MovieZine möter Terry Gilliam

10 Februari 2014 | 20:01

MovieZine möter Terry Gilliam

"De kommer få spika fast Don Quixote-manuset på min döda kropp!"

REKLAM

Den legendariske visionären, filmskaparen och Monty Python-medlemmen Terry Gilliam besökte nyligen Göteborgs Filmfestival med sin nya framtidsvision, "The Zero Theorem". En av otaliga filmer han gjort efter att det omöjliga drömprojektet, den fördömda "Don Quixote"-filmatiseringen återigen fallit ihop. MovieZines Jakob Åsell träffade Gilliam för att höra om de väderkvarnar han fäktas mot nuförtiden. Det blev ett samtal om alltifrån Sokrates till crowdfunding, Christoph Waltz ögonbryn och givetvis - "Don Quixote"!

Hur trivs du i Göteborg?

- 
Tja, jag har i alla fall kommit bort lite, vilket är bra. Jag spenderar alldeles för mycket tid på att göra samma sak varje dag så det är skönt att få byta miljö lite och få se en annan värld.

Vad är samma sak i din värld?

- Jag vet inte. Jag jobbar på en opera, jag har Monthy Pythons scenshow och "Don Quixote"... Och sen är det alla email - suck. Och det är det jag hatar, att det tar så mycket tid av mitt liv. Och jag har blivit beroende av det. Jag går upp på morgonen, kollar BBC:s hemsida, kollar min Facebook-sida, kollar mejlen. Sen har halva dagen gått och jag måste börja jobba, med samma sak som dagen innan.. AAAHH! Det är - suck - slitsamt. Enda sättet att komma bort från det är att resa bort. Vi har ett hus i Italien utan internet eller TV. Om jag vill ha internet måste jag gå ner till baren i byn.

Så du är på så sätt lite lik Christoph Waltz karaktär i "The Zero Theorem", du vill fly bort från den moderna världens uppkopplade stress?

- Ja, jag menar varje film jag gör är delvis självbiografisk. Jag måste kunna relatera till den och arbeta med det jag själv känner till. Jag har alltid arbetat på det sättet, ibland kan jag vara flera karaktärer samtidigt i en och samma film och det är så det fungerar.

Peter Stormare har en liten roll i Terry Gilliams "The Zero Theorem"

Jag har läst att "The Zero Theorem" var ett projekt sprunget ur desperation, efter att du insett att du var tvungen att gå tillbaka till jobbet igen, stämmer det?

- Haha, ja efter "Dr. Parnassus" spenderade jag ett par år med "Don Quixote" och när den filmen kraschade visste jag att jag var tvungen att göra något annat, så min agent frågade mig om jag fortfarande var intresserad av "The Zero Theorem". Jag sa "Let's go!" och det blev den snabbaste filmproduktionen jag någonsin gjort från start till mål, vi körde bara. Och det var intressant att inte förbereda sig, bara köra.

Vad tyckte du om det arbetssättet, att inte ha tiden att gå fram och tillbaka och ändra för mycket?

- Jag gillade det. Vi hade kort om tid och en kort förproduktion, det finns en frihet i det. Jag har för många tankar och det är ett sätt att begränsa dem. Att vi sen även hade väldigt lite pengar, mindre än halva den planerade budgeten, begränsade oss också. Samtidigt som inspelningen och produktionen var rekordkort så var postproduktionsperioden den längsta jag haft av olika skäl.

Jag hörde att du inte gillade manuset, att du ville ändra saker men inte hade den tiden som krävdes?

- Manuset var okej, men det var aldrig mer än så. Fullt av färdiga idéer men inget riktigt bra filmmanus. Så varje dag under inspelningen fick vi ändra på saker och när vi sen försökte lägga ihop scenerna så tyckte jag inte alls om den. Så jag började slänga ut allt jag inte gillade för att se vad som blev kvar. Igår på festivalvisningen var det två killar där från Chimney Pot i Stockholm som arbetat med filmen som bara sett grovklippningen tidigare och efter visningen sa de: "Wow! Den funkar faktiskt!" och jag frågade "Varför sa ni inget om att den inte gjorde det tidigare?!"

