7X - Lika barn leka bäst 2010

Drama
Sverige
99 MIN
Svenska
7X - Lika barn leka bäst poster

Synopsis

I en namnlös förort som skulle kunna höra till vilken svensk stad som helst pyr konflikterna under ytan. Edvin är nyinflyttad och mobbad, Morgan och hans syster Martina har negligerande föräldrar, Mi lever i en våldsdrabbad hemmiljö och Jenny råkar ut för sexuellt ofredande. När Edvin hittar en pistol i en plastpåse i skogen förändras allt.
Ditt betyg
2.3 av 49 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
7X - Lika barn leka bäst
Biopremiär
13 augusti 2010
DVD-premiär
8 december 2010
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
United International Pictures
Åldersgräns
15 år
Längd

Recensent

Andreas Samuelson

12 augusti 2010 | 13:23

Välkommet bidrag till genren

Bra ungdomsdramer är kanske inget svensk film begåvats med alltför ofta så "7X – Lika barn leka bäst" är ett på många sätt välkommet bidrag till genren. Tyvärr har man inte helt vågat satsa på den (uppenbarligen) ursprungliga independentstilen utan fläskat på med pampig musik och musikvideoklipp, möjligtvis på uppmaning av oväntade distributören Universal Pictures.

Möjligtvis är det USA:s moralpanik över vapnen som blev aktuell efter Michael Moores "Bowling for Columbine" som fått Universal att fiska upp den här väldigt typiskt lågbudgeterade svenska ungdomsfilmen. Storyn fokuserar sig på sju "vilsna" tonåringar som av händelse får tag på en pistol och på olika sätt försöker använda den för att avsluta olyckliga, tragiska kapitel i sina liv.

Det är viktiga ämnen som tas upp, allt ifrån mobbning, grupptryck, tonårsdepression, pedofili och alkoholism. Vi följer allt från en ensam kille utan vänner ständigt slagen, trakasserad och förnedrad av skolkamrater till invandrartjejen som bara vill passa in men lider med sin mamma som misshandlas av sin supande pojkvän.

Ämnena är intressanta och hanteras rättfram och kompromisslöst. Det största problemet är att de flesta gjorts förut i både bättre och sämre filmer. Det är inte helt oförutsägbart vad som komma skall och den har en del trovärdighetsproblem i hur dessa inte ens myndiga ynglingar inte verkar ha några problem med att hantera ett skjutvapen, och inte knappt heller reagera särskilt starkt på konsekvenserna av deras dåd.

Filmens starka sida är ungdomarna och deras berättelser. Tom Ljungman ("Patrik 1,5") och hans jämnåriga motspelare känns aldrig teatraliskt skådespelande (som många av deras könsmogna kollegor från Dramaten kan göra...) utan som genuina tonåringar lite rebelliskt ofrivilligt med i filmen, likt en dokumentär. Alla är inte helt sympatiska men det är lätt att känna med - och känna igen sig i - deras trasiga tankar, okontrollerbara känslor och envisa stolthet att inte göra sig sårbar.

Att lägga ett skjutvapen i deras händer känns som något av en klyscha men det är spännande och framför allt skrämmande av att se hur enkelt det blir att lösa sina problem bara man lyckas klämma av det där första skottet. Känslorna sprudlar i allt från uppspelt lyckorus till chock och rädsla när darrande barnhänder fingrar på avtryckaren och följs av den där mäktiga smällen.

Filmen hade kunnat bli en ungdomsfilm i toppklass om man inte envisats med att förstöra den med pretentiös, pampig musik som tagen ur valfri Hollywood-film. De bästa scenerna förlitar sig på skådespelarna och låter stämningen komma ur spelet och replikerna men lika ofta dessvärre försöker man desperat dramatisera situationer med ett opassande orkestersoundtrack.

Samma sak gäller ofta klippningen. Första tio minuterna är rent usla då man försöker presentera karaktärerna i förtexter klippta som en trailer/MTV-video samtidigt som man nästan på ett parodiskt sätt slänger in fräsiga slogans. Lyckligtvis övergår det till den normala filmen men även där klipper man lite väl tafatt och klumpigt ibland och vågar inte stanna kvar i viktiga scener vilket gör att det tar ett tag innan lär känna flera av huvudpersonerna. Det blir ganska ojämnt men tar sig i andra halvan av filmen.

"7X - Lika barn leka bäst" är kanske ingen framtida klassiker men en av de bättre svenska filmerna i år (vilket inte säger mycket...) och ett bra, slagkraftigt inlägg i ungdoms- och våldsdebatten. Som pedagogisk film för yngre är den utmärkt men 15-årsgränsen känns som en stor målgruppsmiss. Den är inte alltför våldsam (särskilt i jämförelse med 11-årsfilmer som "Predators" och "Quantum of Solace") men kanske är värd att klippas ner om tonåringar själva inte får se en film de uppenbarligen bör.

| 12 augusti 2010 13:23 |