Kid Svensk (2007)
Drama
En svensk-finsk Moodysson
Kid Svensk är född i Finland, men bor sedan många år tillbaka i Göteborg och känner sig mer svensk än finsk. Året är 1984, Kid har precis slutat sjätte klass och sommarlovet står för dörren. Trots en lång vistelse i Sverige förstår inte hennes mamma Ester ett ord svenska, till Kids stora skam, och längtar hela tiden tillbaka till Finland. Därför tycker Ester att det är en utmärkt idé att spendera de kommande sommarmånaderna i sitt gamla hemland och bestämmer sig för att hon och Kid skall resa dit, utan att lyssna till dotterns protester.
Regissören har själv uttalat sig om att hon genom sin debutfilm ville berätta om hur det är när man kommer från två olika kulturer och inte känner sig hemma i någon av dem. Med andra ord är detta ett universellt och ständigt högaktuellt ämne. Själva intrigen är starkt knuten till en bestämd tidsperiod. Om det gällande årtalet inte hade angivits i början av filmen, skulle det ändå inte ha varit svårt att placera dramat på rätt plats på tidslinjen. Detta tack vare att filmmakarna lagt ner ett stort jobb på att skapa så tidsrealistiska miljöer så möjligt. Men själva grundhistorien kan utan problem lyftas upp och appliceras på helt andra tider och miljöer.
Filmer med barn eller tonåringar i huvudrollen lider många gånger av två problem. Ibland dyker dessa upp samtidigt, ibland var för sig. Det första problemet är inte lika allvarligt som och mindre förekommande än det andra. Vad det handlar om är att barn- eller ungdomskaraktärerna i denna sorts filmer ibland är utformade på ett sådant sätt att endast den publik som är i ungefär samma ålder som rollfiguren får något utbyte av dramat ifråga. Kort sagt att det inte finns något i karaktärsteckningen som berör personer som är äldre än den naturliga målgruppen. Värre än detta är dock det andra problemet, närmare bestämt att de vuxna inom denna genre ofta görs till platta personligheter, vars enda uppgift i den berättade historien är att ställa sig helt oförstående till och vara oförmögna att se barnens situation. Men båda dessa fallgropar undviks skickligt i ”Kid Svensk”, tack vare ett välskrivet manus och skådespelarnas (inte minst de yngres) utmärkta insatser. För oavsett ålder är det inte svårt att relatera till de känslor och problem som Kid ställs inför. Precis som själva intrigen är de, tyvärr, generella och alltför vanliga idag. Sen stämmer det visserligen att de vuxna i Kids omgivning inte är lyhörda för hennes svårigheter, men det beror inte på någon inbyggd inkompetens hos dem, som många vuxna karaktärer inom barnfilmen verkar ha, utan på att de har fullt upp med att brottas med sina egna problem.
De två ovan nämnda momenten påminner till stor del om Moodyssons ”Fucking Åmål”. Och flera gånger under visningen tänkte jag att ”Kid Svensk” skulle kunna beskrivas som en blandning av den nyss nämnda filmen och ”Tillsammans”. Lika bra är den i alla fall.
