”Top Dog” är en lågmäld, dyster och mycket spännande svensk deckare, baserad på en boktrilogi av Jens Lapidus. Serien rör sig sömlöst mellan skitiga gänglokaler och polerade sammanträdesrum och fram broderas en obehaglig historia som både fascinerar och förfärar.

Netflixfilmen ”American Murder: The Family Next Door” om Watts-morden 2018, är en av de absolut obehagligaste true crime-dokumentärer jag någonsin sett. Den bjuder på så innerligt omskakande bilder, att jag efteråt blev yr och fick huvudvärk. Det är inte visuellt grafiskt, men känslomässigt desto mer upprivande.

”Våga drömma” är ett fint musikaliskt drama som inte kommer förändra världen, men som ändå lär få många av oss att le brett för stunden. De sköna tonerna och fina budskapet lyfter detta till att bli en oväntat härlig film, om den svåra konsten att våga drömma.

”Jurassic World: Kritalägret” är en spännande animerad serie som passar perfekt för både stora och de lite mindre. De åtta avsnitten bjuder oss på sedvanligt hisnande dinossauriepanik och en underhållande kamp med livet som insats. Det är kanske inte mycket som känns direkt nytt, men vad gör det när det gamla fortfarande är såpass engagerande?

MovieZines Jonna Vanhatalo har hunnit se Charlie Kaufmans skruvade relationsdrama ”ett ohälsosamt antal gånger”.

”Shirley” är en snygg och något pretentiös fiktiv biografi om en period i skräckförfattaren Shirley Jacksons liv. Dramat är mörkt och modstulet, men sprakar stundvis till av liv. Det här är ingen rysare även om den ändå, mycket tack vare en obehagligt bra Elizabeth Moss i titelrollen, kryper in under skinnet på oss åskådare.

”Babyteeth” är en magnifik filmdebut av australiensiska Shannon Murphy som fullkomligt drar mattan från under mig med denna tragikomiska lilla indiepärla. Det handlar om kärlek, familj och meningen med livet när döden obönhörligt närmar sig.

”Partisan” är en välspelad svensk thrillerserie, med bland annat Fares Fares och Johan Rheborg i huvudrollerna. Vi bjuds på en spännande inledning och en efterföljande mystisk sekthistoria som väcker ett skönt obehag, men som tyvärr slutar i något av en besvikelse. Dock är det visuella av absoluta toppklass hela vägen, liksom är soundtracket som ackompanjerar bilderna.

”Peninsula” är en fartfylld och på sina håll småhäftig zombieaction, som jag bitvis gillade att titta på. Tyvärr är den samtidigt väldigt förutsägbar och inte alls så nytänkande som sin förlaga ”Train to Busan”. Filmen blir dessutom överdrivet sentimental och melodramatisk mot slutet, vilket lämnar en känsla av löje efter sig.

”Brave New World” är en aktuell, underhållande och ovanligt trivsam dystopi som handlar om en framtid där alla är till synes lyckliga. Liknande historier har vi sett innan, men sällan har de varit så här spektakulära visuellt. Historien baseras på boken med samma namn från 1932, av Aldous Huxley och mycket kan kännas igen även om vissa utvecklingar är helt nya. Tyvärr tappar serien en aning fart halvägs in, men tar sedan ikapp det mot det explosiva slutet som lovar en fortsättning jag personligen i alla fall hoppas på.

”Wasp Network” av Olivier Assayas är ett tråkigt spiondrama som varken berör eller engagerar. Historien är osammanhängande och så komplicerat berättad att inte ens Penelope Cruz i sitt esse lyckas rädda den.

En film som ligger etta på Netflix topplista kan väl inte vara så dålig? Jo, det kan den. Och just den här är det. Jag har sett ”365 Days” och jag ångrar mig. Filmen är helt enkelt för kass för att ens recenseras, men den förtjänar samtidigt sin sågning. Håll till godo.

En tankeväckande och modig historia om obekväma, men viktiga ämnen som våldtäkt, samtycke och ”gråzonen” däremellan. Michaela Coel, som också spelar huvudrollen, har skrivit det mästerliga manuset, som denna underhållande och starka HBO-serie baseras på.

”Snowpiercer” är en fartfylld och underhållande sci fi-serie om de sista överlevande människorna på jorden. Helheten är snygg och spännande även om intrigen stundvis blir lite för plottrig för sitt eget bästa. Det rafflande slutet får mig dock till sist att förlåta de flesta av hacken på vägen.

”Into the Night” är en annorlunda och grymt spännande sci fi-thrillerserie som överraskar från början till slut. Det handlar om yttre hot och en kamp för överlevnad. Alla turer är kanske inte helt logiska, men det är faktiskt en petitess i sammanhanget. För i det stora hela är detta en fruktansvärt intensiv och otroligt underhållande serie som jag varmt rekommenderar.

Med farten av en pandemi har serien spridit sig i princip överallt, och jag frågar mig varför?

”Syskonen Willoughby” är ett fartfyllt och småroligt familjeäventyr om att välja sitt eget sammanhang. Filmen är fin, men inte det bästa jag har sett och stundvis svajar det något i berättandet. Mot slutet blir det dock riktigt härligt och tankarna den väcker efteråt är många.