Guy Ritchie är en regissör med bekymmer. Efter att ha gjort sig ett namn med de underhållande ”Lock Stock and Two Smoking Barrels” och ”Snatch” har han simmat vilse i en sunkig Themsengegga av gangsterklyschor och rakbladstunna manus. Minns med fasa ”Revolver” från häromåret eller Madonna-kalkonen ”Swept Away” från 2002. Jag ska därför inte hymla med att mina förväntningar var extremt lågt ställda på Richies senaste skapelse. Men de infriades inte, ”Rocknrolla” är en stundtals riktigt underhållande thrillerkomedi. Men är det en bra film? Knappast.
Mr. One-Two (Gerard Butler) och hans kumpaner är ett gäng småfifflare som vill dra sig tillbaka från sitt kriminella förflutna och satsar allt på en lukruativ fastighetsaffär i centrala London. Det går inte riktigt som de tänkt sig och snart är de skyldiga en hiskelig summa pengar till den dryga fixaren Lenny Cole (Tom Wilkingson). Cole håller i sin tur på att styra upp en annan affär med ryssen Uri (Karel Roden), samme ryss som One-Two och hans gäng bestämmer sig för att råna. Snart är cirkusen i full gång och One-Two, Coles underhuggare och ryssarna jagar varandra för att få tag på en försvunnen tavla och få tillbaka de stulna pengarna. Lägg till det en nerdekad rockstjärna som låtsas vara död för att få igång sin skivförsäljning(Tobie Kebbell), en sexig revisor som går igång på brott (Thandie Newton) och en managerduo som desperat försöker rädda sin verksamhet (med en malplacerad Jeremy Piven från Entourage) och du har en story som snart börjar svikta under sin egen tyngd.
Den första timmen är riktigt bra, det är rappt berättat, snyggt fotat och habilt skådespeleri från samtliga. För första gången på mycket länge kommer jag på mig själv med att njuta av en Guy Ritchie-film. Det är en smula befriande att se Gerard Butler och Tom Wilkingson konspirera för fulla muggar i en sunkigt charmerande London-miljö. Det är en dialogdriven film och de actionscener som finns är förhållandevis utspridda över filmens dryga två timmar. Men under filmens andra hälft börjar det förvirrande manuset ta ut sin rätt på filmens tempo. Sidointriger lastas på varandra, karaktärer dyker upp och försvinner utan ett spår och snart får jag känslan av att det är svansen som jagar hunden och inte tvärtom.
300-hunken Gerard Butler är filmens medelpunkt och gör en sympatisk halvkriminell fifflare som tar sig vatten över huvudet. Grabbgänget som han är del i skildras med glimten i ögat och ett sidospår om bästa vännens homosexualitet sätter griller i huvudet i Butlers förvirrade karaktär. Thandie Newton är inte direkt trovärdig som skicklig revisor men bjuder åtminstonde på ett roligt dansnummer. Den största behållningen är Tom Wilkingson som den osympatiske Lenny Cole, en gangsterboss av den så kallade gamla skolan, eller som han själv säger: ”Jag är rektor i den gamla skolan!”. Coles närmaste underhuggare, Archie, spelas av Mark Strong som även står för berättarrösten genom hela filmen.
”Rocknrolla” är trots allt ett fall framåt för Guy Ritchie. Men hade han bara dödat åtminstone några darlings så hade det kunnat blivit något mer än så.
