Stuart Townsends regidebut skildrar WTO-kravallerna i Seattle med en återhållen ilska och med sympatierna fast på demonstranternas sida. Trots en del skavanker är det här en engagerande politisk film med en lysande Woody Harrelson i spetsen.

Oliver Stones senaste film är en hejdlöst rolig skildring av världens mäktigaste man och de rådgivare som omger honom. Josh Brolin är strålande som Dubya själv och både charmar och förskräcker. Det är ingen nyansrik film, men vad gör det när den är så underhållande.

Läraren och författaren Francois Begaudeau spelar sig själv det här fantastiska dokudramat från Frankrike. Trots att i stort sett hela filmen utspelar sig i ett klassrum är den oavbrutet engagerande, och faktiskt, spännande.

Matteo Garones maffiafilm är befriande annorlunda. Stilen kan närmast beskrivas som en blandning av diskbänksrealism och episkt familjedrama kryddat med små explosioner av obehagligt våld. Sällan har maffian skildrats så oglamoröst som här.

Guy Ritchie plockar upp sin filmkarriär från skräpkorgen och gör en halvt lyckad thriller-komedi. Första halvan är underhållande och rapp men sedan går det utför, det är trots allt bättre än väntat.