Intervju: Bill Skarsgård

2 September 2010 | 12:49

Bill Skarsgård om aspergers och 70-talet

Senaste stjärnskottet i familjen Skarsgård, 20-årige Bill Skarsgård är i höst aktuell med två svenska filmer, "I rymden finns inga känslor" där han spelar Simon som har aspergers och försöker hitta en ny flickvän åt sin bror, och Hannes Holms nya komedi "Himlen är oskyldigt blå" om hur det var att leva upp som tonåring på 1970-talet.

Vad gjorde du för research inför rollen som Simon i "I rymden finns inga känslor"?

Jag var intresserad och ville göra Simon och att han hade asperger var bara en del av honom som karaktär. Det är inte så att karaktären är baserat på syndromet. Det varierar ju väldigt mycket från vem som har det såklart. Så det var inte det som var poängen. Men eftersom det är en av hans egenskaper så var jag ju tvungen att läsa på mycket om syndromet, såg mycket dokumentärer.

Kände du någon press att den skulle jämföras med "Rain Man" och liknande filmer som tar upp olika syndrom?

Jag kände ingen press egentligen, jag försökte ju inte efterlikna deras rollprestationer. Det här är inte en sån typ av film på samma sätt heller som "Rain Man". Det här är en romantisk komedi, en saga om du vill.

Hur ser du på den dåliga kritiken, t ex de som säger att den förlöjligar folk med asperger?

Jag har bara hört fantastisk kritik om den. Men de som har sagt så tycker inte jag har någon rätt att säga så. Jag läste precis ett mail som Andreas (Öhman) fått av en mamma som har en dotter med asperger. De gick och såg filmen tillsammans och hon skrev ett tackmail för att det var en film som hennes dotter kunde relatera till. Det har öppnat upp till många samtal de hade haft och till och med löst problem i familjen. Det var nog det finaste jag läst. Så det är upprörande att folk som inte har asperger eller har någon nära släkting med asperger kan tycka att den är kränkande det är mindre roligt med tanke på det vi har åstadkommit. Jag tycker Simon som karaktär är en fantastisk människa och att han är troligt rörande, hans hinder och vissa saker som han har lättare för...

Du är även aktuell i Hannes Holms nya drama "Himlen är oskyldigt blå" som utspelas under 1970-talet. Holm har berättat att det var mycket nostalgi bland de äldre skådespelarna. Hur gjorde du själv för att komma in i stämningen?

Det ligger så mycket i kläderna och scenografin i filmen. Man går ju in i den världen direkt mer eller mindre. Men jag gjorde ingen direkt research på 70-talet, hur man betedde sig. Hannes, regissören, rättade mig ifall jag gjorde någonting men annars betedde man sig på ungefär samma sätt. Språket var lite annorlunda kanske.

Hur var det att jobba med en så pass etablerad veteran som Peter Dalle?

Det var fantastiskt. Jag tycker han är en otrolig skådis och en väldigt fin människa. Det var jättebra, det är klart det är kul att jobba med någon som har mer erfarenhet. Man tar ju till sig väldigt mycket av deras erfarenhet.

Hur kände du inför "nakenscenerna"?

Ja, de scenerna är ju fejk, eller just den scenen. Det är oralsex i början av filmen och den är väldigt grafisk men helt fejk. Det är inget som jag skulle ha gått med på. Det var väldigt tekniskt, det kommer att se mycket värre ut än det egentligen var att göra.

Vad var största skillnaden mellan filmerna och rollerna?

Det är ju en otroligt stor skillnad mellan rollerna, de är ju varandras motsatser kan man säga. Filmerna är ju också som varandras motsatser. "I rymden finns inga känslor" är ju väldigt förhöjd, lite som en saga kan man ju kalla det medan "Himlen är oskyldigt blå" är väldigt dokumentärt gjord. Det är mycket handkamera, lite rörigt, man följer med axeln, det är ju väldigt naturalistiskt. Så de är ju verkligen varandras motsatser vilket är fantastiskt när man får göra dem så tätt inpå och få jobba med så olika verktyg.

Vilken roll var roligast att göra?

Det kan jag inte säga, jag tyckte båda rollerna var roliga. Det fanns utmaningar hos båda karaktärerna så dem var roliga på olika sätt.

Har du någon drömroll eller genre du skulle vilja testa?

Det skulle vara porrfilm då... (skratt) Som öppningsscenen... Nej, jag skojar. Nä, jag vill nog bara göra bra grejer för bra grejer är bra vilken genre det än är. Båda de här karaktärerna är ju drömroller på ett sätt också. Dels för att de är så olika varandra och sen är de båda väldigt fina berättelser med färgstarka, fina karaktärer.

Ingen speciell genre som känns lockande?

Jag har ju testat komedi och drama... Men nej, egentligen inte. Framför allt att det är bra, det är det som är viktigast. Sen så är det egentligen oviktigt vilken genre det än är, om det skulle vara skräck, action eller vad det nu är. Är det en bra skräckfilm så vore det kul att göra, är det en bra actionfilm så vore det också kul såklart.

Med tanke på din familj och ditt efternamn, har du upplevt några för- eller nackdelar med det?

Jag har blivit tillkallad till provfilmningar på grund av mitt efternamn. Andreas hade sett en kortfilm jag gjorde, som han tyckte om och då kallade han in mig till provfilmning. Och Hannes Holm kallade också in mig till provfilmning. Och det är ju en fördel att man blir uppringd. Men sen gick jag på fem, sex provfilmningar och vid det stadiet spelar det ingen roll vad man heter i efternamn, då vill de ha den som är bäst för rollen eftersom regissören vill ju såklart göra en så bra film som möjligt. Se finns ju det såklart nackdelar, som att man blir jämförd och har svårt att stå på sina egna ben eftersom det är så många andra bakom, man kan bli misstagen och allt vad det kan vara. Det vore ju skönt att kunna direkt "Pang, här är jag" utan att bli förknippad med andra.

Vad skulle du ge för tips till din lillebror Valter som är på väg in i branschen?

Nja, jag vet inte om han är så intresserad, han vill nog bli rockstjärna. Medierna tycker väl att "desto fler av oss, desto roligare" så de försöker framställa honom som skådespelare men han har inte gjort så mycket. Han gjorde lite småroller som barn men han ska bli rockstjärna. Så håll tummarna. Se upp för Valter Skarsgård som rockstjärna... Hårdrockstjärna! Hard Metal ska det vara.

Hur ser framtidsplanerna ut?

Ingen aning. Det är lite som är charmen med det också, att inte veta vad jag ska göra. Det är ju sådant yrke där man inte har någon aning. Och det är kul. Jag ser fram emot att se var jag kan hamna.