De är svenskar och undviker konflikter...

- Haha, jag vet! Jag sa bara "What the fuck!", jag gillar människor som är raka och säger vad de tycker. Men det var kul att höra vad de tyckte efter att ha sett förändringarna vi gjort.

Christoph Waltz i huvudrollen som Qohen Leth i "The Zero Theorem"

Angående relationen mellan pengar och kreativitet, tror du att bristen på pengar hindrar dig från att vara kreativ eller tvingar den dig att vara än mer kreativ?

- Den tvingar dig definitivt att vara än mer kreativ men det är en tunn gräns där, för helt utan pengar så är du helt enkelt fucked!. Jag hatar begränsningarna, men de får mig att fokusera på mina prioriteringar. För jag är väldigt girig, jag vill göra en himla massa saker! Men bristen på pengar sätter stopp för ganska mycket. Nyckeln är att man måste omge sig med duktiga människor och folk som säger vad de faktiskt tycker, folk som Nicola Pecorini, min fotograf. Han är bara en väldigt bråkig person, ett riktigt svin, men det är därför han är så fantastisk! Problemet inom film är att det är ett så hierarkiskt system vilket skrämmer folk från att säga vad de tycket även om jag försöker att uppmuntra det.

Du regisserar ju inte film så ofta, vad får dig att välja vilken film du ska regissera?

- Jag väljer vad jag känner för att göra, sen styr pengarna om det blir verklighet eller inte. Nu när jag börjat bli äldre vill jag försöka få mer jobb gjort innan jag död, det är en svag panikkänsla som stegrar i mig. När jag är inblandad i skapandet av ett projekt är jag lycklig, det blir bara frustrerande när man spenderat mycket tid på något och allt sen faller ihop, så man sen tvingas börja om på nytt med något annat.

På tal om det, vad är statusen på "Don Quixote"?

- Vi har ett startdatum men vi har inga pengar så jag vet inte vad det betyder? Jag har en 29-årig spansk producent nu som är ung, oförstörd och har massor av energi. Han säger att vi måste komma igång den tredje oktober, och jag säger "Visst! Fixa pengarna!". Mitt problem, då detta är det tionde eller elfte försöket att få filmen gjord, är att jag tvivlar på om vi någonsin kommer lyckas. Jag måste övertyga mig själv om att det är möjligt, för att orka jobba hårt för att det faktiskt ska kunna bli möjligt. Det är en märklig resa som hållit på i mer än fjorton år nu och vad som håller det hela intressant är att jag fortfarande skriver om manuset, så sent som förra helgen skrev vi om det. Den blir mer och mer självbiografisk med åren, haha.

Gilliam och Johnny Depp gjorde ett misslyckat försök att filma "The Man Who Killed Don Quixote" redan år 2000

Varför inte pröva crowdfunding då?

- Jo, det är faktiskt något jag ska ta tag i när jag kommer tillbaka från Göteborg då jag har träffat mannen bakom "Veronica Mars"-filmprojektet, och han säger att han kan fixa mer pengar till "Don Quixote". Väldigt många har sagt att det är det perfekta projektet eftersom att så många människor känt till filmen så länge, och de vill se den. Jag har länge undvikit tanken på crowdfunding, men jag tror att det viktigaste nu bara är att få den gjord så jag kan gå vidare med mitt liv.

Låt oss säga, gud förbjude, att du aldrig hinner få filmen gjord under din livstid...

- Då måste jag göra den efter att jag dött! Den posthuma versionen, haha!

Den måste jag se! Hade du velat att någon annan skulle göra den?

