Cockneys vs Zombies 2013

Andy och Terry bestämmer sig för att råna en bank för att rädda det nedläggningshotade äldreboendet där deras farfar bor. När de efter rånet kliver ut på gatan med bytet i händerna, väntar där inte polisen utan något annat mycket farligare, något som inga pengar i världen kan mota bort. Nu gäller det inte längre att rädda byggnaden som farfar bor i, utan farfar själv.

"Cockneys vs Zombies" skulle kunna vara det övergivna kärleksbarnet mellan "Lock Stock and two Smoking Barrels" och "Shaun of the Dead". Det är väldigt snabba klipp, komiska tillbakablickar, massor action och hela tiden rappa, roliga repliker som flyger kors och tvärs.

Manuset är välskrivet och även om man kanske i en annan genre hade önskat sig karaktärer med mer kött på benen så gör det inget i denna zombiekomedi att samtliga är något undernärda. Dock blir det ett extra plus i kanten för gestaltandet av kvinnorna, vilka är tuffare än brukligt. Framförallt gillar jag Andys och Terrys kusin Katy som spelas av Michelle Ryan. Hon är uppfriskande kaxig, cool och rå som skjutgalen låssmed och gångerna är flera som hon räddar en och annan karl från att bli zombiemums.

I princip alla gör sina roller bra men roligast är farfar som spelas av Alan Ford. Han är skönt tjurig hela vägen och väldigt typiskt brittbutter med svidande tunga som avfyrar den ena svordomen efter den andra. På det hela taget står det äldre gardet för mycket av humorn och det finns bland annat en otroligt minnesvärd scen när en halt gubbe med rullator jagas av en drös vandrande döda. Aldrig tidigare har det slagit mig hur lika dessa (på flera sätt) är varandra. Jaktscenen är väldigt lång och långsam. Så klart. Och hysteriskt rolig, fast också oväntat spännande och det är nästan så jag mot slutet ställer mig upp i min iver att heja fram stackars Hamish som kämpar så mot de tomt tuggande monstren han har i släptåg. Att tempot plötsligt skruvas ner, utan att flytet i filmen för den skull sinkas, blir också en skön kontrast till det övriga, som sjuder av energi.

Kul trivia är att den en gång gyllene "Goldfinger"-bruden Honor Blackman här gör farfars flickvän. Också hon är en överraskat tuff och inte sen att knäppa av säkringen när hon väl får tag i ett vapen.

Filmen är lågbudget vilket inte nödvändigtvis syns överallt, men vissa specialeffekter fungerar inte lika bra som de hade kunnat göra med mer pengar och själva grundstoryn (framförallt i början) har en del luckor som kan störa den Zombieupplyste. Det är en ganska simpel och klichéartad färd utan större överraskningar. Men skön action, massor av underfyndiga repliker och roliga karaktärer gör detta till en film att verkligen tjusas av när regnet inte slutar smattra utanför.