Efter att publiken ratat de två tidigare försöken till att skapa en lukrativ filmfranchise av Marvels skjutglade rättskipare The Punisher så tyckte man väl att chansen för att någon skulle plocka upp resterna efter Dolph Lundgren (-89) och Thomas Jane (-04) var rätt så liten. Dessvärre inte tillräckligt liten för att tyskan Lexi Alexander kunde låta bli. Resultatet är lika blodigt som på 80-talet och inte helt överraskande – lika B.

Två år försenad, och två år efter att den klassiska nörden var ”the shit” på bioduken i filmer som ”Supersugen” och ”På smällen” kommer ”Fanboys”, en oskyldig och lam ”Detroit Rock City” för Star Wars-nördar som förmedlar samma känsla av besvikelse som filmen den kretsar kring – ”Star Wars: Episod I”.

Richard Linklater lärde oss 1995 att det räcker med ett magiskt dygn för att hitta kärleken i ”Bara en natt”, men när historien berättas för ipod-generationen har man trots ljuv musik och hyfsad skådiskemi svårt att känna några förföriska vibbar. Det välkomponerade soundtracket lär helt rättvist hitta till fler efterfester än vad filmen hittar dvd-kvällar.

Gänget som fick homosynen i ”Milk” att kännas modern med ”Härmed förklarar jag er Chuck och Larry” häromåret är tillbaka med en lagom uppfriskande syn på överviktiga. Men trots att budskapet skrivs med feta bokstäver och Kevin James äter massor av paj med jordnötssmör så lyckas han ändå inte fylla ut bioduken.

Det var en gång en kanadensisk college-drop out som ville berätta om en mörk framtid där maskinerna fått övertaget över människorna, ryktet säger att han bodde i sin bil när han skrev manuset och han tvingades offra sitt första äktenskap för att satsa allt på sin vision. 25 år efter att ”The Terminator” lärt oss att aldrig lita på datorer så fabriceras nya ”Terminator”-filmer” i datorerna, till synes helt utan mänsklig närvaro. Maskineriet är igång, företaget heter inte Cyberdyne utan Warner Bros. Och drivkraften är givetvis pengar. MovieZines Jakob Åsell sörjer det förlorade arvet efter James Cameron och reser tillbaka i tiden för att undersöka vad som tappats på vägen från mot undergången. Om du läser detta är du motståndsrörelsen.

Att göra animerad familjefilm med dagens hårda konkurrens är allt annat än en barnlek. Och inte blir det lättare av att som färsk Disneyregissör tvingas börja om på ruta ett med mer än halva produktiontiden förbrukad av en sparkad regissör för att sen dela premiärdatum med hypade ”Twilight”. Men trots hårda förutsättningar lyckades den oerfarne regissören Chris Williams vända motgångarna till framgång för superhunden ”Bolt”. MovieZine passade på att prata om John Lasseters planer för Disney, positiv stress och om att bryta boxoffice-trender med Williams inför ”Bolts” DVD- och Blu-Ray-släpp den 10 Juni.

Clintan och Kevin Kostner är två klassiska machoskådisar som båda regisserat egna westernrullar. När det nu blir hårdingen Ed Harris tur att visa att cowboys och indianer inte bara är en lek för småpojkar tar han genren tillbaka till Howard Hawks och John Fords tid och berör odödliga ämnen som heder och manlig vänskap. Mortensson och Harris briljerar men för att rädda utrotningshotad genre krävs det mer.

Hur funkar 3D egentligen? MovieZine tar ett snack med Thomas Runfors, informationschef på SF Bio för att försöka ta reda på om 3D är här för att stanna eller inte.

”3D-produktioner är nästa stora grej, vi människor är födda med förmågan att se i tre dimensioner, de flesta djuren har två ögon, och inte ett. Jag tror att det finns en anledning.” sa 3D-profeten och regissören James Cameron nyligen på en teknikmässa, och den anledningen han syftar på stavas givetvis – 3D-bio.

Den 8 Maj är det dags igen. Star Trek gör en ny ansats mot bioduken i den elfte filmatisering sen originalserien fyllde tv-rutorna på sextiotalet. Den här gången gör J.J Abrams en tolkning i $130milj-klassen av hur allting egentligen började för de klassiska figurerna Kirk, Spock, Scotty och McCoy. För er som trodde att Star Trek började med Jean-Luc Picard och Archer ger MovieZine en crash course i Star Trek-karaktärer och tar er tillbaka till framtiden, inför årets kanske största sci-fi-händelse.

Att långfilmsdebutera med en nyversion av 2000-talets kanske mest sofistikerade och framgångsrika asiatiska spökrysare, den mästerliga ”A Tale of Two Sisters”, är minst sagt vågat och med originalet (som faktiskt gick upp i staterna) färskt i minnet känns det lite som att skjuta sig själv i foten. Men frågan är hur många ur filmens finniga målgrupp som har det i åtanke när amerikaniseringen bjuder på både släpiga gengångare och systrar i bikini.

Barnfamiljerna går på vad som helst, så Disneyfabriken fortsätter att leverera trötta och kärlekslösa mängdfilmer som döljer bristen på logik bakom högljudda actionsekvenser. Varför bryta ett vinnande koncept?

De begåvade stjärnskotten Amy Adams och Emily Blunt delar dysfunktionell familj i en indiefilm med samma tema, producenter och samma Alan Arkin som i ”Little Miss Sunshine”. Visst är återvinning miljövänligt, men frågan är om biljettbetalande biobesökare med bantad plånbok lägger pengar på en film de redan sett?

Första april, för många en dag förknippad med lättsamma bus och practical jokes, men för 700.000 svenska fildelare är dagen mest förknippad med introduktionen av den nya IPRED-lagen. Men vad innebär egentligen IPRED, en ny värktablett, slutet på fildelningen, eller bara ännu ett aprilskämt? MovieZine ger sig på att reda ut begreppet IPRED.

Ryktet går att Clint Eastwoods roll som hårdingen Walt i ”Gran Torino” blir hans allra sista. Då känns det helt rätt att han summerar den lysande karriären och visar att precis som i Walts Ford Gran Torino, brummar Clintans motor med samma kraft som 1972.

Effektmakaren bakom ”The Day After Tomorrow” regidebuterar med en nyversion av Jules Vernes klassiker, en filmisk migrän vid första anblick. Men tar du på dig 3D-glasögonen får du dig en riktig åktur till popcornen, och munskölj i ansiktet.

I Pettson och Findus nya film tappar Pettson minnet, filmen i sig har dock motsatt effekt på en äldre publik då den säkert väcker många nostalgiska barndomsminnen till liv. ”Pettson & Findus -Glömligheter” är en mix av flera olika böcker, där den röda tråden helt glömts bort, men det bekommer nog inte de yngsta besökarna som får sig en mysig stund i biomörkret.