"Bullets"-regissören om att skildra ungas väg in i kriminalitet: "Det är superviktigt"

Det är dags för premiären av den svenska dramathrillern "Bullets" där vi får se verklighetens mörka sidor i hur barn rekryteras in i kriminella kretsar. Vi får följa 12-åriga Abdel som egentligen har stora drömmer med sitt liv, men som mer och mer dras in i problem som är svåra att ta sig ur. I filmen får vi bland annat se skådespelarna Khalil Ghazal (Netflix "Snabba Cash"), Kardo Razzazi ("Top Dog") och Isa Aouifia ("Exodus").

 

"Bullets" är regisserad av Peter Pontikis ("Vampyrer") som inför filmen har intervjuat alltifrån socialarbetare, polis till unga kriminella för att på ett så realistiskt sätt skildra hur det kan gå till i verkligheten. 

 

MovieZine har fått chansen att snacka med Pontikis om den nya filmen, hur han hittade sina skådisar som gör sin allra första filmroll och om det egentligen finns några likheter mellan vampyrer och gängkriminella...

 

 

Det var ett tag sedan du gjorde en långfilm, senast 2008 med ”Vampyrer” som var din långfilmsdebut. Finns det några likheter med att berätta en historia om blodsugande vampyrer och gängkriminalitet?

- Ja haha det finns absolut likheter! I allra högsta grad handlar båda om utanförskap, som är präglat av hur samhället ser på vissa typer av individer. Ambitionen med "Vampyrer" var också lite av ett experiment i att göra en genrefilm, fast sätta in det i en extrem realistisk form. Och "Bullets" kan väl ses lite som en förhöjd typ av dokumentär.

 

Du har både skrivit och regisserat filmen ”Bullets” som berör många aktuella ämnen som gängkriminalitet, social utsatthet och inte minst fokus på hur barn värvas in i kriminella kretsar. Varför ville du berätta just den här historien?

- Jag kände frustration över vad som pågick i samhället. Och jag har en koppling till Järva, där filmen utspelar sig, för jag har jobbat där som lärare och vet mycket om hur situationen är i området. Men i och med att det blev värre runt år 2017-2018 så kände jag att jag ville återvända till den kontexten, och ställa mig frågan "vad är det som pågår" - vilket är väldigt viktigt. Det jag kan göra som filmskapare är att berätta en historia som engagerar människor emotionellt och bidra till en djupare förståelse om vilka mekanismer som ligger bakom vissa saker - som hur det går till när gängen rekryterar barn och hur det hela funkar.

 

 

 

Vi får då följa karaktären Abdel som är 12 år och som verkligen brottas med att göra det han själv drömmar om, vilket är att bli veterinär, och vad hans kompisar vill. Hur tänkte du när du skapade den karaktären?

- Jag ville visa en karaktär som inte var ett lost-case. Abdel är någon som är smart och som vill någonting, i detta fall arbeta med djur. Det var superviktigt att visa det och ha någon som är intelligent och har förutsättningar att ta sig dit han vill. Men detta ser ju även de gängkriminella, som också vill ha in såna typer av killar. Han dras därmed från två olika håll - dels hans lärare som vill hjälpa honom och dels de gängkriminella som vill ha killar som kan få jobbet gjort. Och jag tror det emotionella engagemanget för honom som karaktär blir djupare när man får se det.

 

Abdel spelas då av Tomas Samir, som gör sin allra första filmroll. Hur hittade ni honom?

- Det var ungefär ett år innan vi skulle spela in som jag skulle göra en pitch för några av våra finansiärer med stillbilder. Så jag behövde några killar i bild som statister när jag var i Järva. En bekant samlade ihop 10 killar  som var i 12- och 13-årsåldern, och Tomas var en av dem. När jag satte ihop presentationen så såg jag redan då att han funkade väldigt bra på bild.

- Sedan när vi började casta till filmen ett halvår senare så kom jag ihåg honom, letade upp honom och bad honom att provfilma. Då märktes det att han tog instruktioner bra och att han kunde uttrycka vad han kände. Och jag hade redan bestämt mig innan att jag ville casta personer i barnrollerna från området där vi spelade in, då miljön är så central för historien.

 

 

 

Det är ju fler unga killar som är med i filmen, som kanske heller inte har skådespelat förut. Hur gjorde ni för att förbereda Tomas och de andra inför inspelningen?

- Det var en lång process där vi gjorde workshops och spelade upp scener tillsammans där de fick träna på olika situationer. Det gjorde vi i flera månader innan inspelning, så det var en ganska omfattande förberedelse. Men de blev mer varma i kläderna och fick också ett förtroende för mig. De blev också till slut en del av det kreativa arbetet för de kom med egna grejer hela tiden - hur man kan säga vissa saker och så vidare. De hade stor inverkan på hur slutresultatet blev.

 

Jag har läst att du har resarchat väldigt mycket inför denna filmen då du har intervjuat alltifrån poliser, forskare, socialtjänst till unga kriminella. Hur såg den arbetsprocessen ut? 

- Ja under vintern 2019 började jag med resarch och gjorde det i cirka ett år, och sedan kom pandemin så då började jag skriva manus. Jag hade en idé om vad jag ville göra innan min resarch, men det var genom intervjuerna jag hittade stora delar av storyn. Främst olika situationer som folk berättade om som jag tog med i filmen. Historierna jag fick höra blev ett slags frö och och jag började fundera "hur hamnade vi där" och spann vidare på det.

 

 

 

 

 

 

Har du något nytt projekt som du jobbar med som du kan berätta om?

- Jag har jobbat på ett nytt projekt det senaste året där jag befinner mig i ett läge att börja utveckla manus, vilket ska bli en långfilm. Den utspelar sig i en liknande miljö som i "Bullets", men denna gången handlar det inte om barn utan om mer etablerade personer i den kriminella världen - och hur det är att försöka ta sig ur det i en vuxen ålder. Framförallt handlar den om parallella samhällen och religion. Sen jobbar jag på en dokumentär om konflikthantering, mer specifikt medling mellan gäng som ligger i konflikt. Det ska bli väldigt spännande!