Under Ripleys två första möten med de mordiska rymdvarelserna gällde överlevnad till varje pris. I ”Alien 3” kunde hon i allra bästa fall hoppas på att få dö snabbt och någorlunda värdigt. Biopubliken ville med få undantag följa med ned i ett sådant kompakt mörker, och den tredje delen i ”Alien”-sagan hålls av många för att vara direkt usel. Men ”många” har fel.

Att pluralisera titeln på historiens bästa rymdskräckfilm ”Alien” var bara det genialt i all sin enkelhet, och själva rullen står tjugoåtta år och otaliga filmteknologiska revolutioner senare fortfarande i en klass för sig. ”They’re coming outta the goddamn walls!”

Man korsar mänskliga fenomen som psykologisk realism, rå existentialism och ren och skär dödsångest med filmhistoriens mest obevekliga skurk, ramar in det med ett formspråk som för tankarna till H. P Lowecraft i rymden, pepprar med några av människosläktets allra värsta skräckscenarion; man landar i en klassiker som spränger gränserna för sin egen utskällda genre och blir allmängiltig på det allra bästa och värsta sättet.

”Oculus” spelar på barnets vanmakt inför den sönderfallande familjen och drygar ut med rena skräckelement i en godkänd spökhistoria som kommer att få ett otal mindre bra uppföljare. Och tycker man inte att det är läskigt nog så dyker killen från ”One Tree Hill” upp i en biroll.

Ungerns officiella bidrag till Oscarsgalan 2014 är en krigsskildring som inte explicit skildrar kriget. Ändå slår den hårdare än många av de filmberättelser som gör anspråk på att visa upp historiskt betingat lidande genom att frossa i bombmassakrer och skyttegravsmisär.

”Godzilla” är i sina bästa stunder mäktig och medryckande. Men så blir det dialogscener och människor i bild igen, och magin försvinner.

Häng med när MovieZines Jake Bolin besöker Island för att prova på några av Ben Stillers äventyr.

”Gladiator möter Dante’s Peak”. Så lät antagligen pitchen för detta spektakel till historisk action/naturkatastroffilm. Och mycket riktigt förmedlar ”Pompeii” också det allra sämsta ur bägge dessa filmer.

Uppföljaren till ”Rio” är precis som sin föregångare charmig, färgglad och överförtjust i brasilianska rytmer. Den dras också med samma problem som den första filmen: En alltför ensidig hjälte och ett manus som får ”Ice Age”-serien att framstå som oändligt sofistikerat.

”Noah” är inbjudande och mäktig, visuellt imponerande. Den är också påfallande anonym i förhållande till sin litterära förlaga – detta kan naturligtvis vara både bra och dåligt beroende på ens grundhållning – och alldeles för utdragen.

”Captain America: The Return of the First Avenger” kombinerar det sedvanliga råröjet med tydlig karaktärsutveckling och ett stundtals nästan eftertänksamt tempo, i en intrig som rimligtvis inte kan ha skrivits helt på autopilot. Det är tydligt att Marvel vill cementera en stabil grund för ”Den förste Avengern” att stå på i hundra filmer till.

Stundtals charmig men genomgående infantil komedi om fotbollsdrömmar, skarpa livsval och vikten av att tillbringa tiden på ett sätt som känns meningsfullt. Kanske genom att titta på en annan film istället?

GIFF 2014 – Skulle man placera ”Tommy” i de senaste tio årens svenska gangsterfilmstradition så har den vad gäller spänningsvärde och trovärdighet långt upp till ”Snabba Cash”-trilogin. Bredvid ”Gangster” framstår den å andra sidan som Sixtinska Kapellet. På egen hand förblir den mest en god ansats, vars story hade behövt benas ut ordentligt för att göra den lovande idén och den snygga förpackningen rättvisa.

En barnfilm om något så svårt som en cancerdiagnos blir naturligtvis ingen skrattfest. ”Kick it!” är mycket riktigt sorglig, men också livsbejakande och ömsint.

Fler svällande muskler och fladdrande mantlar, mer brunstigt vapenskrammel och blodsplatter. Färre giltiga anledningar att göra popcornaction av antiken än förra gången.

I genren ”Leksaker som blir film” får både ”G.I. Joe” och ”Transformers” lite oväntat råpisk av en miljard färgglada små beståndsdelar i plast från Danmark.

Joel Kinnaman kunde ha gjort sin Hollywooddebut i betydligt sämre sammanhang. ”RoboCop” är en hyfsad actionfilm som skulle ha tjänat på mer hjärta och mindre mekanik.