Rain Man (1988)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Unge, hjärtlöse Charlie Babbitt förväntar sig ett stort arv efter sin kylige faders död. Men Raymond, en äldre bror som Charlie inte kände till och som är inspärrad på ett vårdhem, ärver hela förmögenheten. Raymond är ett "autistiskt geni" - med bristande social förmåga, men förbluffande på andra saker. När Charlie kidnappar Raymond för att pressa till sig en del av arvet, börjar en galen resa mot Los Angeles, och båda får lära sig en hel del om livet - och varandra.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: RAIN MAN

Dustin Hoffman i toppform
"Never go full retard" är rådet Robert Downey Jr. ger skådespelarkollegan Ben Stiller i "Tropic Thunder" efter att dennes komedi om en utvecklingsstörd man floppat på bio. En av exemplen han nämner är naturligtvis "Rain Man" som tillsammans med "Forrest Gump" blivit någon slags urmodell för filmer om (främst) män med nedsatt funktionsförmåga.
Faktum är att "Forrest Gump" var i rörelse under samma tid som "Rain Man" och Warner Bros. - som hade chansen att göra båda - tackade nej eftersom de tyckte filmerna var för lika. Detta är naturligtvis nonsens. Inte bara handlar det om autism kontra lågt IQ utan "Rain Man" är en dialogbaserad roadmovie medan "Forrest Gump" är mer En Dumskalle på Äventyr.

Hur som helst. Tom Cruise, då hans stjärnstatus etablerats på allvar med "Top Gun", är kaxiga bilförsäljaren Charlie vars far han brutit kontakten med. När han får reda på att han snuvats på sitt arv från sin aldrig tidigare nämna bror - den autistiske, hyperintelligente Raymond (Dustin Hoffman) - så plockar han sonika upp honom från hemmet för att utföra en inte helt genomtänkt utpressning.

Det är en simpel men välskriven historia på det klassiska temat med egocentrikern som får en nyttig dos verklighet i livet och lär något om sig själv. Rollerna protagonist och antagonist är uppenbara redan innan de lär känna varandra men karaktärerna har berikats med starka personligheter, trovärdig dialog och inte minst förstklassigt spel från dess huvudrollsinnehavare.

Intressant nog fick Hoffman först rollen som Charlie men manade själv på att byta men tappade förtroende för såväl filmen som sin egen insats under inspelningen och försökte övertala regissören att byta ut honom helt. Rollen är således idag bland hans mest kända och han bidrar med en perfekt nyanserad rolltolkning. Även om Raymond inbunden i sitt mönster nästan liknar en robot så anas små, smygande detaljer under hans relation med brodern.

Ens reaktion på Cruise beror mycket på hur mottaglig man är för hans Hollywood-typiska charm. Han är självklart perfekt som självgod skitstövel men hans kompetens är konstant på en aningen lägre nivå än Hoffmans och det går inte att frångå det faktum att han lite spelar ännu en variant på den roll han alltid gör.

Filmen växlar fint mellan drama och humor, ofta i en och samma scen som när Raymond bestämt promenerar längs en väg framför Charlies bil. Här finns några fantastiskt roliga ögonblick, som en pratsalig väntrumspatient (en genuin lokalbo och inte statist) men även subtilt vackra scener som när Charlie lär Raymond att dansa i Las Vegas. Det är befriande med en film som faktiskt bygger på dialog och karaktärer istället för knasiga situationer eller action.

Andra bonusdetaljer är den utsökta Valeria Golino (mer känd som Charlie Sheens kärlek i "Hot Shots"-filmerna) i rollen som Cruises flickvän. Hon bidrar med en förmildrande mänsklig faktor och en förnuftets röst mellan de extremt tydliga huvudpersonerna. Här finns även stämningsfull 80-talsmusik och glassiga bakgrundsmiljöer och solnedgångar för att rama in hantverket.

Filmen har dock kritiserats för att ge en onyanserad, orättvis bild av autistiska och visst är det lite typiskt att den liksom andra filmer på temat (exempelvis svenska aspergerkomedin "I rymden finns inga känslor") kretsar kring någon vars tillstånd är på en sådan extrem nivå. Men det är inget som själva berättelsen kan beskyllas. Det är ett välspelat, varmt, roligt och gripande drama med en av vår tids största skådespelare i toppform. Och ja, även Cruise går an.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
evert
Mycket bra skådespeleri av framför allt Dustin Hoffman, men även Tom Cruise gör bra ifrån sig. Mycket bra film på många sätt, men den är lite för utdragen i början, vilket sänker mitt betyg från en femma till en fyra.
Kalis
Dustin Hoffman är så jäkla bra i denna filmen!
Film
En välspelad och rolig film som lyckas bra tack vare kemin mellan Tom Cruise och Dustin Hoffman. Barry Levinsons regi från wag the dog känner man igen här och karaktärerna kanske inte känns så djupa och intressanta vid första blicken men ju mer som filmen rullar på så lär man känna de mer och man skrattar med de.

 i överlag så är det detta en bra film om vänskap mellan två individer som inte har känt varandra tidigare och slutet med tåget och musiken tyckte jag var vackert. 

Det blir dock ingen femma eftersom jag saknade något och så var mitt engagemang rätt lågt under de första 40 minuterna men en stadig fyra blir det helt klart!

Det är något med Dustin Hoffman som får mig att känna med hans karaktärer väldigt mycket. Hans Oscarsvinst var en självklarhet, en helt enorm insats. Cruise är riktigt vass han med men Dusty spelar i en egen klass.

4/5
Visa fler (21)

Veckans populära filmer

Visa fler