”Little America” är en antologiserie om att vara hemma men ändå känna sig utanför. Serien skildrar med värme ett mångkulturellt USA med riktiga människor och låter oss ta del av deras liv och drömmar. Det är otroligt berörande i det lilla enkla och de åtta fristående avsnitten håller överlag hög kvalitet.

Namn som Robert Downey Jr, Antonio Banderas, Emma Thompson, Octavia Spencer och Rami Malek räddar inte detta skrov från att nästan helt kapsejsa. Nya ”Dolittle” är mest ett plottrigt hopkok av snygga bilder och gulliga djur, utan substans eller större finess. Den känns i sina bästa stunder lite trivsam, men är mest slöseri av min tid.

”Spies in Disguise” är en lättsmält, men snygg och sevärd spionhistoria. Det är väldigt actionladdat och hela tiden barnvänligt småkul. Filmen hade gärna fått vara lite mer vågad och ännu roligare, så att även vi vuxna hade haft större behållning av den.

Äntligen är Guy Ritchie tillbaka där han en gång startade! Hans senaste rulle ”The Gentlemen” är ett våldsamt, väloljat och otroligt rappt gangsterdrama, som roar från start till slut. Så pass faktiskt att det döljer många skavanker på vägen.

Alltså någon måste säga detta. Och det får väl bli jag, då jag inte sett någon annan göra det. ”You” på Netflix är EXTREMT PROBLEMATISK! Det spelar ingen roll att serien är välgjord, spännande och skickligt berättad. För det är vad som berättas i den som är otroligt skevt och potentiellt riktigt farligt.

Ett modernt mästerverk! Magiskt vackert visuellt och med ett soundtrack att dö för. ”Drive” är utan tvekan årtiondets bästa och mesta film, som innehåller allt och lite till. Det hävdar Jonna Vanhatalo bestämt.

Greta Gerwig andas nytt liv i en odödlig klassiker och ger röst till en helt ny generation flickor och unga kvinnor. ”Unga kvinnor” anno 2019 är en otroligt vacker och underhållande film som är trogen sin förlaga, men ändå känns modern och nytänkande. Det är väldigt välspelat och tempot är hela tiden högt, varför de två timmarna närmast flyger fram.

”The Good Liar” är ett lågmält thrillerdrama som aldrig blir så spännande som det potentiellt hade kunnat vara. Det sprakar och slår förvisso gnistor när de två brittiska giganterna Helen Mirren och Ian McKellen möts. Men i övrigt är det mest bara en stilla glöd som gror i denna ganska förutsägbara svindlarhistoria.

BBC-versionen av klassikern ”Unga kvinnor” är en trivsam upplevelse i tre delar. Det är välspelat, omgivningarna mestadels vackra och kostymerna tidsenliga. Jag tycker om det jag ser, men finner serien samtidigt vara något tillrättalagt och utan större udd.

Detta är verkligen en otroligt rolig och hjärtevärmande film för hela familjen. Det är väldigt välspelat överlag och liksom lite mognare mellan varven. ”Sune – Best Man” bjuder på både dråpliga och rätt känslosamma stunder, varför jag och mina barn älskade den!

”Peterloo” av Mike Leigh är ett storslaget och brutalt historiskt drama, väl värd att ses. Filmen är dock för lång för sitt eget bästa och stundvis en aning seg. Samtidigt vill jag ändå se mer av något, som jag hela tiden saknar.

”21 Bridges” är en ganska trivial, men ändå fartfylld och actionladdad kriminalfilm med Chadwick Boseman i huvudrollen. För att vara så otroligt förutsägbar som historien faktiskt tyvärr är, är det trots allt oväntat underhållande mellan varven.

På fredag är det äntligen dags för den svenska biopubliken att få se Roy Anderssons senaste film ”Om det oändliga”. Filmen har redan prisats och lovordats på festivaler runt om i världen, och inför premiären på hemmaplan är förväntningarna höga.

Detta är en försiktigt skimrande liten pärla om den ryktbara amerikanska skådespelerskan Jean Seberg. Filmen är tyvärr rätt platt som biografi sett, men fängslar ändå, framförallt tack vare sin karismatiska huvudrollsinnehavare Kristen Stewart. Hon övertygar även när filmen inte lyckas göra det.

Peter Strickland har regisserat denna hypnotiska, sensuella och otroligt underhållande rysare, om en vacker klänning på mördarstråk. Historien är verkligen osannolikt knäpp, men ack så underbart fint berättad. Jag kapitulerar inför detta blodiga och minst sagt fantasieggande äventyr utan några hämningar.

MovieZine var i London och träffade Angelina Jolie, som pratade förebilder och hur man bekämpar ondska. Hon återvänder i ”Maleficent 2: Ondskans härskarinna” som den ikoniska onda gudmodern och mörka fén, som i denna uppföljare lär känna andra som henne själv.

Den spektakulära fortsättningen på Törnrosasagan om onda gudmodern Maleficent, magnifikt gestaltad återigen av Angelina Jolie, är välspelad, spännande och vidunderligt vacker. Detta är en fartfylld och färggrann fantasyfilm med viktiga budskap om acceptans och identifikation, som jag varmt rekommenderar er att se.