Burlesque 2010

Det kommer inte som en jätteförvåning att sångerskan Christina Aguilera inte klarar av bära upp en hel film på sina egna axlar. Helt utan skådespelarerfarenhet har hon hamnat i det här sammanhanget på grund av sin otroliga röst. Med tanke på hur multibegåvade många duktiga skådisar som spelat musiker har visat sig vara så hade det helt klart varit bättre att välja någon annan i den här huvudrollen. Jag vågar säga att nästan vem som helst hade gjort ett mer övertygande jobb. 

Det är därför lätt att tro att det här inte är en film som gjorts för sin egen skull utan för att kränga några nya låtar med just Aguilera och även kanske få fart på Chers karriär igen. Tag-linen "It takes a legend to make a star" styrker det påståendet eftersom Chers karaktär Tess knappast framställs som en legend. Däremot kan nog sångerskan i verkliga livet få kallas det.

Ali (Aguilera) lämnar byhålan där hon växt upp för att uppfylla sin dröm om att lyckas i Hollywood. Men det är inte skådespelerska hon vill bli. Efter att tröstlöst ha sökt diverse jobb som sångerska dyker hon på klubben Burlesque som inte liknar något hon sett tidigare.

- Nej, det är ingen strippklubb, får hon snabbt förklarat för sig.

Istället utförs här sexiga sång-, dans- och humornummer för en publik som består av båda könen.

Ali vet direkt att det är på den här scenen hon vill hamna. Snygge bartendern Jack (Cam Gigandet) blir snabbt en vän, men av ägarinnan Tess och tjejerna som uppträder får hon till en början bara kalla handen.

Jag som bor i New York vet hur stort burlesque är här och hur litet utbudet är på många andra ställen. Därför är det riktigt kul att uppträdandeformen får den här uppmärksamheten vilket säkert kommer göra den till en konstform på en del nya platser. Jag vet ju ioförsig också att burlesque-showerna sällan är så rumsrena som de är här. Den som till exempel tittar in på kända "The Box" i den här stan efter att ha sett filmen kommer nog att sätta drinken i vrångstrupen av det som visas.

Så visst är det en Disneyfiering, både av framträdandena och av hela berättelsen. Handlingen i sig är det inget direkt fel på, men detaljerna i Alis personlighet och agerande gentemot människorna omkring henne hade behövts rensas upp ordentligt för att tilltala någon som lämnat högstadiet.

Det är en total flickdröm vi får följa, fast en aningen sexigare variant. Jag vet inte exakt hur gammal Ali ska föreställa, men i flera scener framstår hon som irriterande barnslig. Tex när hon om och om igen gnälltjatar sig till en chans att få visa vad hon går för, eller när Jack går runt i gemensamma vardagsrummet med enbart ett kakpaket för att dölja de ädlaste delarna och hon fullkomligen viker sig dubbel i fnissanfall.

En del andra detaljer som skrivits in är också så ologiskt naiva att de mest fungerar som störningsmoment istället för att driva storyn framåt som skaparen (regissör och manusförfattare och tillika nybörjare i båda rollerna, Steve Antin) har haft som mål. Man riktigt hör hur han suttit och funderat på hur man sömlöst ska kunna få Ali att tvingas flytta in hos Jack. "Jag vet, jag låter någon bryta sig in i hennes hotellrum och sno alla pengar som hon av någon anledning har gömt i toalettens vattenbehållare. Det kommer publiken att köpa."

Kärlekshistorien som skulle kunna ha varit rätt ångande med en metrosexuellt ursnygg Gigandet faller tyvärr också platt. Det både saknas kemi mellan de två inblandade och den dialog som har skrivits där de skämtsamt småbråkar för att falla mer för varandra gränsar alltför ofta till pinsam.

Det lustiga är att de flesta andra i rollistan gör ett hyfsat till riktigt bra jobb. Stanley Tucci ("Flickan från ovan") som spelar Tess hjälpreda och gayvän är som alltid helgjuten. Peter Gallagher ("Medan du sov") dyker upp i en mindre, men dock trovärdigt spelad roll och även Kristen Bell ("Trubbel i paradiset") är övertygande som den bitchiga dansaren som känner sig hotad av Ali.

Tyvärr så ligger ju ofta både fokus och mest scentid på just huvudkaraktären och det gör att en stor del av "Burlesque", i alla fall de scener då Aguilera har repliker, är näst intill genanta att titta på.