- I sådana fall får de göra sin egen version. Jag menar, jag försöker bara göra den på mitt sätt. Det finns ett manus som Fellini skrivit som jag erbjudits att göra. Men det har jag ingen lust med, det borde Fellini göra, men han finns ju inte längre kvar. Jag gillar tanken på filmer som en produkt av en specifik person och deras omgivning så jag måste ta Quixote-manuset till min grav. Jag kommer begravas med manuset fastspikat i mitt bröst, haha!

På tal om att någon annan tar över dina verk, vad är grejen med "12 Monkeys"-TV-serien?

- "Aah, Fuck!" Jag har ingen aning om vad fan som pågår där. Jag har bara läst om det på internet, så det enda jag vet är det som står där. Jag har inte pratat med producenten så jag tänker "Fuck 'em!", de får göra vad de vill. Kanske hade jag tyckt annorlunda om jag hade skrivit filmmanuset men jag vet inte. De personerna som gjorde filmen framgångsrik var Brad Pitt, Bruce Willis, Madeleine Stowe, jag, manusförfattarna och producenten "Chuck" Roven, och den ende som nu är inblandad i TV-serien är Chuck, så... Jag säger lycka till, haha!

Ett helt annat ämne, berätta varför du tvingade Christoph Waltz att raka sina ögonbryn i "The Zero Theorem"?

- Karaktären skulle vara hårlös så jag tänkte att det borde väl även inkludera ögonbrynen. Och jag älskar den tanken eftersom att ögonbrynen är så viktiga som verktyg för skådespelare, så det blir en extra utmaning. Jag tycker att han ser fantastisk ut utan dem och när jag ser bilder på honom känner jag inte alls igenom honom som Christoph Waltz, skådespelaren. Vi pratade om huruvida jag skulle raka hela hans kropp men han sa att det fick räcka med huvudet, haha!

Den här framtidsversionen som du presenterar i "The Zero Theorem" är kanske inte mörk, men den visar tydligt på hur vi människor tagit vår kärlek till tekniken lite för långt. Vad ser du i världen i dag som du spunnit vidare på i filmen?

- Jag skulle kalla filmen för en historieskildring, den visar redan det förflutna! Vi rör oss så snabbt och framtiden är redan här. När vi skrev filmen tänkte jag att hälften av grejerna vi kom på var våra egna idéer men sanningen är att de redan finns där ute. Jag är inte helt säker på vad internet är, på huruvida det kopplar oss samman eller gör oss mer frånkopplade från varandra. Det är ett dubbeleggat svärd, vilket fascinerar mig. Det känns som att fler och fler människor går runt i världen utan att tänka alls, de shoppar och konsumerar, men världen har alltid varit sån. De flesta människor är bönder (peasants) i sin mentalitet, deras liv handlar om deras familj och deras omedelbara omgivning, om vad de kan äta och vad de kan äga.

Och du är ingen "peasant"? Hur skulle du beskriva dig själv?

- Nah! Hm, jag vet inte. "The Gadfly"? Var inte Sokrates en sån? Jag är en person som ställer frågor om världen vi lever i utan att ha några riktiga svar. men som en serietecknare med bakrund inom politisk satir så tar man världen, tittar på den och förvränger den. Jag lyfter sånt som stör mig till ytan och säger titta på det här, vad tycker du? Jag har inga svar, jag har bara frågor om var saker och ting är på väg. Reklam och marknadsföring sköljer över mig eftersom jag är beroende av det och likt Qohen (Christoph Waltzs karaktär i "The Zero Theorem") vill jag bara fly från allt oväsen och göra min grej, i stillheten av min egen lilla värld. I många år har jag funderat på om folk alls kan vara ensamma längre, utan att känna sig ensamma. Det finns en replik i manuset som lyder "I was always alone but never lonely" och hur vet man vem man verkligen är om allt man gör är att tweeta och vara uppkopplad? Så jag menar, testa det. Försök att spendera tid ensam för att se om du alls existerar?

Terry Gilliams "The Zero Theorem" hade svensk premiär under filmfestivalen i Göteborg.