A Hidden Life 2019

A Hidden Life poster

Synopsis

Österrikaren Franz Jägerstätter, en man som är motståndare till krig, vägrar att strida för nazisterna under Andra världskriget.
Ditt betyg
3.1 av 8 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
A Hidden Life
Biopremiär
31 januari 2020
DVD-premiär
15 juni 2020
Digitalpremiär
29 maj 2020
Språk
Tyska
Land
USA
Distributör
SF Studios
Ålder
11 år
Längd

Recensent

Jonna Vanhatalo

21 maj 2019 | 14:00

Äntligen en begriplig och berörande Malick-historia

Terrence Malick tar sats och berättar äntligen en historia värd att berättas. ”A Hidden Life” är ett finstämt men väldigt gripande drama om tro, hopp och kärlek i krigstider.
Borta är plasket i vattenbrynet och de många menlösa promenaderna på stranden. Visst är vyerna fortfarande storslaget praktfulla, närbilderna intima och kameran som en ettrig terrier när den närmar sig sitt motiv, men det finns en mognad och ett lugn över detta som jag verkligen uppskattar och varmt välkomnar.
 
Historien är baserad på verkliga händelser och handlar om en österrikisk jordbrukarfamilj som slås i spillror när pappa Franz kallas in till armén under andra världskriget. Franz vägrar ge sig ut i strid eller att svära trohet till Hitler och hamnar därför i fängelse anklagad för förräderi. Hemma måste hans fru Fani och parets döttrar klara sig bäst de kan i ett alltmer fientligt samhälle, som inte ser på förrädare med blida ögon.
 
Detta är en film om tro, övertygelse och tillförsikt. Det är inte samma existentiella svammel som i många tidigare Malickfilmer, men de religiösa tongångarna finns där. I bakgrunden hörs också alldeles för ofta överdrivet sakral musik, som skapar en orolig och jobbig stämning som jag gärna hade varit utan.
 
Manuset är skrivet av regissören själv och är både begripligt och väl uppbyggt dramaturgiskt. Tempot är rappt och det finns hela tiden ett piggt driv framåt. Samtidigt tillåts vi också dröja oss kvar i stunderna, både de fina och de mer jobbiga. Tyvärr sker det mesta av dialogen i voice over, vilket jag finner vara ganska högtravande. Det är brev mellan make och hustru som läses upp, medan bilderna rullar och trots att det är fint, blir det efter ett tag tradigt. Det är bara så många gånger jag kan höra lågmälda röster säga ”kära hustru” och ”älskade make”, utan att gå itu. Det känns överromantiserat och stundvis därför närmast fånigt.
 
August Diehl spelar Franz och Valerie Pachner hans hustru Fani. De är ett genuint och fint filmpar och båda övertygar med sin värme, även om jag hade velat höra dem samtala mer med ord.
 
Jörg Widmer är fotograf den här gången och han växlar långa tagningar med snabba klipp. Vidare varvar han förtrollande vackra fasta bilder, med hetsigt rörliga åkningar, ofta filmade ur grodperspektiv. Ibland funkar positionen, men mest ger den en känsla av distans till det jag ser, vilket inte är av godo.
 
”A Hidden Life” är en lång långfilm. Den klockar på närmare 3 timmar varav två hade räckt. Dock blir det aldrig långtråkigt eller för ansträngande, tack vare den ömma historien som skildras. För det berättade är som sagt berörande, och jag känner med huvudpersonerna trots vissa invändningar mot den pompösa klangen i dialogen.
 
Detta är inte en jättebra film, men den är sevärd och absolut bättre än mycket annat som Malick  ("Knight of Cups", "The Tree of Life") krystat fram på sistone. Jag hade gärna sett filmen vara något kortare, samtidigt som den hade kunnat tona ner det religiösa dravlet ett snäpp, för en ännu bättre helhetsupplevelse.
| 21 maj 2019 14:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
5
Att recensenten kallar det Gudsrelaterade för "religiösa dravlet" betyder att han inte riktigt förstår filmens huvudfigur. Jesus är central, men gömd, det är bland annat av den orsaken som filmen heter "A Hidden Life". Det är Gud som lärt Franz rätt och fel. Det är Gud som ger styrka, det är Gud som de tvivlar på, det är Gud som ser och hör, när ingen annan ser och hör. Det är Gud som ger tröst, genom människor, genom fåglar, genom gräset, luften. Jag tycker att filmen var väldigt bra, och eftersom den är lång rekommenderar jag att dela upp den på 2-3 gånger. Är man uppmärksam, och kan sin Bibel, så kan man räkna ut hur filmen kommer sluta redan under första halvan. Att de blandar språk, för samma person kan prata tyska ena sekunden, och engelska nästa, det stör inte mig ett dugg. Det passar filmens grepp.
Läs mer