Det är högst mänskligt att fela och unge kanadensiske talangen Xavier Dolan visar i och med sitt senaste verk att han är högst mänsklig. Och skönt är väl det egentligen, även om det är synd om oss i publiken då eftersom ”It’s only the End of the World” är ett enda stort felande och inget annat än ett slarvigt hopkok av klichéer och högljutt svammel om ingenting.

Plötsligt händer det. Man får se årets hittills bästa film och samtidigt bli smått knockad av upplevelsen. ”Captain Fantastic” med bland andra Viggo Mortensen i huvudrollen, är en otroligt vacker och underhållande amerikansk indiefilm om föräldraskap och livsval och hur dessa påverkar barnen.

”Loving” är ett lågmält men otroligt gripande drama om förbjuden kärlek. Filmen är regisserad av Jeff Nichols och baseras på en sann historia från 60-talets USA. Den tar upp stora och viktiga frågor om människors lika rättigheter, frågor som än idag är mycket aktuella.

Pablo Larrains senaste film ”Neruda” handlar om den chilenske nobelpristagaren Pablo Neruda då han i slutet av 1940-talet på grund av kommunistjakten var tvungen att motvilligt gå under jorden för att inte hamna i fängelse. Det är välspelat, otroligt snyggt och väldigt roligt emellanåt samtidigt som det kittlar behagligt fantasin.

Michael Nyqvist spelar den vidrige sektledaren i denna välspelade och hyfsat otäcka thriller, baserad på en delvis sann historia om förnedring och fångenskap. ”Colonia” är en spännande film med stora ambitioner, men känns i slutändan väl banal och jag hade gärna sett att man gett inte bara karaktärerna men också själva intrigen fler nyanser.

Han gör det igen. Chan-wook Park, mannen bakom bland annat den fantastiska hämndtrilogin ”Hämnarens resa”, ”Old boy” och ”Lady Vengeance”, får mig att åter tappa andan. Denna gång med den otroligt vackra och erotiskt laddade förväxlingsthrillern ”The Handmaiden” som är med och tävlar under årets filmfestival i Cannes.

Dreamworks senaste animation är en film om troll. Små söta, färggranna figurer som älskar att kramas och sjunga. Skaparna bakom ”Shrek” är också männen bakom denna fantasieggande saga och av det lilla vi fick se i Cannes höjs i alla fall min pepp-puls rejält.

John Le Carrés roman med samma namn blir i händerna på Susanne Bier en fantastiskt spännande och nyanserad nutida kriminalhistoria om liv, död, politik och kärlek. ”The Night Manager” är en välspelad miniserie i klassisk spionthriller-anda med en fullkomligt fenomenal Tom Hiddleston i huvudrollen och jag beordrar dig att genast se den.

”Bad Neighbours 2” är en otroligt rolig uppföljare, som kanske inte överraskar vad gäller upplägget men desto mer förvånar i djupet av utförandet. Karaktärerna är sköna, mångfacetterade och humorn hela vägen lättrelaterad, åtminstone om man som jag är begåvad med en något vulgär uppsättning skratt-DNA.

Ännu en amerikansk romantisk komedi som inte lyckas vara varken särskilt rolig eller romantisk. Stora namn som Julia Roberts, Jennifer Aniston, Jason Sudeikis och Kate Hudson är ändå värda att se, men annars finns inte mycket att hurra för i denna film om moderskapets våndor och fördelar.

Denna nya filmatisering av den populära historien om djungelpojken Mowgli gör både de välbekanta karaktärerna, men också Rudyard Kiplings ursprungsberättelse, absolut rättvisa. Det är minst sagt spektakulärt rent visuellt, nästan väl mycket stundvis och jag vet emellanåt inte vart vända blicken för att vila den lite.

Netflix senaste inköp; ”Hush”, är en spännande historia om att vara jagad och utsatt i sitt eget hem. Obehaglig och lättigenkännlig förvisso, men inte alls så skrämmande som jag hade hoppats.

”Fonko” handlar om den musikaliska revolutionen i Afrika men tar också upp sociala och politiska förändringar vid sidan av den. Det är efter ett tag intressant och lusten att veta mer väcks, men framförallt vill jag inte sluta lyssna på de fantastiskt hypnotiserande rytmerna som hela vägen ackompanjerar historien.

Se upp i backen för finska attacken! Jonna Vanhatalo försöker bli skidhoppare på två dagar, träffar Hugh Jackman och kommer hem med en upplevelse för livet.

Detta är den sanna historien om en osannolik brittisk backhopparhjälte, som tack vare sitt mod och sin outtröttliga beslutsamhet att följa sina drömmar kom att älskas av en samlad åskådarskara. Filmen är tydligt skapad efter en särskild mall som de flesta av oss är bekanta med, men samtidigt finns det något synnerligen sprudlande med berättelsen om Eddie att jag, trots flera invändningar, inte kan eller vill annat än dras med i allt vad filmen vill dra mig med på.

Nia Vardalos har dammat av pennan och skrivit en uppföljare till sin succé ”Mitt stora feta grekiska bröllop” från 2002. Inte mycket är nytt, vilket i och för sig både är styrkan men också svagheten i del 2. Det är absolut småmysigt att återse den stora feta familjen, problemet är bara den alldeles för tydliga bristen på något nytt, som väger mycket tyngre.

Nia Vardalos har skrivit manuset och spelar även huvudrollen i denna myspysiga romantiska komedi om kärlek och fördomar från 2002. Filmen är med enkla medel väldigt rolig och rätt anspråkslös till både yta och form, vilket också är dess stora styrka då alla verkligen har något att känna igen sig i.