En enda tagning och ändå så mycket känslor. ”7333 sekunder Johanna” följer titelpersonen  och hennes pågående skilsmässa under cirka två timmar och hantverket är lika imponerande som berättelsen är engagerande.

Al Gore är tillbaka för att övertala oss om det allvarliga klimathotet i uppföljaren till hans Oscarsbelönade ”En obekväm sanning”. Och visst blir vi övertygade – så länge filmen håller sig till ämnet och inte överlämnar fokuset till vicepresidenten själv.

Det svenska humorprogrammet är tillbaka med en tredje säsong och premiäravsnittet bjuder på politisk satir och välkoreograferade musikalnummer. Men hur kul är det egentligen? Vi har smygtittat.

Varje gång det kommer en svensk komedi så föds ett hopp om att den faktiskt kanske kan vara rolig. Och varje gång den är så dålig som den här dör hoppet om att vi ska få skratta åt svensk film igen.

Finska monsterfilmen ”It Came from the Desert” var en av de populäraste filmerna på Monsters of Film-festivalen. Vi mötte filmskaparna bakom den.

Ju fler skräckfilmer man ser desto fler återkommande irritationsmoment upptäcker man att de har gemensamt. Lika ofta som vi avnjuter en skön rysare så skriker vi frustrerat åt dumheter som sker på duken.

Liksom ”Hajen” lyckas ”47 Meters Down” med konststycket att förvandla den mest luttrade simmaren – eller skräcknörden – till badkruka. Inte utan brister men en ovanligt spännande film inom sin genre.

En finsk monsterfilm inspelad i Spanien? Med en rejäl glimt i ögat och ovanligt dugliga effekter så kommer den här underhållande hyllningen till 1950-talets science fiction-filmer långt.

Bland alla filmer om Sune och hans familjesemestrar är en barnfilm om mer allvarliga och viktiga ämnen en frisk fläkt inom svensk film. Någonstans känns det som om man inte vågat ta konceptet hela vägen även om det oavsett är en intressant och sevärd film.

Jigsaw och hans dödsfällor är tillbaka i den lämpligt döpta uppföljaren ”Jigsaw”. Efter de sju tidigare ”Saw”-filmerna finns det gott om groteska sätt att gå sin död till mötes – här är några av de värsta fällorna.

Chucky är tillbaka och löper amok på ett mentalsjukhus. Efter en ojämn första halva lyckas regissören/manusförfattaren Don Mancini faktiskt blåsa lite nytt liv i den här bisarra skräckfilmsserien tack vare inspirerade twistar och opretentiöst underhållningsvåld.

Klart en av Sveriges största superstjärnor ska ha en dokumentär! ”Avicii: True Stories” är onekligen intressant trots brister men hade kanske passat bäst som miniserie (på svenska) än den internationella biofilm den utger sig för att vara.

Nancy Meyers och Reese Witherspoon har på tu man hand blivit några av den amerikanska, romantiska komedins största namn. Deras senaste, ”Home Again”, är så tillgjord och sötsockerkladdig att det är omöjligt att inte stöna högt av frustration i biosalongen.

Campande par i rysare råkar ofta illa ut och detsamma gäller huvudpersonerna i ”Killing Ground”. Det är en intensiv skräckthriller med intressanta teman och ett tempo som stiger i och med att vi följer tre sällskaps historier innan de korsas.

Marsha P. Johnson var en älskad HBTQ-profil som dog under mystiska omständigheter 1992. I den här dokumentären undersöker man både om det misstänkta mordet men även blickar tillbaka på det community hon tillhörde och bidrog till.

Filmbranschen får alltid för sig att återuppliva gamla skräckklassiker och berätta dess förhistorier. När man försöker förklara bakgrunden till det ikoniska Läderansiktet från ”Motorsågsmassakern” så blir det lite platt, trots en intensiv final.

Pedofiler och våldtäktsmän är tyvärr vanligt bland filmskapare, inte minst i Hollywood. Ändå fortsätter de göra film – fansen köper biljetter, andra rasar. Är det okej att se film av någon som begår fruktansvärda brott?