INTERVJU

Skribent

Alexander Kardelo

21 mars 2022 | 17:30

Kan det bli en uppföljare till "Jag är Zlatan", Jens Sjögren?

Vi pratar med regissören Jens Sjögren om utmaningen med att dramatisera Zlatans barndom, om en uppföljare kan bli av, och den där ”kallhamrade” kritikern som sågade filmen.
Zlatan Ibrahimovic behöver nog ingen närmare presentation, men många är ändå nyfikna på att lära sig mer om fotbollsstjärnans barndom och uppväxt i Rosengård. Under helgen gick ”Jag är Zlatan” efter lång väntan upp på svenska biodukar och 61 000 sålda biobiljetter fick filmbolaget att utropa ”publiksuccé”. 
 
När jag möter Jens Sjögren på pressdagen i mitten av januari är det bara några dagar kvar till den planerade biopremiären. (Senare samma dag fick vi veta att premiären skulle ställas in igen, men nu är alltså både filmen och intervjun äntligen här.)
 
Läs vidare om hur regissören kämpade med att hitta de rätta skådespelarna till en roll som är larger-than-life, och om han kan tänka sig en uppföljare.
 
En klassisk sportfråga: hur känns det?
 
- Jag drömde att jag blev avrättad på Malmö Stadion! Haha. Men annars är det bra. Det har varit kul att prata om filmen. Vad man än tycker om alla valen så har de varit aktiva, utifrån vilken typ av film vi ville göra. För det är klart att det går att göra en sån här film på tusen olika sätt.
 
Jag vet verkligen inget om Zlatan och är ointresserad av fotboll. Jag hade inte läst boken innan jag såg filmen. Så för mig var allting nytt…
 
- Vad roligt, för jag hade inte heller läst boken när jag fick manuset. Jag tänkte: ska jag det? Eller ska jag förhålla mig till manuset? Det finns ju alltid många önskemål kring en sån här film. Det blir problematiskt om det bara blir en idrottsfilm, det säljer sällan. Och jag hade ganska svårt att hitta in i historien i början. Det fanns en yttre blick jag hade svårt för. ”Vågar jag ta i det här…?” 
 
- Jag är jätterädd för vad ni som skriver ska tycka, samtidigt som jag går igång på det när det finns en risk att det faller åt något håll. Jag sa: ”om vi får berätta filmen ur hans perspektiv och skita i föräldrar och tränare”… Om han upplever att tränarna snackar skit om honom, då är det så. Vi följer det han upplever eller känner eller försöker förstå. Det var grunden till det. Och det blev plötsligt ett väldigt spännande perspektiv.
 
Jens Sjögren, nöjd regissör.
 
Var det svårt att hitta de två grabbarna som spelar Zlatan? De är skitbra i filmen.
 
- Ja, jag är så glad för dem. Man ska komma ihåg att 98 procent av casten är amatörer, de hade aldrig stått framför en kamera. Man glömmer lätt det. De kan vara jättebra på provfilmningen. Men de ska också fungera framför sextio filmarbetare. Jag var på väg att ge upp flera gånger. 
 
- Vi provfilmade över tusen, med selftapes och allting. Det var när corona höll på. Dominic hade skickat in en selftape som var jättedålig och den hade vi bara kastat. Till slut hade jag två stycken kvar, men när jag träffade dem… Amatörer kan ibland falla under trycket, när man försöker ge dem lite fritt spelrum. Då kan de tappa bort sig själva, för man är bekväm med att spela sig själv.
 
- Zlatan sa till mig första gången jag träffade honom: ”Du får göra filmen precis som du vill, Jens. Du lägger dig inte i hur jag spelar fotboll, jag lägger mig inte i hur du gör film. Men hur fan ska ni hitta nån som mig?”, sa han med det där charmiga leendet. Han skämtade men det är ju sant. En person som är större än livet. Nästan cartoon-aktig.
 
