Recension: Paradis City

Brutal svensk action av internationell klass

Baserad på en roman från Jens Lapidus vassa penna så tar serien ”Paradis City” med oss till ett framtida Sverige med terrorism och murar runt problemområden. Den är fet action och grym spänning med eftertanke.

Publicerad:

Låt aldrig spänningen ta paus. Det är tydligt mottot för den här svenska thrillerserien. Det finns inte utrymme för en sekund mer drama än nödvändigt eller ett överflödigt ord i dialogen. Den danske regissören Fenar Ahmad släpper intensivt loss skjutvapen, jakter och krascher på ett sätt som känns lika påkostat som när jänkarna gör det. Samtidigt tummar han inte på den kvalitet som film från vårt land kan stoltsera med. Där ingår skådespel av hög klass.

Skarpt läge uppstår i ett framtida Sverige när inrikesminister Eva Basarto Henriksson (Louise Peterhoff) kidnappas under ett tal i problemområdet Järva. I den här visionen så kallas sådana zoner särområden och är omringade av murar för att stänga in den ökande brottsligheten. I just Järva har terroristgruppen Rörelsen sitt fäste. Säkerhetsagenten Fredrika Falk (Julia Ragnarsson) tar som ledare för det misslyckade beskyddet av politikern sökandet efter henne personligt.

Brottslingen Emir Lund (Alexander Abdallah), även kallad Prinsen, sitter i fångenskap och drömmer om att träffa sin dotter igen. Han bestämmer sig för att hjälpa polisen genom att ta sig in i Järva och utnyttja sin kontakt med Rörelsens ledare Abu Gharib (Ali Sivandi) för att hitta Henriksson. Emir och Fredrika blir kämpar mot en tickande klocka för att förhindra säkerhetsstyrkans räd mot området och därmed avstyra ett inbördeskrig.

De klassiska greppen inom actionfilm och politisk thriller används. Buddyupplägget där två människor som från början avskyr varandra blir vänner är centralt. Det starka samspelet mellan Ragnarsson och Abdallah gör så att det sitter klockrent. Känslan att man inte kan lita på någon och att svek kan finnas runt varje hörn är en stor del av seriens nerv. Allt hanteras och kombineras så rasande skickligt att inget känns utslitet.

Ragnarsson är respektingivande när hon gör Fredrika dödligt skicklig i strid och kapabel att ta rejält med stryk, men hon ser även till att vi som publik vet att karaktären är en människa som har hjärtat orubbligt på rätt ställe. Actionscenerna är otroligt läckert filmade. Fighter och skottlossningar är brutala. Kulor får blodet att spruta och när en nacke knäcks så är det extremt realistiskt. Adrenalinpåslaget är hela tiden mäktigt. Svensk action har aldrig varit såhär fet.

Det skarpa manuset bygger på en roman med samma titel av Jens Lapidus (boken ”Snabba cash”). Mycket av det vi förväntar oss att hitta i hans verk finns med. Brottslingen som egentligen är en hyvens kille som hamnat snett i livet och den stenhårda skildringen av en undre värld med egna lagar och pengar som enda språk är signaturinslag hos författaren och viktiga även här. Inblickar i de rikas ytliga värld där killar i dyra kostymer pratar om klockor för tiotusentals kronor som om det var kaffepengar ger Lapidus fans det de vill ha.

Här är politiken det mest framstående i storyn när man tar avstamp i de problem med brottslighet som vi har i dagens samhälle. Ställningstagandet för människors lika värde och mot politiker som vill åsidosätta denna tanke är tydligt, men inget trivialiseras. Samvetslösa brottslingar får samma kritik som politiker med inhuman agenda. Emir blir som kriminell med överlevnad som motiv en intressant kontrast till de som begår brott drivna av girighet.

Som framtidsskildring så har serien inga  futuristiska inslag i scenbyggen eller miljöer. Allt ser ut som och känns som nutid med små ändringar framför allt i särområdet. Muren gör äkta intryck och de delar av Järva som är en krigszon är trovärdiga med brinnande bilar och bråte överallt. Atmosfären där är effektivt hotfull.

”Paradis City” hamrar in ett tankeväckande budskap samtidigt som den är vansinnigt underhållande med sitt stenhårda driv. De som annars undviker svenska produktioner speciellt inom genrer som action och ser amerikanskt istället bör ge den här en chans. Den håller internationell klass.

Läs mera