Nowhere Boy 2009

John Lennon levde en stor del av sitt liv i offentlighetens ljus. Faktum är att han blev plåtad av Annie Leibovitz för Rolling Stone magazine bara timmar innan han blev skjuten utanför sin bostad i New York 1980. Bilden på en naken John Lennon som klamrar sig fast vid Yoko Ono publicerades månaden efter som tidningens omslag, helt utan rubriker. Det är fortfarande gripande att se.

Få grupper har varit så påpassade av pressen som Beatles. Det är därför mycket intressant att se "Nowhere Boy" som helt och hållet handlar om tonåringen Lennon, precis innan Beatles skapas. För inbitna Beatles-fans är hans uppväxt förstås känd, för oss andra som har ett normalförhållande till gruppen är perioden synnerligen extra krydda som skapar mer intresse för mannen, myten, legenden och bandet.

Lennon hade minst sagt komplicerade familjeförhållanden. Hans far var borta till sjöss. Han själv bodde hos sin moster Mimi och morbror George. Hans mor Julia, visar det sig, bodde dock alldeles runt hörnet från honom med en ny man och nya barn. "Nowhere Boy" fokuserar på den ansträngda relation som skapas när Lennon inser att morsan bara bott ett stenkast ifrån honom. Hur hamnade han hos den strikte Mimi, var är hans pappa och hur kommer det sig att mamman lämnade bort honom till sin syster? Svaren kommer när han börjar hänga med sin mamma, hon som lär honom spela banjo och piano.

Samtidigt rycker det i 17-åringens hela kropp efter något annat än rutinen i skolan. Musiken blir hans flykt och trots att han inte är något vidare, startar han ett band. När en viss Paul hör dem spela och frågar om han får vara med ser Lennon det som bra tillskott till gruppen, någon som kan ackordteori och kan stämma instrument. Paul insisterar på att kompisen George också får ingå och tre fjärdedelar av musikhistorien börjar komma på plats.

Det är roligt att ser hur pusselbitarna inför Beatles sätts ihop en efter en. Filmen slutar när Lennon och gruppen är på väg till Holland, där de senare byter namn och den verkliga karriären början (en period som skildras i "Backbeat"). Framför allt är "Nowhere Boy" bra på grund av familjeskildringen och slitningarna där. Det ömmar verkligen när Lennon försöker förstå hur hans riktiga föräldrar kunnat lämna honom. Det är också lätt att förstå att det blir en drivkraft framåt. Som tur är kom musiken och inget destruktivt in som alternativ.

Skådespelarmässigt gör Kristen Scott Thomas en fin insats som den korrekte mostern Mimi, hon som får en större roll i Lennons liv än de då anar. Hela förställningen stjäls dock av Aaron Johnson i rollen som Lennon som imponerar. Att han stundtals är kusligt lik originalet bidrar förstås till den positiva upplevelsen.