Dominic Andersson Bajraktati som 11-årige Zlatan.
 
Jens Sjögren återkom till slut till Dominics selftape och bestämde sig för att ta in honom på provfilmning. Det visade sig vara ett lyckat drag.
 
- Du vet den där ikoniska provfilmningen när Steven Spielberg hittar han som sen spelar Elliot i ”E.T.”? Den är typ bättre än vad han är i filmen. Och Dominic var så bra - det sjukaste jag sett. Då hade han inte någon fotboll i sig. Men i den där åldern spelar man lite som man vill. Folk har sagt att de såg tidigt att Zlatan skulle bli något, men han sa ”du, jag fick knappt vara med i den åldern”. Då blev jag lite stärkt av det! Att han är lite valpig ju. Annars blir det lite fånigt om någon ska vara superhjälte rakt igenom. Han kämpar som fan med sin teknik.
 
- För den tonårige Zlatan förstod jag att det skulle bli svårt att hitta någon som är 1,90 lång. Och utseendet var inte viktigt för mig. Inte alls. Skitsamma, det är inte intressant i en biografi. Antingen köper folk att det är han som är Zlatan och då kommer de åka med. Eller så gör de det inte. Men det kan man inte gardera sig mot. 
 
- Granit är en gudabenådning, men knäna har förstört hans karriär. Några månader innan jag såg hans selftape hade han varit i Portugal och provspelat för Porto. En stor klubb. Och så skadade han sig. Men du vet, en lång människa tar ett rum på ett annat sätt. Det behövde jag inte lägga regi på. Det jag jobbade på var att få fram skratt och charm. Det slet vi med.
 
Granit Rushiti spelar Zlatan i tonåren.
 
Vår recensent var lite mer kritisk än vad jag är. Han är en fotbollsnörd som garanterat läst boken och sett dokumentären. Han kallar filmen för något ”Sunefierad” och familjevänlig. Tydligen en del droger och alkohol som hade putsats bort. Vad säger du om den typen av kritik?
 
- Det beror på vilken typ av film man letar efter. Jag tycker allt det där finns i filmen, men det finns också ganska mycket i undertexten. Sen finns vissa saker, som att pappan inte dyker upp och så vidare. Jag har lite svårt att göra ner föräldrar hur mycket som helst. Vi hade en diskussion med Zlatan - hur mycket ska man gå dit och inte? Men vi fokade på att försöka hitta hans perspektiv och kanske inte stirra oss blinda på de yttre sakerna, som alkoholen och så. De finns där. Ölburkarna står där men det är vardag för honom.
 
- Det är synd att avfärda den som en ”Sunefiering” skulle jag säga. För jag tycker den har större värden och ett större hjärta. Men vi har försökt välja de ögonblicken som har format honom, efter samtal med honom också. En mamma som misshandlar honom, en pappa som kanske inte riktigt dyker upp och inte orkar, och så vidare.
 
På smygpremiären jag var på i december var det iallafall mycket jubel från alla åldrar. Och en återkommande kommentar efteråt: ”Shit, kommer det en uppföljare”? Jag förstår om folk vill se mer av vad som hände sen, och du har berättat att du filmade de tolv första kapitlen i boken. Blir det en tvåa? Och skulle du vilja göra den?
 
- Nej. Nej, det blir det inte. Den oberättade historien känns lite mer intressant. Det går inte att ersätta de ögonblick som han har gjort. Det är så väldokumenterat också, han växte upp i en tid då vi började dokumentera saker så djävulskt mycket. Det är svårt att konkurrera med.
 
- Jag tycker den här filmen har sin början och sitt slut, där man någonstans får gå ut och känna sig lite upplyft. Även om den där kallhamrade jäveln tyckte den var Sunefierad! (Skratt). 
 
 
"Jag är Zlatan" går nu på bio. Läs inte MovieZines recension här...
| 21 mars 2022 17:30 |