24 2001-2014

Jag vet att jag många gånger har tjatat om det här att huvudkaraktären i serien "24", Jack Bauer, var den ende actionhjälten som hade sitt ursprung i just 00-talet. Jag tycker dock att detta inte kan nämnas tillräckligt många gånger med tanke på den brist som vi då hade, och som vi faktiskt fortfarande lider av, på nyskrivna karaktärer i just actionfacket. Det krävdes alltså en TV-serie för att få en slags motsvarighet till ikoner som till exempel John Rambo eller John McClane, det tackar jag för.

Att de sedan valde att casta Kiefer Sutherland är nog knappast någonting varken Fox eller skaparna bakom serien ångrar så här efteråt, mannen var helgjuten. Han sköt ett alldeles perfekt, mänskligt och karismatiskt liv in till karaktären Jack Bauer som vilken svärandes och svettandes Bruce Willis som helst. Varför jag väljer att nämna just Bruce Willis och hans John McClane ("Die Hard") beror på att Jack Bauer är lite samma typ av actionhjälte. Inget fåordigt, åderbeklätt muskelberg, utan mer en envis vardagshjälte där karisma och jävlaranamma fick spela en minst lika stor roll som ett par hundra kilo muskler.

Sedan har vi då den tickande klockan, få är ni nog där ute som inte vet vad jag talar om. Just den tickande klockan är också seriens stora huvudkoncept, allt utspelas nämligen i realtid. Visserligen minus några irriterande reklampauser här och var, men annars följer den faktiskt tidsmallen till punkt och pricka. En säsong av serien består av 24 avsnitt som då i sin tur representerar en timma av dygnet. Detta upplägg är också vad som gjorde den här serien så enormt beroendeframkallande och spännande, för att inte säga framgångsrik. Bauers tidspress är ständigt den stora drivmotorn, man skulle kunna säga att klockan, själva tiden, spelar en minst lika stor roll som Sutherlands Bauer. De skickligt snabba och invävda klippen på den tickande klockan gör oss som publik ständigt påminda om den enorma tidspress som, inte endast Jack Bauer, utan samtliga av karaktärerna i serien ideligen utsätts för. Vecka efter vecka, år efter år. "24" är verkligen, som rubriken lyder, absolut ingen serie för tidsoptimister.

Apropå just tid börjar vi nu på närma oss den tidpunkt i recensionen där jag brukar snöa in lite på handlingen. Nu är dock "24" uppbyggt med det fiffiga lilla formatet att varje enskild säsong behandlar ett särskilt fall, det vill säga; ett dygn (24 avsnitt), ett fall. Detta är ett koncept som plockats upp av en hel del andra serier på sistone och det är också ett format som jag verkligen uppskattar. Risken att serierna ifråga i längden blir utdragna minskar i och med detta drastiskt. Visst finns det dock ett par, tre röda trådar även mellan säsongerna i "24", men i grova drag kan man alltså säga att säsongerna är fristående.

Lite handling kan jag väl ändå bjuda på och då väljer jag att lägga lite fokus på den inledande första säsongen som såg dagens ljus redan 2001. Huvudkaraktären i serien är alltså agenten Jack Bauer som sedan en tid tillbaka ägnar sig åt specialiserade uppdrag åt den amerikanska antiterroristbyrån CTU, som ligger belägen i Los Angeles. Den första säsongen drar igång med att Bauer & Co blir anlitade att avvärja ett mord på presidentkandidaten Senator David Palmer (Dennis Haysbert) som har stora chanser att (då) bli den första svarta presidenten i USA. Säsongen utspelar sig i västkusttid, mellan klockan 00:00 och 24:00, mitt på dagen för självaste primärvalet i Kalifornien. Redan efter några timmar (avsnitt) står det klart att Jack Bauer dragits in i en invecklad härva av konspirationer och intriger där till och med hans egna familj visar sig spela en stor roll. Kort och gott har Bauer ett dygn på sig att försöka stoppa yrkesmördarna och att rädda sin dotter Kim (Elisha Cuthbert) samt sin fru Teri (Leslie Hope).

För att vara en renodlad actionserie med sin största fokus lagd på explosioner, slagsmål, skottlossningar och biljakter håller ändå serien en förvånansvärt hög standard sett till både manus, regi och skådespeleri. Kiefer Sutherland har jag redan prisat, men i "24" fanns många starka kort och dessutom gästas serien av många högt respekterade och välkända skådespelare. Dennis Hopper, Jon Voight, Zeljko Ivanek, Lou Diamond Phillips, Dean Morris, Kevin Dillon, Tobin Bell, Zachary Quinto, C. Thomas Howell, Sean Astin och Robert Carlyle bara för att nämna "några". "24" bokstavligen drällde av härliga och intressanta birollsskådespelare och detta ända in till det sista dygnet. Produktionsmässigt finns det heller inte mycket att klaga på, få andra actionserier kan nog leva upp till alla de snygga, intensiva och välgenomarbetade actionscener som "24" bjussade på.

Som så många andra långlivade TV-serier lider även "24" av lite varierande kvalitet på dess säsonger, det blev hela åtta stycken plus en TV-film: "Redemption". De tre första säsongerna är helt klart de bästa, sedan tappar den något, för att sedan komma tillbaka rätt starkt i de avslutande två säsongerna. I det stora hela tycker jag dock att "24" utan några större problem lätt kommer undan med en explosionsfylld, adrenalinpumpande och krutstänkt fyra i betyg. Att kanalen Fox och många fler kanaler med dem, försökt att hitta ett nytt liknande koncept efter det att klockan hos "24" slutligen tystnade 2010, får nog räknas som en grov underdrift.

Det har inte gått så bra för just actionserier de senaste åren överhuvudtaget, de flesta har fastnat i proceduralspåret för att sedan inte ta sig ur, vilket är tråkigt. 2013 möttes dock alla vi mer eller mindre hängivna "24"-fans av mycket trevliga nyheter; Jack Bauer kommer tillbaka i serien "Live Another Day"! Låt nedräkningen börja (tic... tic... tic...).

Ett par bonusdetaljer kring serien kan jag bjuda på. Det finns fler kopplingar mellan karaktärerna Jack Bauer och John McClane än vad man kan tro. I juni 2010 planerades en film vid namn "Die Hard 24/7" vilken skulle låta de två actionhjältarna mötas i en och samma film, en film som skulle fungera som en slags uppföljare till både serien "24" och till "Die Hard"-filmerna. Filmen utvecklades istället till att bli "A Good Day to Die Hard".

"24" var nominerad till hela 68 Emmys och vann 20 av dem, serien är också den enda i historien, tillsammans med "NYPD Blue" och "The West Wing", att vinna Emmy Awards, Golden Globe Awards och Satellite Awards för bästa dramaserie samma år.

"I have killed two people since midnight, I haven't slept in over 24 hours. So maybe... maybe you should be a little more afraid of me than you are right now" - Jack Bauer