Film

Skribent

Andreas Samuelson

3 juni 2018 | 12:00

7 svenska filmer som förtjänar en remake

Remake-trenden är en som inte riktigt slagit i Sverige än, vilket är synd med tanke på så många gamla godingar som mycket väl kan uppdateras för en svensk publik. Här är sju svenska remakes vi vill se.
Folk rasade när Jönssonligan dammades av och blev den moderna rebooten ”Den perfekta stöten” för några år sedan. Resultat blev dock riktigt hyggligt trots att publiken svek. Medan man gör remakes av praktiskt taget varenda filmklassiker i Hollywood så sker det sällan här i hemlandet. Därför har vi funnit några förslag på filmer som skulle kunna göras om på nytt för dagens publik.
 
Large 61e3baddf5ee9c5b8904da2d5a731086 bert 20oskuld
 

Bert - den sista oskulden (1995)

 
90-talsklassikern erbjöd en humoristisk skildring av en pojkes pubertet och sexuella fantasier, något vi sett alltför ofta nu. Kanske är det dags för en kvinnlig antagonist (Berta?) eller till och med en hbtq-person? Alexandra Therese Keining (”Kyss mig”, ”Pojkarna”) har använt sig av sexualitet och förvirrade tonårskänslor förut medan Andreas Öhman (”I rymden finns inga känslor”) skulle kunna ge filmen en varm känsla. Josephine Bornebusch och Gustaf Skarsgård vore perfekta töntiga föräldrar.
 
 

Falsk som vatten (1985)

 
Hans Alfredssons film om en olyckligt gift förläggares olycksaliga romans med en kvinnlig poet är en av de mest effektiva (och få) thrillers i svenska filmhistorien. Tarik Saleh bevisade att han kunde skapa stark men subtil med spänning med ”The Nile Hilton Incident” och skulle kunna få ut mycket med en psykologisk thriller som utspelas i Stockholms kulturliv. Alexander Karim och Tuva Novotny är pålitliga huvudrollsinnehavare som alltid levererar, och dessutom vore ett väldigt stiligt par.
 
 

Jungfrukällan (1960)

 
Okej, Bergman är visserligen lite helig men den här har redan nyinspelats (som skräckfilmen ”Last House on the Left”) och har ett sådant viktigt, relevant tema att den nästan tigger om en modern version. Amanda Kernell, som gjorde en sådan stark debut med ”Sameblod”, skulle kunna ge rätt tyngd åt historien om föräldrarna som hämnas våldtäkten och mordet på sin dotter. Reine Brynolfsson och Pernilla August är pålitliga tungviktare som tveklöst skulle kunna förmedla både vreden och sorgen på ett trovärdigt sätt.
 
 

Mio min Mio (1987)

 
Filmversionen av Astrid Lindgrens klassiker blev inte den succé man väntat sig (även om den innebar Christan Bales filmdebut) och historien om den föräldralösa pojken som hamnar i Landet i fjärran förtjänar en ordentlig filmatisering. Ella Lemhagen har alltid haft en bra hand med både barnteman och sagolika berättelser, och skulle kunna göra berättelsen rättvisa. Vid sidan om de unga barnskådespelarna så behövs en skådespelare till rollen som den onda riddaren Kato - Fares Fares har både rätt längd och allvarsamma ansikte.
 
 

Thriller - en grym film (1973)

 
Det gör alldeles för lite exploitation i Sverige och en ny version av den ultimata kultfilmen skulle vara ett steg i rätt riktning. Originalet, som till och med inspirerade Quentin Tarantino, handlade om en 19-årig kvinna (Christina Lindberg) som utsätts för flera våldtäkter innan hon bestämmer sig för att hämnas. Mikael Marcimain är mästare på att skapa både spänning och snygg film, och skulle kunna göra något riktigt intressant med berättelsen medan Fanni Metelius, som tagit plats i både ”Turist” och egna ”Hjärtat”, skulle kunna bidra med tyngd i huvudrollen.
 
 

30:e november (1995)

 
En 90-talskalkon med hjärtat på rätta stället. En modern version av ”Romeo och Julia” där en kille (flickidolen Göran Gillinger) som hänger med skinnskallar förälskar sig i en flykting (María Celedonio) från Peru. Temat med rasism känns löjligt aktuellt och historien skulle enkelt kunna utspelas idag. Lukas Moodysson har god hand med ungdomar och förvirrade känslor. Ett könsbyte i historien, med en kille från förorten och en tjej med tveksamma fördomar, skulle kunna innebära en mer originell vinkel. Lene Cecilia Sparrok (”Sameblod”) och Can Demirtas (”Måste gitt”) vore ett bra par.
 
 

Äppelkriget (1971)

 
Hasse & Tages film, om en äppelodlarfamilj som kämpar mot giriga kommunalpolitiker om det natursköna Änglamark, bidrog faktiskt till dåtidens miljömedvetenhet men dess budskap är lika viktigt och aktuellt idag. En helig klassiker kräver rätt person bakom kameran - varför inte Hans Alfredsons egen son, Tomas Alfredsson (som faktiskt filmdebuterade som sexåring i originalet)? Till ensemblen behövs skådespelare som har såväl charm som komisk tajming -Morgan Alling, Jonas Karlsson, Liv Mjönes och Bahar Pars vore inte fel.
 
Vilken svensk remake skulle ni helst vilja se? Kommentera nedan.
| 3 juni 2018 12:00 |