skapa något både kontroversiellt och gripande. I stället slarvas de bort och största delen av filmen utspelas i omklädningsrum och i boxarringen, vilket är synd. Däremot är just dessa delar av filmen självklart välgjorda, Mann är en alldeles för duktig filmmakare för att misslyckas helt med en film, men prioriteringarna lämner en bitter eftersmak i munnen. Då är det tur att det finns bra birollsskådisar som Jon Voight och Jamie Foxx som kan se till att det inte bara handlar om just Ali.

Samtidigt är denna superfokusering på huvudpersonen också det som är filmens största fördel. För så fort Will Smith är i rutan så blir fokus glasklart. Han lyckas undvika att göra en ren imitation, men är ändå kusligt lik sitt karaktär när det gäller rörelser, röst och sätt att vara. Helt i klass med kollegan Jamie Foxx hyllade porträtt av Ray Charles i "Ray".

Handlingen i filmen bygger hela tiden på den comeback som Ali gjorde efter sin vägran att åka och kriga i Vietnamn. Ett lysande dramaturgiskt drag som gör att filmen faktiskt återhämtar lite av den fascinerande politiska inramningen som man tidigare tappat till förmån för Smith. Tyvärr är det inte nog för att få filmen att framstå som en riktigt bra film om Muhammed Ali. Att Will Smith däremot gör en fantastisk insats i huvudrollen, är det ingen tvekan om alls. Att den fräscha prinsen och rapparen kunde besitta så storslaget skådespeleri är lika fascinerande som Alis liv.